Manligt och kvinnligt fotograferande
Blogg
Männen fotar ruffa detaljer, vilda djur och bilar. Kvinnorna vänder kameran mot blommor och mjuka detaljer. Eller? Finns det något typiskt manligt och kvinnligt motiv, undrar Ulrika Arnell.
Ulrika Arnell i Bildliga Betraktelser skriver:
”Manliga fotografer beskriver ofta sin fascination över att ligga gömd i timtal, eller flera dygn, i ett gömsle för att vänta på björnen eller just den där ugglan eller rovfågeln, så att man får till den efterlängtade pangbilden. Eller så ger man sig ut att jaga vildsvin med kameran. Säkert spännande, men inget som jag skulle gå upp i gryningen för i första taget. Och visst är detta typiskt manligt.
Nej, ge mig istället en kvadratmeter mark i stort sett var som helst, bara jag får använda mitt macro hittar jag motiv närapå överallt. Skog, vitsippsäng eller strand spelar mindre roll, att hitta det stora i det lilla är något som aldrig upphör att fascinera mig. Typiskt kvinnligt, eller?”
Läs mer om funderingarna i Fotosidanbloggen Bildliga Betraktelser.
Vad tycker du är typiskt manligt eller kvinnligt fotografi?
Ulrika Arnell i Bildliga Betraktelser skriver:
”Manliga fotografer beskriver ofta sin fascination över att ligga gömd i timtal, eller flera dygn, i ett gömsle för att vänta på björnen eller just den där ugglan eller rovfågeln, så att man får till den efterlängtade pangbilden. Eller så ger man sig ut att jaga vildsvin med kameran. Säkert spännande, men inget som jag skulle gå upp i gryningen för i första taget. Och visst är detta typiskt manligt.
Nej, ge mig istället en kvadratmeter mark i stort sett var som helst, bara jag får använda mitt macro hittar jag motiv närapå överallt. Skog, vitsippsäng eller strand spelar mindre roll, att hitta det stora i det lilla är något som aldrig upphör att fascinera mig. Typiskt kvinnligt, eller?”
Läs mer om funderingarna i Fotosidanbloggen Bildliga Betraktelser.
Vad tycker du är typiskt manligt eller kvinnligt fotografi?
Publicerad 2010-04-28.
Läs mer
Få ut mer av Fotosidan som inloggad
Fotosidan är gratis! Som inloggad får du smarta funktioner. Du kan ladda upp 10 bilder och få kritik på dem. Du får vårt nyhetsbrev. Du kan skapa köp&sälj annonser mm
22 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Kvinnor gillar att ta bilder på sig själva, faktum är att väldigt många kvinnliga fotografer närmast lider av en svårartad självfixering.
De fotograferar sig själva i balettklänning intryckt i en hörna, eller nakna med apatisk blick stående på knä i sängen eller framför en ful soffa. Prinsessklänningar och ansiktsmasker är också vanligt förekommande.
Eller också ligger de på ett golv någonstans. Alternativt dubbelexponerar de in sina ansikten och kroppar på bilder av himlar, öde landskap eller kala träd.
Kvinnor tar också gärna bilder på sina skor.
Fast så finns det ju kvinnor som stiger upp i gryningen för att fotografera vildsvin också… ;-)
OBS: Texten är skriven med en stor dos ironi! :-)
Men vad som inte riktigt framgår här i denna lilla del av min något längre text, är att visst generaliserar jag så det står härliga till, just för att det är ganska roligt! Såklart ska man ta dessa påståenden med en rejäl nypa salt. Visst är det stora skillnader mellan manligt och kvinnligt *tack och lov* och visst speglar detta även vårt fotande till stora delar. OM man nu alltså ska generalisera ;))
Kul att få en diskussion kring detta i alla fall! :)
Ja, men det är påfallande många människor som inte accepterar detta. "Feminister" brukar de kallas tror jag;-) De hävdar att män och kvinnor är helt identiska, utom just kroppsligt. Det märkliga med detta är att de i och med denna blotta åsikt har förverkat meningen med feminismen.
Jag är helt övertygad om att män oftare fotograferar vilda djur och motorsport och att kvinnor oftare fotograferar bröllop och blommor. Jag förstår verkligen inte vad det skulle kunna vara för problem med det.
Jag tror det finns manligt och kvinnligt fotografi, varför vet jag inte och jag bryr mig inte. :P
Det viktiga är att vi alla har samma grundrättigheter och behandlar varandra som lika värda, oavsett kön, sexuell läggning, ålder eller intressen och manér, så länge som vi alla försöker vara hyggliga människor som respekterar andra med just den utgångspunkten. Puh, det blev en riktig formulering det!
Jämställdhet är alla skall ha rättigheter, skyldigheter och möjligheter oavsett kön.
