Få ut mer av Fotosidan som inloggad
Fotosidan är gratis! Som inloggad får du smarta funktioner. Du kan ladda upp 10 bilder och få kritik på dem. Du får vårt nyhetsbrev. Du kan skapa köp&sälj annonser mm
Merläsning
Porträtt av konstnären i transsexuell förvandling, Esse-Li Esselius
Utställning
På galleri Gallery Steinsland Berliner visar konstnären en serie polaroidfotografier med härstamning från sent 70- tal. Serien bär titeln Porträtt av konstnären i transsexuell förvandling och består av självporträtt som har manipulerats på olika vis under bildernas framkallningsprocess.
Läs mer...
Test: Panasonic Lumix GH7 – för filmaren och hybridfotografen
Fotosidan testar
Plus
Panasonic Lumix GH7 är en kamera som främst riktar sig till den som arbetar med rörlig bild. Med nyheter som fastdetekterande autofokus, möjlighet att spela in ProRes RAW internt och med stöd för 32-bitarsljud tillika en mängd olika videoupplösningar och bildhastigheter är GH7 ett attraktivt val för videoentusiasten.
Läs mer...
Ett liv i högdager, Hans Hammarskiöld
Utställning
För precis ett sekel sedan föddes Hans Hammarskiöld (1925–2012), en av Sveriges mest framstående fotografer som var verksam i sex decennier och gjorde stor internationell succé. Lagom till hundraårsdagen öppnar nu Hans Hammarskiöld – Ett liv i högdager på Fotografiska Stockholm.
Läs mer...
7 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Sett alla avsnitten på SVTPlay och man får verkligen en känsla för
hur tufft folket har det därute som inte har nån bostad.
Då jag bor i Stockholm har jag åtminstone sett en av kvinnorna ute i kollektivtrafiken tidigare.
Som sagt denna dokumentär bör ingen missa, man inser hur bra man har
det om man har tak över huvudet helt enkelt.
Rekommenderas varmt!
Jag kommer själv ihåg en uteliggarkvinna som gått ner i en garagenedfart på Långholmsgatan i Stockholm (vägen som går fram till Västerbron) för att bajsa. Hon var väldigt omtöcknad och kom sedan upp med byxorna nedhasade och frågade de förbipasserande om det var någon som hade papper så hon kunde torka sig. Jag och en kompis blev vittne till detta när vi stod och pratade på väg hem från jobbet. Jag bodde en tid på Långholmsgatan och det var ofta man såg en hel del misär där i anslutning till det gamla ölfiket Tjoget.
Ibland har jag tänkt att man skulle dra ihop ett gäng och ställa sig på Sergels Torg i rusning eller varför inte passagen mellan T-Centralen och SJ-Centralen och pinka - givetvis skulle man filma eventet och framföra krav på öppna toaletter för alla.
Om man menar allvar med att förbättra villkoren för dessa människor så måste man skapa gratis service som ger även alla dessa som fallit mellan alla samhällets stolar en möjlighet att hålla sig rena, få lite mat och värme samt kunna tvätta sina kläder under ordnade former. Få möjlighet åtminstone till en liten paus ibland från sitt kalla hårda, slitsamma liv. Det är rätt hemskt som det är nu. Vi måste nog faktiskt försöka skapa ett mänskligare Stockholm än det vi har nu. Många har ju faktiskt arbetat i många år och betalat sin skatt som alla andra, innan de föll mellan alla skyddsnät. . En öppen toalett är väl ändå det minsta samhället kan bjuda på.
När jag jobbade mina sista år i yrkeslivet så gjorde jag det i Stockholms Stad och vi fick ofta höra av någon inhyrd SWECO-konsult med PowerPoint-stöd hur fantastiskt Stockholm var som fått utmärkelser för både IT-framgångar och Miljö-framsteg men vad är egentligen det värt när både många miljöer och människorna i dessa stinker av veckogammalt piss och skit för att de inte har någonstans att ta hand om sin hygien. Det här är ovärdigt Stockholm. Oavsett vad Croneman i DN tycker om serien så tycker jag det är väldigt bra att skiten nu äntligen kommit upp till ytan. Tyvärr verkar dessa människors utsatthet helt ha kommit i bakvattnet av allt annat nyhetsskval som samtiden tydligen tycker är viktigare.
Jag har inte kollat alla avsnitt men saknar info om hur han laddar batterier och laddar ner fotomaterialet....
Utan information antar man att han i alla fall en begränsad kontakt med sin "vanliga" värld under de 36 dagarna pa Stockholms gator,
och i sa fall, utan information, tvivlar man lite pa de personliga känslor om utsatthet, oro etc som han försöker förmedla till tittaren...och man kan borja tanka tanken att han kanske inte var sa hungrig sa utsatt som det later...
Men mycket intressant...
(kanske ar det jag som missat något..men det borde val ha tagits upp i forsta avsnittet, sådan information..)