Fotobok
I våras höll president Trump ett ökänt tal där han refererade till vad som hände "last night in Sweden". Ett 100-tal svenska fotograf samlades därefter kring ett gemensamt fotoprojekt med syftet att visa vad som verkligen händer en kväll i Sverige. Nu är en fotobok klar att lämnas över till Trump.
Bilderna är tagna runt om i Sverige efter klockan 18 under maj 2017. Två tusen bilder valdes ut i ett första skede och sedan gjorde en jury det slutliga urvalet till boken.
– Det var ingen tillfällighet att Trump tolkade den uppskruvade retoriken i dokumentären på Fox News som om Sverige var utsatt för en terrorattack. För den nationalistiska högern i USA är just integrationsproblemen ett bevis för att den ”svenska modellen” med dess öppna gränser och generösa välfärdspolitik är en katastrof. Med en blandning av verkliga och alternativa fakta framställs Sverige som ett land i kaos, präglat av raskravaller, olösliga motsättningar och massvåldtäkter, säger författaren och historikern Henrik Berggren som skrivit förordet till boken och även ingår i juryn.
Örebro. Vid det stängda köpcentrumet samlas ungdomar på helgkvällarna, Epa traktorer, jänkare och trimmade Volvobilar samsas på parkeringsplatsen.Foto: Pavel Koubek
– Bilderna visar inget paradis eller perfekt samhälle men de är ett svar på den politiserade bilden av Sverige som ett land i kris, tillägger han.
De första exemplaren av boken kommer att skickas till Donald Trump, alla medlemmar i den amerikanska kongressen samt alla ledamöter i EU-parlamentet.
Stockholm. Gisele under förlossning på Södersjukhuset. Foto: Anette Nantell
Läs även:
Projektet "Last night in Sweden" samlade in 355 000 kr
100 fotografer visar Trump vad som händer i Sverige
Göteborg. Bakom scen på Göteborgs Operan, Trollflöjten. Foto: Frida Winter
101 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Lika lätt som det är för Trump att påstå att det råder kaos i Sverige pga av massinvandring och dålig migrationspolitik, är det ju att påstå att i Sverige är allting frid och fröjd genom att ge ut en sån här bok. Det handlar bara om vad man väljer att fotografera (och inte fotografera), hur man editerar osv.
Boken blir ju själv en form av alternativ fakta, dvs just det som man kritiserar t ex Fox News för, i och med att man redan på förhand har bestämt sig vad bilderna skall visa (nämligen en bra bild av Sverige, i motsats till den som Fox News spridit).
Tråkig "utveckling" för fotografin i Sverige, med så här förutsägbara och politiskt korrekta fotoprojekt, tycker jag. Men visst, fina bilder..
Att det inte riktigt råder frid och fröjd i Sverige har nog svenska folket insett lite till mans, och en politisk partsinlaga är en politisk partsinlaga - även med snygga bilder.
Eller ett på egna ben ganska intressant (om än rätt gjort) bildprojekt med väldigt rolig titelhistoria?
Jag tycker boken blev bra. Oväntat intressanta bildurval. Och jag älskar kontexten och titeln, som blev ännu bättre med en egen bok!! Galet. :)
Innehållet känns inte så mycket en tjurig protest eller överdrivet friserad bild av Sverige – snarare en uppdaterad bild av svenskarna och Sverige.
Lite uddlös som ofta med Max Ströms böcker, men med tanke på den stora målgruppen så vore annat konstigt.
Att du Erik gillar den förvånar väl ingen då du idel försvarar allt som är vänsterriktat som dyker upp i diskussionerna.
Det hade kunnat vara en intressant fotobok, men man har valt att solka ned den genom att ha syftet att använda den mot Trump.
För att försäkra dig om att du inte har fel kanske?
Hade man velat visa på något ickeanekdotiskt hade man väl kunnat hänvisa till SCB, eller varför inte be BRÅ publicera en ny rapport om utrikes föddas brottslighet m.m.
Det blev nog trots allt lite mer verklighetsförankrat så här. :)
Prodagankänslan i den här boken känns tyvär överväldigande.
Dock vore det kul med en tweet från Trump: Swedish care sucks, creepy photographers sneaking around everywhere, where is security!
Lite fina "mellanmjölksbilder". Sverige är ju landet lagom.
Igen tror väl på allvar att det handlar om att ge en statistiskt säkerställd beskrivning av Sverige ur alla aspekter?
