Min adventskalender 20. En central gestalt i berättelsen.

~Flisan~

(Jag har drömt länge om att få chans att fotografera en åsna, Nu blev det av! :)

I kyrkan hör vi talas om åsnan redan första advent, då den vuxne Jesus rider in i Jerusalem på en åsna och möts av jubel och hosiannarop. 

En åsna honom bär som fridens furste är.
Hans prakt är ganska ringa, men döden kan han tvinga.
Hosianna, pris och ära! Vår konung är nu nära.

(Sv.ps. 104:2)

Åsnan var (och är?) ett vanligt djur i Bibelns värld, och användes både som lastdjur och ett djur man red på. Så när vi läser om att Josef och den gravida Maria tar sig de dryga sexton milen från Nasaret till Betlehem för att skattskriva sig, så hoppas man ju faktiskt att åsnan var med och  hjälpte dem på färden...! (På samma sätt när de senare tvingas på flykt till Egypten undan Herodes förföljelse). I bildframställningar av dessa berättelser finns ofta åsnan med.

 Men, vid berättelserna om Jesu födelse i Matteusevangeliet och i Lukasevangeliet så finns inte åsnan med i själva texten. Men eftersom, Jesus föds i ett stall kan man mycket väl anta att det fanns en åsna med under den speciella natten. Det finns allt som oftast en åsna med vid julkrubbor, sådana vi ställer fram vid jul. Den äldsta framställningen av detta motiv är från ett gravmonument från trehundratjugotalet. Och även om åsnan inte finns med i bibeltexten vid Jesusbarnet, så finns den med i många bilder och framställningar, och också i psalmboken.

  Och det hände vid den tiden:
till kung Davids Betlehem
Josef och Maria rider,
men där finns ej rum för dem.
När Guds moder föda skall
blir hon visad till ett stall.

Han som skapat universum
som satt lagarna för allt,
delar med en åsna husrum,
tar ett hjälplöst barns gestalt,
vilar i en modersfamn.
Jesus Kristus är hans namn.

(Sv ps. 129:1-2)

****