Till minne, Elsa Anderssons.

Ja, det känns faktiskt lite som att en vän eller släkting har gått bort idag när Elsa Anderssons konditori här i Norberg brann ner i natt. (Lyckligtvis kom ingen människa till skada!) Elsas var centralpunkten i byn och det första jag besökte, år innan jag faktiskt flyttade hit. Sedan dess har det blivit många besök och många trevliga stunder. Jag har samlat ihop några av de bilder från Elsas som jag har hittat idag, säkert finns det mer, men det här får bli dagens bild av Elsa Anderssons konditori.

Elsas, du fattas oss här i Norberg...

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

(Från den sista gången jag besökte Elsas, måndagen 10 augusti, med räkmacka, paj och gott kaffe. Det var gott och fint!)

Sensommarsöndag sett genom macroobjektivet!

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

Skogsdetaljer!

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

Om att helga vilodagen...!

Ja, ibland måste man tänka på att vila, även om vilodagen infaller på en måndag och även om man kanske har en del som måste göras. För att både knoppen och kroppen behöver koppla av. Gräset kunde jag ju klippa sen... Det blev en liten tur ner till byn och en liten runda. Norberg är ju som allra vackrast nu!

1. Dagens lunchställe, en räkmacka på Elsa Anderssons, inte dumt! :)

2. Lite loppis, ingenting köpt, dock!

3. Rosor och en cykel.

4. En fin bil går ju alltid att titta på!

 5. Och konst i Abrahamsgårdens galleri!

5. Som är så här fint på utsidan, bredvid utställningslokalen!

6. Tid att upptäcka en smörblomma som växer i kyrkogårdens mur.

7. Allt innan jag nåddes av detta galna att två människor stuckits ihjäl på "vårt" Ikea där vi är med barnen och äter så ofta, tänk så det är...!?

Nå´n sorts avslut, bilder från brandområdet!

För ett år sedan brann det inte alls långt hemifrån. Vi följde nyhetsrapporteringen hela tiden, minut för minut, sanningar och gissningar. Hela tiden var vi beredda på att åka hemifrån och hela tillvaron blev otrygg. Vi slapp evakuera, allt vårt är kvar. För andra gick det inte lika bra. En person fick sätta livet till. Och så dessa hjältar som arbetade med att släcka elden, från luften, på marken. Alla frivilliga som gav av sitt eget, tid och resurser. Tänk om det kunde vara något som vi alltid fick med oss efter branden, som livshållning... Jag åkte genom en del av brandområdet redan så snart man släppte fram trafiken, för att se och för att förstå. Och jag har åkt vägen Ängelsberg-Hästbäck flera gånger sedan dess. Men omfattningen av denna katastrof är så stor att det inte går att förstå. Inte för mig i alla fall. Tänk om... vad hade kunnat hänt om det blivit ännu värre... För ett tag sedan släppte man på restriktionerna att vistas i området, men jag har dragit mig lite för att stanna. Men idag har jag stannat och tagit några bilder, på det var, men kanske framför allt på livet som återvänder, ur askan, ur allt det svarta.

1.

Man har städat och röjt, tagit reda på ved och virke allt sedan branden, så det ser väldigt annorlunda ut mot vad det gjorde för ett år sedan när jag rätt skakad körde denna väg, första gången efter.

2.

3.

4.

5.

6.

 7.

(En nästan onaturligt stark och lysande grön färg som växer upp ur det svarta, eller hur?)

8.

9.

10.

Rallarrosen, en symbol för det starka och trotsiga i livet!

Här är mina bilder från förra året:

http://www.fotosidan.se/blogs/tommysbloggosfar/mina-bilder-av-branden-innan-det.htm