Du kanske inte orkar läsa statistik, men folk i EU-parlamentet, USAs president, och den amerikanska kongressen har anställda som får betalt för att göra det. Vill man visa på att påståenden om Sverige saknar grund så för man fram sådan statistik, saknar man denna p.g.a. verkligheten så producerar man en fotobok med väl utvalda och komponerade bilder.
Skiljer sig föresten den bild som Trump förmedlar om Sverige från den vi får från våra egna politiker och media?
Överhuvudtaget tycker jag att mycket av Trumps prat låter väldigt lik vänsterpolitik. Trumps "nu stänger vi gränsen" låter ju ungefär som sociademokraternas och mps officiella nuvarande politik. "Go Home" LO Byggnads när utlänningar bygger svenska skolor. "Nu höjer vi tullarna" låter ju som Attackrörelsen och svensk vänster tills för inte så länge sedan, USA ska inte ha trupper över hela världen, vänsterpartiet och Svenska Freds. Uppmaningar om att bomba Iran, det dog för få i Iran-Irakkriget tyckte jag man fick med jämna mellanrum i Dagens Nyheter när Per Ahlmark hade kolumn där.
Att jag sedan inte skulle lita på att Trump att ta hand om mina husdjur än mindre rösta på honom är en annan sak.
Jag har svårt att tro att boken gör något annat än sparkar in öppna dörrar. Folk som redan gillar svensk förd politik kommer säkert säga boken är jätteviktig, men den ändrar ingens uppfattning.
"Du kanske inte orkar läsa statistik, men folk i EU-parlamentet, USAs president, och den amerikanska kongressen har anställda som får betalt för att göra det."
Ett problem där är väl att USAs president inte är mottaglig för fakta.
Vet inte, har inte sett hela boken. Det är inte uteslutet att den typen av bilder också finns med.
Hur många dör av att bli skjutna i Sverige varje år?
Det är väl uppenbart för alla att orsakerna inte är desamma? Frågan är väl vilket som är det allvarligaste samhällsproblemet och vilket som orsakar högst kostnader.
Innan någon anklagar mig för att vilja ignorera problemet med folk som skjuter på varandra på gator och torg, så kanske jag ska påpeka att man faktiskt kan diskutera flera problem samtidigt och sätta problemen i relation till varandra. Att bara fokusera på ett enda problem för att det är nytt och spektakulärt (och kanske för att det passar in i ens politiska agenda) tycker jag inte leder till en bra dialog om samhället.
Vad hedersvåld har med saken att göra är oklart för mig. Det får Torbjörn gärna utveckla. Det är väl våld precis som annat våld, eller hur?
Däremot pratar vi om uppsåt och effekt. En trafikolycka händer. Det ingår när folk färdas i stora tunga bilar i höga hastigheter och bitvis nära bebyggelse eller oskyddade fotgängare. Men sättet du försöker nyansera problembilden är minst sagt skev. Om inte angränsande till grotesk. Det är enorm skillnad på att hamna i en olycka med dödlig utgång och uppsåtligen orsaka samma skada.
Uppsåtliga attentat, hot, skadegörelse och mord förstör hela samhällen. Uppleverna människorna som bor i ett område att tryggheten sjunkit, eller helt tarmats ut, i samband med uppsåtliga skador eller skadegörelse så är det ingenting som åtgärdas med statistik eller det glada kunnandet att det finns större problem. Lever människor i oro över gängrelaterad brottslighet i ett område så kommer tryggheten tillbaka först när problemet upphört eller desto snabbare när de ansvariga släpas iväg i bojor och avtjänar sina straff.
Det känns väldigt olustigt och bisarrt att behöva skriva så tydligt om så uppenbara saker till en vuxen människa. Jag ifrågasätter inte din kapacitet till att begripa dessa saker. Men någonstans slår det ju slint - där du tycks vara mer intresserad av meningslöst relativiserande än att medge att två situationer kan betraktas fullständigt olika, oavsett statistik. Uppsåtet gör -all- skillnad i värderingen.
Nedan citat är rätt talande:
"Innan någon anklagar mig för att vilja ignorera problemet med folk som skjuter på varandra på gator och torg, så kanske jag ska påpeka att man faktiskt kan diskutera flera problem samtidigt och sätta problemen i relation till varandra. Att bara fokusera på ett enda problem för att det är nytt och spektakulärt (och kanske för att det passar in i ens politiska agenda) tycker jag inte leder till en bra dialog om samhället."