Feminismen lobbar för kvinnors rättighet och möjligheter samt mäns skyldigheter, och bör väl därför snarare betraktas som intresseorganisation för kvinnor än en organisation som jobbar för äkta jämställdhet.
Att så många män tar illa vid sig beror på att så många feminister säger sexistiska och kränkande saker.
Ang. manligt och kvinnligt fotografi; jag tycker att man skall vara försiktig med att göra kön till en egenskap, eller ge en egenskap kön. Man är inte mer eller mindre kvinnlig/manlig för att man beter sig på ett särskilt vis jämfört med något annat.
Sedan så är det uppenbart att det finns könskollektivistiska trender, men dessa förändras över tid. Att kvinnor tar mer självporträtt och bröllopsfoton, män mer sport och fordon är inte fördomsfull att konstatera, utan ett faktum just nu. Det betyder inte att alla, eller ens en majoritet, av alla gör det, utan bara att just dessa intresseområden är manstarkast för resp. kön. Om 50år ser det annorlunda ut. Så länge man inte lägger några värderingar i det så spelar det ju ingen roll ändå, finns ingen poäng med att försöka identifiera dessa trender.
Manlige Ten Hoopen har t.ex avverkat extremen prostituerade kvinnor i muslimska länder som annars känns som ett "typisk" kvinnligt område för att få komma dem nära? (fast han hade väl en rejäl fördel att vara man för att över huvudtaget få vara i samma rum som dem?). Är det kanske så att det blir extra spännande när en man visar djupt kvinnliga ämnen? Om Anna Clarén gjort samma sak, hade det haft samma impact? Eller om Pål Hollender gjort det - vad hade hänt då (med tanke på hur han använt prostituerade i tidigare konstnärliga alster)? Personen bakom påverkar hur alstret upplevs, sen beror det naturligt vis på hur "känd" personen bakom är för betraktaren. Är personen helt obekant, men namnet avslöjar kön så räcker det för att färga upplevelsen.
Så är vi tillbaka där det alltid slutar - det ligger i betraktarens ögon.
Beter man sig inte inom överenskommelsen om ens grupps mönster, finns en god chans att man får en sne blick, alternativt en uppmuntran för att man är härligt frigjord. I båda fallen tar man avstamp från den överenskommelsen, hur goda avsikter man än har.
Likhetsfeminismen och queertänkandet handlar för mig om att ogiltigförklara en hel del av grupptänkandet och tillskriva individen frihet och förmåga att välja sin egen identitet och beteende. Det tycker jag är trevligt.
Det är mer eller mindre min åsikt med, utan att jag är feminist.
För mig är feminism i mångt och mycket detsamma som teorin om könsmaktsordning, vilket är en helt befängd idé (för att inte säga skadlig för allt som har med äkta jämställdhet att göra) och anledningen till att jag aldrig skulle kalla mig feminist. Könsmaktsordningsfeminismen är den hegemoniska idag, men när feminismen som helhet tvättat ut detta smutsiga byk och gjort rent framför egen dörr så kanske den blir relevant igen.
Queerfeminismen är betydligt mer sympatisk än radikalfeminismen, och det är nog bara i Sverige dessa läror har ingått i en ohelig allians som knappt borde fungera. Det är nog bara Tina Rosenberg som vet hur det hänger ihop; utomlands är detta två feministiska falanger som ofta ligger i oppostion till varandra då deras läror på grundläggande områden är svårförenliga.
Lite OP, men eftersom jämställdhet är ett så intressant ämne så har jag inte dåligt samvete för det. :)
Fåfängan kanske.....
Min fråga till dig är varför du funderar över detta? Har du något "mål" med frågan?
Som "flickfotograf" vill jag locka fram det vackra och sexiga hos honkönet.
Eller i varje fall ville..... Har tröttnat en smula på detta.
Och kanske glidit över mer mot det råare och möjligtvis konstnärliga honkönsfotograferandet.
Läs mitt blogginlägg i sin helhet så kanske du får svar på dina frågor. Detta blev en mycket djupare och mer mångfacetterad diskussion än vad som var min avsikt. Jag skrev bara ner några av mina funderingar i min blogg, med en rejäl dos ironi och glimten i ögat, något som TYVÄRR inte framgått här.
S J Ä L V K L A R T får alla fota precis vad de vill utan att jag har några som helst invändningar mot detta....
Hälsn. Ulrika
lta bort.. finns det ingen mod som godkänner vad som läggs ut???
Rovfåglar - jadå - jag är man.
Makro - jadå - jag är tjej.
Nää men va nu? Jag kan ju inte vara både och!
Låt folk o fä fotografera vad dom vill och sluta kategorisera, det räcker med att konstatera att vi alla är intresserade av olika saker. Och det är bra skönt det!