En gråmulen dag i området där det brann, mellan Hästbäck och Stabäck.

Det blev en liten avstickare efter en samling i Karbenning idag till brandområdet som ligger alldeles intill. Stillheten, törs jag säga andäktigheten, är stark och påtaglig. Det känner jag varje gång jag stannar här. Inte ens de få bilarna som kör förbi på vägen förmår störa den nämnvärt. Jag tror att det har att göra med vördnaden och allvaret inför det som hände här för drygt två år sedan.

1.

2.

3.

4. Snyten heter sjön.

5.

6. Några prästkragar håller modet uppe.

6. Men lupinerna som blommade så enormt vackert sist jag var här och fotade har vissnat.

7. Ja, inte riktigt alla... ;)

8. Så några såna dära detaljer som nog bara jag lägger märke till... :)

9.

10.

11.

12.

13.

Det brända och försommarens alla färger.

Idag åkte jag från Fagersta via Ängelsberg, genom området där det brann för snart två år sedan. Det ser väldigt annorlunda ut nu mot när jag åkte vägen ett par veckor efter branden. Branden är väldigt påtaglig fortfarande. Men kolet, askan och sotet kan inte längre hålla tillbaka försommaren alla färgen!

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

Och nyårssolen gick ned över brandområdet i Västmanland...

mellan Stabäck och Hästbäck.

1.

2.

3.

4.

Sen över till skulpturparken i Ängelsberg och lite And-likt fotografi...

Eller kanske bara gräsligt!? :)

1.

2.

3.

4.

5.

Rapport från årets sista fotoutflykt - till Ängelsberg!

Det var ganska kallt på nyårsaftonen, men ljuset var väldigt vackert! Jag hamnade till sist i Ängelsberg där eftermiddagssolen lyste över Åmänningen och samhället.

1.

2.

3.

4.

5.

6.