Jag hamnade där av en slump för några år sedan. Vi skulle för första gången åka på campingsemester till Dalarna. Erik-Larsgården var min första kontakt med Dalarna någonsin, och jag trodde inte det var sant. Alla mina fördomar om Dalarna och dess innevånare besannades. Hela Dalarna är en enda stor kurbitsmålning fylld med moraklockor, stämningen är lantlig och genuin, innevånarna är trevliga och dom pratar så roligt. Med andra ord, en alltigenom postiv upplevelse. Sedan det besöket älskar jag Dalarna, och kan inte åka dit utan att stanna til för en fika på Erik-Larsgården. Men jag har inte fotograferat där ännu. Det måste jag göra ser jag.