Blogg 2000, ”Något av vad det innebär att vara jag.”

Tänk att det har blivit 2000 inlägg i den här bloggen, och snart fyller vi tio år jag och ”Tommys hörn av bloggosfären" på Fotosidan.

Tänk vad tiden går. Även om det inte blev något mer än det första under 2010. Dessutom tror jag att jag har raderat två inlägg, men i stort så stämmer det, min blogg fyller två tusen. Det har blivit en del av livet att lägga ut bilder på bloggen, och på så sätt visa upp bilderna och vad som händer i livet. Det är liksom en del av mig, som så mycket annat. Bilden är för mig ett sätt att tänka och vara. Det är också ett sätt att uttrycka mig. Bilden är nog kanske tillochmed mitt första och naturligaste språk. När jag var barn ritade och målade jag jämt, något jag fortsatte med upp i vuxen ålder.

På sommarlovet efter åttan åkte jag och en kompis till Åland på egen hand. Jag på en trehjulig moppe, min kompis på cykel. Vi var där alldeles själva under en vecka. Där upptäckte jag det oerhört fascinerande med fotografiet, det frysta ögonblicket. Vi hade nämligen med oss en Instamatic-kamera (en Kodak, tror jag).  Jag kommer dock inte ihåg om det var min kompis kamera eller om den var min. En kväll gick vi ner till stranden och solen höll på att gå ner i havet. Det var så vackert. Vi började resonera om hur vi skulle ta den finaste bilden av den här stunden, med solnedgången, havet, den åländska skärgården och träden i förgrunden. Jag minns att jag tyckte det var magiskt när vi fick se bilden när vi kommit hem. När jag hade gått ut nian sommarjobbade jag under ett par veckor och för pengarna jag tjänade ihop köpte jag min första systemkamera, en Pentax K1000, en i stort sett helmekanisk kamera, med normalobjektivet 50 mm och ett teleobjektiv 135 mm. Numera kan jag tycka att jag borde ha behållit den kameran. För den var bra, och det hade varit kul att ha en sån analog kamera att testa med nu. Men pryltokig har jag alltid varit, så under de följande åren köpte jag på mig två Ricoh-kameror med lite automatik under gymnasietiden. Under den tiden fotograferade jag ganska mycket i mitt engagemang i Kyrkans ungdom och i konfirmandarbetet. I församlingshemmet ställde vi i ordning ett mörkrum och jag kommer ihåg att Mikael Ringlander, proffsfotograf som senare blev präst gjorde någon form av praktik i församlingen och hjälpte oss i gång med mörkrumsarbetet. Många timmar blev det i det lilla krypinet med det gulgröna ljuset. Det var jätteroligt, men resultatet blev ju inte jättebra…

Sen började jag studera och hade väl varken tid eller råd att fotografera, så kamerorna blev liggande hemma hos mamma och pappa. Sen kom den digitala revolutionen, och allt blev väldigt dyrt igen, som jag minns det. Jag väntade länge på att den där insatsen till kameran som man skulle kunna sätta in i sin analoga 35 mm kamera för att kunna fota digitalt. Den lämnade nog aldrig experimentstadiet vad jag vet. Sen väntade jag på att Pentax skulle komma med någon vettig digitalkamera, eftersom jag hade köpt på mig en del objektiv med k-fattning. 2006 lanserade Pentax sin k100d som jag tyckte låg rätt i pris och som hade fått bra recensioner. Så den köpte jag. Några månader gick jag en kurs på medborgarskolan i fotografi. Jätteroligt! Där fick vi tipset att lägga ut bilder på Fotosidan på nätet. Det var jätteläskigt, tyckte jag, eftersom jag nästan inte hade visat mina bilder för någon tidigare. (Inte helt sant, men ändå… ! :) jag kommer ihåg kvällen när jag lade ut den första bilden. En bild på en blåvinge. https://www.fotosidan.se/gallery/viewpic/253401/1151483.htm Det dröjde inte mer än kanske tjugo minuter innan jag fick min första kommentar. Sen var jag fast! Det är ju så kul att fota och med det digitala kan man plåta på utan att behöva fundera så mycket på vad eller hur. Så bestämde jag mig för att börja skriva blogg 2010, som sagt. Eller kanske snarare lägga in bilder på bloggen, för det är det jag har gjort. Jag har lite svårt för det skrivna ordet. Det kommer inte alls lika naturligt till mig som bilderna. Därför blir det oftast minimalt med text och med en koncentration just på bilden. Så kan jag minnas vad jag har gjort under de här åren. Jag kan också se om jag har utvecklats något under tid, och i så fall hur. Det blir också ett sätt att sortera mellan bilderna. Så bloggen är viktig för mitt skapande. Att det sen är många som tittar in är ju jätteroligt. Under de senaste åren har jag, liksom många andra här delat bloggen på Facebook. Och jag märker att folk ser bloggen, gillar, delar och kommenterar, både på nätet och irl, såklart är det jättekul! Ändå så fotograferar jag mest för mig själv och försöker förstå mig på vad jag själv ser, gillar och funderar på. Jag fotograferar vitt och brett, det jag tycker om. För det mesta det jag själv tycker är vackert. Och visst tycker jag själv att jag har blivit säkrare i mitt bildseende, kanske också bildspråk. Ändå är det så att jag själv attraheras av dessa fotografer som vågar vända kameran mot sig själva och mot det som är svårt, mot svärtan i livet. Men sån är inte jag, tror jag, men idag väljer jag att visa en bild som närmar sig det…