Det du gör är ju trots allt att rikta bort uppmärksamheten från ett upplevt problem till att istället börja prata om något helt frånskilt ämnet. Det är inte att nyansera, bygga för dialog eller ens diskutera ämnet i fråga. Det känns ju mest som en sorts dimmridå.
Eller ska vi börja bedriva samma sorts icke-diskussion kring andra ämnen?
Att fattigpensionärernas situation i Sverige inte är något att bry sig om eftersom det finns fler fattiga i Etiopien? Eller att terrorhotet inom Europa inte är något att bry sig om nu när Nordkorea leker atombombs-rövare på nytt?
Se tredje stycket i inlägget du kommenterade. (Det som börjar med "Det är väl uppenbart [...]".
Ta av skygglapparna och läs vad jag har skrivit, och inte vad jag inte har skrivit. Du tycks tro att jag bagatelliserar våldsbrott. Vad har du i så fall fått det ifrån?
Jag vill inte rikta bort uppmärksamheten från ett samhällsproblem. Jag vill snarare rikta uppmärksamheten på ett samhällsproblem som utgörs av att xenofober utnyttjar kriminalitet och gängvåld för grumliga politiska syften (fast inte så värst grumliga egentligen, avsikten tycks uppenbar).
Det är ett stort problem i Sverige att ett halvfascistiskt politiskt parti numera är riksdagens nästa största parti. Så stort blev aldrig motsvarande parti i den andra änden av skalan, VPK, som tur var, men det hade varit minst lika illa. Att det har gått så långt beror på att de gamla politiska partierna har låtit det halvfascistiska partiet få problemformuleringsprivilegiet i vad som slarvigt kallas "invandrarfrågan", trots att det inte är så enkelt att alla Sveriges moderna problem beror på invandring.
Självklart måste staten ta itu med gängkriminalitet, men först behövs en poliskår som fungerar.
Givetvis existerar de problem du räknar upp, men har du någon koll på hur stora de problemen är jämfört med annan brottslighet i Sverige? Jag får ibland intrycket att folk som hugger direkt när gängkriminaliteten är på tapeten endast är intresserad av diskutera just den sortens kriminaltet, beroende på att "svartskallar" är överrepresenterade i den.
Ditt sista stycka har faktiskt ingenting att göra med det jag har skrivit. Se fjärde stycket i samma inlägg som jag hänvisar till i början av den här texten.
Bagdad Bob stod i ruinerna och hävdade att det inte fanns några ruiner.
Ligger Sverige i ruiner?
Delar av Sverige ligger visserligen i ruiner, både bildligt och bokstavligt, men om du inte förstår liknelsen blir jag lite orolig för dig.
Varför tycker du att boken är politiskt felvinklad? Är alla politiska budskap som går emot din egen ideologi (och liknande) felvinklade, eller är det något speciellt med just det här?
Hur borde boken ha varit för att varit ovinklad?
Därmed totalt ointressant och osakligt.
Men jag tror nog du förstod innebörden ändå.
Vinklad är väl helt OK? Jag har inte noterad något påstående från dess producenter att boken skulle vara en sammanställning som på millimetern visar hur det är i Sverige. Avsikten är väl att ge en slags motbild mot Trumps (och andras) skeva bild av Sverige. (Åtminstone skev i bokproducenternas ögon).
Boken har ett budskap. Alla budskap har en utgångspunkt, eller en vinkel om man så vill.
Den vanliga ankdammen när någon vågar kritisera Sverige.
Man väljer vad man vill visa och fotona är planerade.
Subjektivt?
https://www.svd.se/efter-blodig-sommar--sa-kraftsamlar-polisen-mot-gangen
Som GW sa, fokuserar man på att bara se kriminella med utrikes bakgrund så missar man en ganska väsentlig del av vad som pågår i Sverige i dag.
De allra flesta svenskar ägnar sig helt enkelt inte åt brott.
Självklart är inte allt frid och fröjd i Sverige, men det har det aldrig varit. Spektakulära brott får stort genomslag i media (både i traditionella och och i sociala) och blåses upp till större proportioner än det egentligen har, varpå rätt många människor för får sig att samhället håller på att upplösas.
Å andra sidan finns det även en tendens bland en del människor (främst från vänster verkar det som) att ignorera de problem som faktiskt finns som följd av en stor invandring. Det är förstås inte heller speciellt lyckat.
