Kung Bröt-Anunds hög och dimman...

I går var jag ute och jagade fotolokaler i Västerås. Det var när jag körde förbi Hälla som jag såg dimman ligga över åkrarna. Jag bestämde mig snabbt för att åka ut till Anundshög. Dimman gjorde ljuset nästan magiskt över högarna och skeppsättningarna, genom träden och över människorna. Många bilder blev det, kanske väl många för ett blogginlägg, och en del ganska lika varandra,  men det är ju så svårt att välja! :) Om du vill kan du väl skriva vilken bild du tycker bäst om!

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

En stund på helgad plats.

Nämligen kyrkplatsen i Karbenning by. Platsen där Karbennings kyrka låg mellan 1658 och 1845, innan den nya kyrkan byggdes där Karbennings kyrka fortfarande ligger. En gammal kyrkogård, en plats med en alldeles speciell atmosfär, och det var så vackert där i solskenet igår.

1. Kyrkogårdsmuren.

2. Grinden.

3.

4.

5. Klockstapeln och en gammal garvvård.

6. Här låg den gamla kyrkan, åter finns det ett altare där vi firar gudstjänst.

7.

8. Gamla träd...

9. Som återigen blomma och visar hur våren är evigt ung.

10.

11. Mellan hägg och Syrén.

12.

13. Jag måste nog åka tillbaka hit om någon vecka igen! Om inte annat för doftens skull! :)

14.

15.

16. Det rings till Helgsmål varje lördag under sommaren.

17. Nej, kanske dags att åka hemåt igen!

17. En vacker stund i livet!

Gotland 2015, Villa Muramaris, ett eldhärjat konstnärsparadis.

Villa Muramaris, en bit norr om Visby vid havet, har varit ett stadigt utflyktsmål för oss när vi är på Gotland. Huset eldhärjades dock för ett par år sedan, så vi undrade mycket över vad vi skulle möta i år. Det visade sig att man håller på och bygger upp Ellen och Johnnys Roosvals konstnärshem. Både den vackra trädgården med skulpturer och blommor och ateljén har klarat sig, men eftersom det är en byggarbetsplats får man inte komma in i trädgården. Det fick bli fotografering på distans.

På vägen ner genom kortväxt gotländsk tallskog som levt ett hårt liv i snålblåsten från havet. Det finns många exempel på säregna former av dessa träd.

Trädgården som man säger har klarat sig som genom ett mirakel. Vackert.

Även om det byggs och är plast för fönstren så känner man igen sig. Det kommer säkert att bli fint igen. Huset började byggas för hundra år sedan, och stod klart 1917.

Ateljén,

blomster och färgprakt,

samt en bedårande utsikt som säkert har varit inspirerande för kreativa människor i alla tider. Ett konstnärsparadis.

Bygga upp ett stort berg, av en liten hög...

Nämligen Ströbohög, detta forntida monument precis utanför Köping. Eller liten och liten, med sina 10 meter över det omgivande landskapet är den verkligen ett landmärke. Idag var jag är i det strålande vädret och fotograferade Ströbohög med vidvinkelzoomen.

1. Stigen uppför, och fåglarna som inte behöver bry sig om den.

2. En av dessa, närmast mytiska platser, en stund av eftertanke, kanske kontemplation.

3. Ett lysande träd,...

4. ...för björken har just fått musöron.

5. och vitsipporna blommar.

6. Perspektiv på den lilla människan.

7. och den branta vandringen uppför, (eller nerför!)

8. Alldeles utanför den nutida staden.