En bild som fick bli svartvit som fick en haiku till sig.

Höst haiku

Lövverket leder

ljuset ner genom dunklet.

Höst i vinden nu.

Litet trädtema i svartvitt.

Det är många som vittnar om att de återvänder till en viss motivtyp. Jag märker att jag betraktar träd med min kamera lite nu och då. Träden som står som nån sorts existentiell symbol, (det är gott om träd i människans existentiella och religiösa föreställningsvärld.) För mig står de där som en bild av livet, för både nära och lite mer avlägsen historia, men också för en kontakt med något ursprungligt, kanske till och med, med det eviga.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

(Dessa träd växer på Finnåkers kursgård.)