Bilden är av ett par skor. Mina gamla skor. De är väl från när jag var sådär ett-två år. De har alltid funnits med mig genom livet. De har kommit att symbolisera den del av mitt liv som inte är så självklar. Den som handlar om att leva med, som det heter i dag, en funktionsvariant. Dvs. att leva med ett handikapp som jag brukar säga. Jag brukar tänka på min mamma när jag tittar på de här skorna. Tänk att behöva snöra på en kämpande ettåring ett par såna skor, och göra det av kärlek, för att mina ben och fötter skulle bli raka och starka. (Och tänk vad jag avskydde när sjukhusfotografen kom för att dokumentera mitt handikapp de gånger jag var på Folke Bernadottehemmet i Uppsala!)

Men jag tycker som sagt att det är svårt att lämna ut sig på det här sättet och kanske blir det inget mer av den idén, som så många andra fotoidéer som jag lämnat utefter vägen, de senaste, drygt tio åren. Och ändå är det något av vad det innebär att vara jag, bilden och jag.

2019-11-15 20:07   mombasa

Jättefin text som du avslutar med en bild som blir gripande. Och här ser man just det att bild går nästan alltid hand i hand med text. Självhar jag jättelångt kvar till ens tusen bloggar men jag jobbar på sakta men säkert om det som engagerar mig. Och visst är det precis som du skriver, Det är en del av en själv. FS bloggar är en liten spännande värld med funderingar, en del nördar och mycket bildkärlek. Adelante! Mot tretusen.
Bästa hälsningar
Gunnar S

Besvara

Svar från Tovok 2019-11-16 18:45

Tack för det Gunnar! :) /Tommy.

Svara

2019-11-15 20:29   Erik Madsen

Hej Tommy.
Tillykke med jubilæet.
Sikke et godt blogindlæg. Og det her passer da slet ikke:

"jag har lite svårt för det skrivna ordet. Det kommer inte alls lika naturligt till mig som bilderna".

Mycket av det du skriver kan jag identifiera mig med - inklusive ditt sista stycke efter bilden. Jag fick reumatoid artrit (misstänkt för att vara polio) som 5-åring, men min mamma har inte hållit skor och skenor från den tiden. Det måste ha varit en svår tid för våra mödrar. Jag har några bilder från den tiden som jag tror att jag har visat här på bloggen.
Med många vänliga hälsningar från Erik.

Besvara

Svar från Tovok 2019-11-16 18:50

Ja vi bär med oss våra livs historier, i vilka vi krokar i föregående generationer. Tänk vilka hjältar våra mammor(och pappor), är i våra liv, precis som jag inbillar mig att jag är för mina barn, (jag hoppas det iallafall). Sen är det faktiskt sant, jag har mycket lättare för bilden än för framför allt det skrivna ordet som jag får kämpa ganska mycket med. Tack Erik för din fina kommentar! :) /Tommy.

