Bilden i främsta rummet!
Gotland 2018, en plats jag längtat länge efter att få se, Närsholmen.
Det är många år sedan nu jag fick tipset att åka till Närsholmen, för det skulle vara så speciellt. Sedan dess har jag velat åka dit. En gång var vi nästan där, men då tror jag att det var avstängt av någon anledning, vi kom aldrig fram i alla fall. Nu har jag varit på Närsholmen. Och jag är inte besviken! :)
En benådad stund! Hit återvänder jag gärna! :)
Inlagt 2018-06-20 23:46 |
Läst 2521 ggr. |
Permalink
Socknen När var och är en paradoxal förening av geografisk och språklig periferi med att vara en central plats då det gäller bildning och kultur. Skollärarna på platsen tog med barnen till stranden. De gick tillsammans igenom strandfynden som ibland kom mycket långt ifrån. Knöt ihop nära och fjärran, vi har bara en jord. De förenande stolthet över sin variant av gutamålet med stor respekt för svenskan. Lokalrevyn Närrevyn blev hela Gotlands evenemang. "Summa´n kummar" blev Gotlands nationalsång.
Rivaliteten med grannsocknen Lau var legendarisk. Den mildrades först genom bildandet av När-Lau folkdanslag. Bonden och revyförfattaren och spelmannen Allan Nilsson sammanfattade med komparationen "getingar, huggormar, Lauboar".
Numera åker jag till energi- och teknikmässan på Gangvide Farm för att se det senaste i eldrivna fordon och traktorer. Och mullrande V10-bestyckade veterantraktorer.
Nej förresten, jag tänker ofta på den. Allan Nilsson lät mig citera Summar'n kummar i originalversion som slutkläm i en officiell text om vad som konstituerar riksintressena på Gotland. Utan att ta betalt, "det var enklast så".