Fotografen Ylva Sundgren har åkt runt i Sverige med sin polaroidkamera och fotograferat människor i sin vardag. Människor som på olika sätt har en sak gemensamt, en längtan efter att känna kärlek.
Ylva började med projektet för några år sedan. Hennes första tanke var att göra ett projekt som handlade om kärlek, men efter ett tag insåg hon att projektet istället skulle handla om avsaknaden till kärlek, och en längtan och väntan efter den.
- Sverige är ett land där exceptionellt många människor lever som singlar,
ensamma. Ändå är tvåsamheten fortfarande norm och relationstipsen
haglar över oss i media varje dag. Att vara ensam har nästan blivit något
fult. Det är inget vi talar om i alla fall. De personer som idag faktiskt är
majoritet, säger Ylva till Fotosidan.
Fotoprojektet med intima polaroidbilder kommer i höst även som en fotobok med titeln "Inga kan älska som vi". Med hjälp av sin polaroidkamera och personer som lever ensamma har Ylva skildrat och omfamnat ensamheten och längtan.
- Jag har åkt runt i Sverige med min kamera och fotat människor i deras
vardag och miljöerna de rör sig i. Människor som inte levde i
relationer då jag träffade dem. Sedan har jag gjort ett urval av bilderna som jag tycker talar om längtan och väntan. Projektet är alltså inte en redogörelse av de porträtterade människornas
liv utan mer min subjektiva berättelse av dessa känslor. Mina polaroidbilder, snapshots,
fragment av olika människors liv, blir tillsammans en, din, min
historia.
Boken "Inga kan älska som vi" släpps den 23 september på bokmässan i Göteborg. Ylva ställer även ut bilder från projektet mellan den 23-28 september på ArtPhotoCollection på Hedåsgatan 5 i Göteborg. Den 9 oktober är det vernissage och bokrelease på Stockholms Fotoantikvariat på Torkel Knutssonsgatan 31 i Stockholm. "Inga kan älska som vi" ges ut av Journal Förlag.
- Boken kommer att vara väldigt liten, 10x12,5 cm för att få en mer intim känsla. Man ska kunna ha den i rockfickan. Nära hjärtat.
Frågan är vad man kan visa med en bild. Jag vill hävda att det optimala utryckssättet är ord. Ord är den överläset bästa metoden för att få avsändaren att kommunicera med mottagaren. Inom konst och bildvärden är det brukligt att använda förklaringar för att få mottagaren att förstå avsändarens avsikt med verket. Detta tyder på att den typen av verk inte räcker för att kommunicera.
När det gäller bild så tycker jag naturbilder fungerar bra. Natur och naturupplevelser är svåra att beskriva i ord men en bild vars enda syfte är att visa naturens skönhet kan i de flesta falla vara vackrare än naturen själv.
Jag har nyligen läst en av Kristina Lundbergs deckare - Eldätaren. Efter den läsningen så började jag fundera över dokumentärbilder av uteliggare, missbrukare och den typen av bilder. Jag har inte sett någon bild som bättre än Kristian Lundbergs ord beskrivit hur deras vardag är.
Fotografera är roligare och enklare än att skriva. Och det är en nog så god orsak till att fortsätta med fotografering. Men vill man berätta något mer komplicerat än skönhet så är ordet överlägset.
Får nog hålla med ovanstående kommentarer. Ord är enklare och mer rättframt när det gäller kommunikation (i de flesta fall). Det är inte helt enkelt att projecera andras känslor via fotografi. Men det går och många duktiga fotografer i Sverige har lyckats och fortsätter lyckas med detta. Tycker att idén till detta projekt är lysande, men av de få bilder som man kan se här, så anser inte jag att det fullföljer titeln, tyvärr. Som enskilda bilder är de utsökta, men i sammanhanget tillför de inte den känslan "om ensamhet" som tycks vara vad som eftersträvas. Bilden på trädet t ex. Jag får bara inte ihop det, inte på något vis, hur denna kopplar an till sökandet av kärlek, till ensamhet. Men vacker är den.
Alltså, ord är ju i kombination med bild det ultimata uttryckssättet, näst efter musik imo. Att med bara ett enda ord få riktningen utpekat för sig när man betrakatar en bild är härligt. Ändra ordet och du ser samma bild på ett helt annant sätt.
Bara ordet i sig blir platt utan bilden tycker jag. Jag blir grymt nyfiken på den här fotoboken!
Hej! Vi ser att du kör med AdBlock. Vi förstår att man kan ogilla annonser men det är en viktig
inkomstkälla för att driva denna sajt och täcka de kostnader vi har. Om du inte vill slå av
Adblock för just Fotosidan så stöd oss gärna genom att till exempel köpa
ett Plus-medlemskap.
8 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Känner ingenting när jag ser bilderna
När det gäller bild så tycker jag naturbilder fungerar bra. Natur och naturupplevelser är svåra att beskriva i ord men en bild vars enda syfte är att visa naturens skönhet kan i de flesta falla vara vackrare än naturen själv.
Jag har nyligen läst en av Kristina Lundbergs deckare - Eldätaren. Efter den läsningen så började jag fundera över dokumentärbilder av uteliggare, missbrukare och den typen av bilder. Jag har inte sett någon bild som bättre än Kristian Lundbergs ord beskrivit hur deras vardag är.
Fotografera är roligare och enklare än att skriva. Och det är en nog så god orsak till att fortsätta med fotografering. Men vill man berätta något mer komplicerat än skönhet så är ordet överlägset.
Bara ordet i sig blir platt utan bilden tycker jag. Jag blir grymt nyfiken på den här fotoboken!
/Johan