Skärtorsdag.

Det sista kafferepet.

****

****

Ett bra konstverk ska ju egentligen inte behöva några förklaringar och kanske är det här inte något bra konstverk. Men, det är en bildidé som jag har burit med mig under ganska många år. Nu har jag förverkligat den. Jag har låtit mig inspireras av ett av konsthistoriens mest kända konstverk, ”nattvarden”, av Leonardo da Vinci. Vilket jag verkligen hoppas framgår…!

Det sista kafferepet.

Låt mig vara väldigt tydlig. Jag varken skojar eller ironiserar, över konstverket, eller nattvarden i sig, utan jag menar allvar med den här bilden! En av poängerna med att vi läser de här texterna är att vi ska tolka in våra egna liv i dem. Jag menar, och vill säga att de mekanismer som en gång ledde fram till Jesu korsfästelse finns i alla mänskliga sammanhang. Avundsjuka, svek, maktkamp, girighet, etc.

Kanske är det på min bild den kyrkliga syföreningen som haft sitt möte, med finduk, finporslin och prinsesstårta. Men mötet måste ha fått ett abrupt slut. ”Ordföranden” har skurit upp tårtan och någon har rest sig upp i vredesmod och vält ur sin kaffekopp över finduken. Efter att mötet urartat i en ovanlig oreda har alla lämnat lokalen…

Bilden är tagen i kyrkan. Där fanns rätt utrymme och rätt ljus. Det är platsen där vi firar nattvard nästan varje vecka. De tänkta kafferepsgästerna har suttit i samma riktning som våra nattvardsgäster. Bilden är som sagt en tolkning av ”Nattvarden”.

****

Självklart ska Cissi som har hjälpt mig och gjort allt det praktiska ha ett jättestort tack!

****

(Bilden är tagen med min olympus om-d e-m5II i high resolution mode, så den är i original 40Mpix stor, som jag sedan har beskurit i 16:9 format. Den färdiga Jpeg-bilden väger 80 Mb och innehåller otroligt mycket detaljer. Tyvärr märks det inte så mycket när man väl lägger ut den på nätet. Kanske låter jag "framkalla" det till pappersformat. Jag tror att bilden skulle vara värd det!)

****