Advertisement
Bilden i främsta rummet!

Det som en gång var pappas jobb...

Efter jag hade varit på kyrkogården åkte jag en liten runda och kom förbi den här byggnaden.

****

1.

Ett gammalt garage...! Här jobbade min pappa när jag var liten.

****

2.

Farfar ägde åkeriet, (som min farfarsfar startade), en bit in på 1970-talet. Väghållning, transporter, snöröjning, här hade de sina fordon.

****

3.

Jag minns att jag var här och hälsade på honom på jobbet några gånger.

****

4.

Numera har det blivit en av dessa "övergivna", bortglömda byggnader.

****

5.

Det är mest bara minnen kvar. Men det blev ju själva poängen med det här fotostoppet, en liten minnesresa! :)

****

6.

Här bredvid låg kontoret. Ett hus som inte längre är. Där minns jag att det fanns en dryckesautomat för varma drycker, där man kunde välja mellan, t.ex. blåbärssoppa och choklad. Oerhört spännande för en liten grabb som följde med pappa till jobbet, nån gång på 70-talet!

****

~Kalkbacken, Sala, 22 september 2024~

****

Inlagt 2024-09-23 21:06 | Läst 1367 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Alltid intressant och lite vemodigt att ge sig in i minnenas allé. Fina bilder och berättelse om din pappa. Med tanke på pappa och farfars sysselsättningar blir jag intresserad av hur du kom att välja din bana i livet? Ofta går ju den typen av kall i arv (om jag inte fått för mig fel).
Kunde kanske bli ett intressant ämne för något framtida inlägg eller fler.
/Affe
Svar från Tovok 2024-09-24 20:37
Tack Affe, roligt att du gillade den här bloggen! Du är något på spåret och kanske borde jag skriva en blogg om mitt vägval i livet. Samtidigt så är det inte helt lätt att sätta ord på det. Det finns många bottnar på det, en del är rätt självklara, medan andra känns väldigt personliga. En del handlar om att jag är född med ett handikapp, (vilket i sig ställer många existentiella frågor... Det var t.ex. inte möjligt för mig att ha ett fysiskt krävande jobb...). Jag hade inte möjlighet att springa omkring som alla andra, utan kom att sitta ofta med mig själv och prata med tillvaron, träden, vinden, Gud... helt utan nån påverkan från min omgivning. Så när jag konfirmerades som 14-åring, så fick jag ett sammanhang att testa om det jag trodde på funkade. Så småningom växte det fram att jag skulle bli präst. Ja, du Affe, du märker ju att det är lite svårt att sätta ord på det. Det blir lite bluddrigt. Jag kanske borde göra en blogg av det, bara för det! Men hur bildsätter man en sån berättelse? Så många frågor...! :) /Tommy.
alf109 2024-09-25 18:16
Tack själv Tommy.
Redan av det du skriver här drar jag slutsatsen att det skulle bli väldigt intressanta inlägg, jag hoppas verkligen att du har orken och kan ta dig tid att skriva dem.
/Affe
2024-09-28 08:12   Ingegärd gille
Vad kul att veta detta. Ibland undrar man ju vad som varit.