Fast det har nog blivit lite bättre på senaste tiden, tror jag. En del av dessa människor kanske har insett att det går att hålla mer än en boll i luften och man inte nödvändigtvis struntar i ett problem bara för att man pratar om ett annat.
För övrigt var det vänstern (och inte högern) som lyfte hedersvåldfrågan under början av 2000-talet, vilket bland annat ledde till Fadimes minnesfond, kanske den viktigaste manifestationen mot hedersvåld någonsin.
Vänsterns "mjukare" metoder är inte uppseendeväckande eller mediala, men att påstå att man inte gör något eller inte ser problemen är falskt.
Högern gillar traditionellt att köra in piketbussar i problemområden och rensa upp, och visst, i en del särskilt utsatta områden är det kanske rimligt att utöka polisinsatserna ett tag, men sen då? All forskning visar att kraftfullt polisiärt agerande är en temporär lösning som inte leder till någon förbättring på sikt.
Alldeles nu i dagarna släppte UNDP en rapport som har fått stor uppmärksamhet internationellt. Den fastställer att det inte alls är religiösa skäl som gör att unga kan rekryteras till terroriststämplade grupper som Boko Haram i Afrika. Det är istället utanförskap, brist på arbete/sysselsättning och dålig ekonomi som får unga afrikaner att sålla sig till extremism.
Man slår även man fast att militära insatser har förvärrat situationen i Afrika, inte förbättrat.
http://www.undp.org/content/undp/en/home/presscenter/pressreleases/2017/09/07/vers-l-extremisme-violent-en-afrique.html
Det är ganska lätt att överföra UNDP-rapporten på det som händer i svenska problemområden. Dvs, ska man göra någonting vettigt så hjälper det inte att köra in kravallpolis och rensa upp, man får helt enkelt se till att de som bor där har en vettig sysselsättning och känner sig inkluderade.
Men "mjuka" insatser är det ingen som vill genomföra idag, eller hur? Inte ens om de funkar.
Hade Nigeria haft en stark vänsterledare som Mao hade Boko Haram varit likviderade som de reaktionära folkfiender de är, för länge sedan.
Kanske hade vissa medlemmar omfattats av en inkluderande del med syfte till vettig sysselsättning som reform genom arbete.
Den delen av svensk vänster misshandlar hellre utländska gästarbetare eller folk som har en annan politisk uppfattning (likhet med Mao här) än sin favoritkran.
Observera att Mao var mycket effektiv på att hantera organiserad brottslighet, men effektiviteten kommer inte från mjuka metoder. Triaderna föredrog britternas Hong Kong. De blev i princip utplånade i folkrepubliken på ett år eller två trots hundratusentals medlemmar och stort våldskapital.
Jag tror Jan Myrdal med resurser skulle kunna rensa ut knarkförsäljning och gangsterverksamhet betydligt fortare än JÅ.
Inte sporadiska tokstollar som springer runt med maskering.
Samma dag som Fadime Şahindal mördades av sin far, höll Gudrun Schyman sitt klassiska tal på Vänsterpartiets kongress, om att det är samma norm, samma struktur, samma mönster, som upprepas såväl i talibanernas Afghanistan som här i Sverige. De vänsterpartister som sedan försökte vädra frågan uteslöts eller slutade självmant, då partiet inte ville erkänna att det finns en skillnad mellan hedersvåld och mäns våld mot kvinnor.
Likadant var det inom Socialdemokraterna. Mordet på den 19-åriga svenskkurdiskan Pela Atroshi i Irak sommaren 1999 hade medfört en uppmärksammad rättegång i Sverige. På DN Debatt hade dåvarande statsråden Mona Sahlin och Margareta Winberg publicerat ett inlägg där de förklarade att ”vi aldrig får acceptera talet om ’hedersmord’”. Man ville ens inte acceptera ordet "hedersmord".
Nalin Pekgul som vid denna tid var riksdagsledamot för Socialdemokraterna och som hade varit ett personligt stöd för Fadime, har i efterhand beskrivit debatten: "Vissa debattörer, inte minst från vänstern, förnekade att mordet på Fadime Sahindal var ett hedersmord. De hävdade att det svenska samhället minsann inte heller är jämställt och att även många kvinnor mördas av sina män. De vägrade att erkänna att detta förtryck som massor av unga invandrarkvinnor lever under är specifikt för den miljö de lever i."