Svara

2019-11-15 21:13   gorred

Bra text. Och gripande bild. Och som påpekats - ord och bild hör ihop, i min värld och ganska ofta annars också.
2000 blogginlägg - imponerande. Själv firade jag ettusen nyss. Känner igen en hel del av förtecknen till bloggandet. Och att det är en hårfin balansgång mellan att berätta om sitt liv och det riktigt privata vet jag av egen erfarenhet.
So, keep on the good job, som man säger over there. Ser fram emot ytterligare inlägg!
//GöranR

Besvara

Svar från Tovok 2019-11-16 18:56

Tack Göran! jag försöker att inte streta emot så mycket när det gäller bloggandet, utan försöker gå på inspiration och lust. Det är när jag försöker för mycket som det ofta låser sig. Därför är jag lite överraskad över mig själv i det här blogginlägget. Jag ville göra något annorlunda just vid 2000-jubileet. Visst har jag gått och funderat över det några dagar, men det gick förvånansvärt lätt att skriva det, och det verkar som om det blev uppskattat...! :) Tack för dina glada och peppande tillrop! :) /Tommy.

Svara

2019-11-15 21:41   Björn Lindwret

Var inte du med och tog samt framkallade klassfotot i 5:an?

Besvara

Svar från Tovok 2019-11-15 21:43

Nej, det tror jag inte. Jag kommer inte ihåg det iallafall! /Tommy.

Svara

2019-11-15 22:18   Khalad

Så fint du berättar om dig själv! Precis som dom andra redan sagt är det ju först fotograferandet som intresserar, efter bilden blir du personlig på ett sätt som berör på riktigt och ändå känns positivt. Fint skrivet, fint balanserat. Och grattis till 2000, ser fram mot nästa millenium, hälsningar/ Björn T

Besvara

Svar från Tovok 2019-11-16 18:58

Tack Björn! Uppskattar dina fina kommentarer! :) Du är en viktig inspirationskälla här på FS (och irl! :) /Tommy.

Svara

2019-11-16 00:18   gunte

Intressant text där man till viss del känner igen sig..fast till 2000 inlägg är det ju långt..
Kul också att dom gamla skorna finns kvar..en symbol för styrka.
Med vänlig hälsning/Gunte..

Besvara

Svar från Tovok 2019-11-16 19:00

"...En symbol för styrka". Ja, kanske det...jag har inte tänkt i de banorna, men det stämmer väl på något sätt. Jag får fundera vidare på det, spännande! Tack Gunte! :) /Tommy.

Svara

2019-11-16 07:38   light

Allting har sin tid, säger Predikaren i Bibeln. Och det kommer en tid för nästan alla som bloggar då man känner att det är dags att vittna om "Varför jag fotobloggar". Jag har läst flera sådana inlägg här på FS, och nyligen skrev jag själv ett sådant. Det är kul och spännnade att läsa sådana inlägg. Och ditt är inget undantag. Så Tack!

Besvara

Svar från Tovok 2019-11-16 19:03

Ja, jag kände verkligen att jag ville reflektera lite kring var jag är och vad och varför, samt göra ett lite annorlunda inlägg. Det känns både spännande och bra, inte minst med tanke på reaktionerna här på FS och på Fejjan! :) Tack Ragnar för din kommentar! :) /Tommy-

Svara

2019-11-16 10:28   Karin Von Knorring

Så fint fotat och skrivet. Hejja dig Tommy!

Besvara

Svar från Tovok 2019-11-16 19:05

Tack Karin! Hejja dig också! :) Kram! /Tommy.

Svara

2019-11-16 10:48   pic-tor

Fint skrivet och personlig och stark bild Tommy. Vi är många som delar din passion – fotografering.

Besvara

Svar från Tovok 2019-11-16 19:06

Tack Torbjörn! Det är kreativiteten (passionen), som får livet att röra på sig! :) /Tommy.

Svara

2019-11-16 10:53   Stican

En fin och gripande historia som förstärks på ett fint sätt med bilden på dina skor.
Grattis till din 2000:e blogg.
Ha det gott/Stig

Besvara

Svar från Tovok 2019-11-16 19:08

Tack snälla Stig för fin kommentar! :) Ha det gott, du mä! :) /Tommy.

Svara