Ett fönster mot livet
Norberg, farsan och fantastiska maskrosor
Hälsade på farsan idag. Vädret var med oss så vi kunde sitta vid ån och fika. Jag hade tagit med ett par små termosar med kaffe och en påse vaniljbullar, det blev bullar över som han tog med upp till lägenheten.
I närområdet fanns en vacker yta. Stentäckt men där maskrosorna trängde upp. Det ljusa hittar alltid sin väg genom det mörka.
Mvh Terje
Mot den absoluta nollpunkten
De senaste veckorna har jag arbetat hemifrån. Varje dag inleds med en promenad och sedan hem till köksbordet och datorn. Fysiska interaktioner med andra människor har reducerats till ett minimum.
Vid den absoluta nollpunkten har atomernas rörelser upphört. Riktigt så långt har det inte gått ännu men närmare än så här kommer jag kanske inte att komma.
Att se en buss passera under promenaden blir nästan som att observera ett annat universum för en sekund.
Ni hör själva, snart har man blivit helsnurrig, på måndag ska jag börja ta mig tillbaka till kontoret igen!
Mvh Terje