Först efter mordet på Fadime år 2002, ändrade Mona Sahlin uppfattning om hedersvåldet. För Aftonbladets reporter Kerstin Weigl förklarade hon: "Jag, och många andra, har i stället talat om generella maktstrukturer. Jag var helt enkelt rädd att låta som Sverigedemokraterna … I stället var jag feg, och blundade. Jag har bett om ursäkt för det. Då hörde Fadime av sig."
Du får läsa på lite om den svenska hedersdebbaten inom vänstern:
http://kvartal.se/artiklar/vnsterns-villospr-i-hedersdebatten
Dessutom, det är så många som använder "hedersvåld" och "hederskultur" som slagträ för att utmåla etniska grupper som omoraliska att jag faktiskt förstår varför ett normkritiskt parti som Fi vill ha en prövande inställning till begreppets användning i den politiska debatten (som ofta är minst sagt grumlig).
Fi tar såvitt jag vet tydlig ställning mot hedersvåld men anser att det inte behövs en särskild lag för att utreda hedersrelaterade våldsbrott (utan att det kan falla under befintliga lagar). Jag är ingen juridisk expert, och säger inte att jag håller med om det, men det låter väl inte helt orimligt?
Jag är inte heller professor i normkritik, men det krävs ju inte många hjärnceller för att räkna ut att människor med främlingsfientlig agenda födda i Sverige gärna och högljutt lyfter begrepp som hedersvåld mot kvinnor som något väldigt icke-svenskt, och att man lika ogärna vill syna våldsrelaterade mönster inom svensk kultur och familjetradition under samma brottsrubrik.
När man tar hänsyn till normkritiska perspektiv blir nästan alla frågor svårare och krångligare, och det är det inte alla som orkar med eller gillar. Jag tror det är skitbra.
Utifrån det du skriver, så märks det att du behöver läsa på om vad hedersvåld är, och inte är. Hedersvåld är inte mäns våld mot kvinnor, utan kollektivets våld mot den enskilde (offren, precis som förövarna, kan vara både män och kvinnor). Dessutom är hedersvåld, till skillnad från mäns våld mot kvinnor, sanktionerad av den omgivning den verkar i. Ska man göra nåt åt hedersvåld, så måste man först förstå, och våga erkänna vad det är, och inte betrakta det som ett annat brott än vad det är.
Men ur ett fotoperspektiv så känns det ändå som att den mer överväldigande kritiken mot den är att den känns väldigt tråkig. Jag tror inte att poängen med den är att jag ska tycka att den är intressant, men jag förstår inte vad skaparna bakom den tänker att jag ska bli lockad av. Slumpmässiga foton från Sverige, den stora merparten av dem förmodligen iscensatta. Vad är berättelsen? Vad är det jag får ut av att läsa den?
Hur kan det vara unket?
Vad gäller själva bilderna (de få jag har sett) så tror jag återigen att det handlar om att visa en slags vardag. Vardagen lunkar på i sin invanda småtråkighet.
Jag är nyfiken, kan du ge några källor där Trump faktiskt påstår att Sverige är ett land i upplösning? Eller är det din egen tolkning?
Jag känner mig inte överdrivet lockad av iscensatta foton från svensk vardag utan en mer övergripande kontext eller berättelse. Syftet kanske är att locka en målgrupp som inte är så intresserade av att faktiskt läsa boken som att ha den i hyllan.
Det finns gott om belägg för hur problematiken tystas ned och myndigheter censurerar sig själva i dessa frågor. Tyvärr, politisk propaganda väcker inte mitt intresse, även om det är foton.
Han hittade alltså på att en terroristattack hade inträffat i Sverige kvällen innan. Första meningen implicerar att Sverige inte är "safe", men den allmänna våldsbrottsutvecklingen i Sverige de senaste 15 åren stödjer inte det påståendet.
Avsikten med boken "Last Night in Sweden" är väl att ge en slags motbild mot Trumps falska påstående? Bokprojktet spelar med öppna kort. Vad är det som är unket?
Boken är ett vänsterpolitiskt spektakel, du kallar den motbild, det gör den dock inte mer rättvisande. Det är ren propaganda, att ni sedan råkar gilla sådan propaganda är ju er ensak, det gör den dock inte mer rätt än annan propaganda.
Dessutom: det talas om iscensättning lite här och var i den här tråden. Har ni några riktiga belägg för och exempel på vad ni menar?
- hawk
Trump lär inte titta i boken, kanske möjligen en medarbetare. Detsamma gäller nog US/ EU politiker.
Fotograferna (som medverkar) har i Sverige fått ut sitt budskap och är nog tillfreds med det.
Politikerna har skapat situationen genom segregation, och det lär dröja att åtgärda misstaget, om dom kommer att göra det. Flera i diskussionen verkar hämta sitt informationsflöde genom våldspressen utan att reflektera över vad pressen lever av.
Eftersom jag inte bor i Rinkeby utan på landet så är mitt mardrömsscenario en "trafikolycka".
Faktum är att en trafikolycka orsakad av en galning är nr. 1, nr. 2 och nr. 3 och nr. 4 av det jag är rädd att råka ut för. Jag tror att flertalet i diskussionen åker buss och tunnelbana, prova att åka ut på vägarna och se vad som händer där.
Om gnällspikarna på FS skulle släppta tangentborden och gå ut i samhället och bidra med något vettigt istället...
Var är vänsterns mjuka metoder när arbetarnas skatt ska drivas in.
Du ser, det är inte enkelt... blir lätt förvirrat.
Vad boken egentligen handlar om (har inte kollat den själv) är väl en känsla av sårad Sverigebild.
Kanske också en rädsla att turistnäringen blir drabbad.
Själv törs jag inte åka till USA pga risken att drunkna där.
https://www.youtube.com/watch?v=T1lvMJ-l0_A
Ut och jaga nästa kramlåda till forum där alla redan håller med dig och dina å' så stora och vördnade åsikter.
Det är väl inte Fotosidans, eller dess medlemmars, fel att de som aktiverar sig är just vita män.
Sedan så råder knappast någon åsiktskorridor. Diskussionen ovan är ju ett tecken på det. Blanda inte ihop åsiktskorridor med brist på ytlig mångfald.
Hehe, nä men möjligen att inga andra än just vita man aktiverar sig kanske?
Vidare verkar du vara väldigt kränkt med tanke på inläggets hatiska natur och brist på ett endaste uns av fakta eller saklighet. Man kan också se en rasistisk människosyn där du värderar folk utifrån deras hudfärg. För att inte tala om att fetma tydligen avgör om man får uttrycka åsikter eller inte.
I korthet; du är arketypen för det du själv försöker beskriva. Jag föreslår ödmjukast att du läser på lite så att du kanske kan komma nånstans i närheten av en argumentation innan du försöker nästa gång. Då blir det nog mindre pinsamt.
Snarare jobbar man med att inkludera nya typer av deltagare.
Det kan Fotosidan göra genom att vinkla sitt material på andra sätt, exempelvis.
Jag kanske börjar lyssna när normkritikerna också börjar kritisera religiösa och kulturella normer som håller på att vända uppochned på det svenska samhället. Till dess avfärdar jag det som trams och vänsterextremism. Fullständig galenskap, helt enkelt.
Sila atomer och svälja galaxer. Det tycks vara normkritikernas melodi. Inte så konstigt att ni inte tas på allvar av andra än internt, inom den grupp där ni har _era_ normer.
Dessutom är det fruktansvärt intressant och belysande att se hur exempelvis könsmaktstrukturer har format våra samhällen genom historien. Jag menar, inte ens den värsta inskränkta gubbjäveln skulle ju påstå att svenska kvinnors intresse för demokrati och politik föddes 1919 (året som kvinnlig rösträtt infördes i Sverige).
Kvinnlig rösträtt infördes 1918. Samma år som manlig rösträtt.
Före det ställdes en lång rad krav på inkomster, skattebetalning och alla möjliga saker vilket uteslöt en väldigt stor andel av alla män och ännu fler av alla kvinnor. Kvinnor hade fortfarande rösträtt i vissa situationer före 1918 och följde i stora drag samma krav som för män. I praktiken så var det såklart väldigt få kvinnor som hade rösträtt på samma sätt som det var väldigt få män. Dubbelt så många kvinnor som män saknade rösträtt.
När jag letade rätt på den sista siffran så snubblade jag över en annan intressant detalj i sammanhanget. Mellan 1918 och 1922 så hade en större andel kvinnor än män rösträtt, eftersom män inte fick sin förrän de genomfört värnplikt.
Hur snabbt vi glömmer.
Att i praktiken bara en mindre del av den manliga befolkningen kunde rösta innan 1918 var en klassfråga, en intressant diskussion som inte riktigt platsar här.
Det är en extrem förenkling att kalla det för en klassfråga.