Bilder & teknik från förra århundradet
Konsensus
Vi befinner oss på Sergels Torg året 1970. Jag har just börjat sikta in mig på den rätt stiliga tjejen som säljer "Marxistiskt Forum".
I sökaren på min Leica M3 ser jag vad som händer strax utanför bildbegränsningen för det 90mm objektiv som jag har på. Jag ser alltså hur hattmannen målinriktat närmar sig.
Aha, Red Alert - nu smäller det!
Så blev det inte. Hattmannen visade sig vara en egen företagare, och trots olikheterna i politisk uppfattning, så fanns det en personkemi dem emellan som gjorde att det som skulle kunnat bli en elak konfrontation, blev ett trivsamt möte.
Inlagt 2022-09-10 08:06 |
Läst 1686 ggr. |
Permalink
/B
Jo, dagens gatufoto är kanske för mycket: "Det verkar vara smart på gatan"...
Snyggt. Generationer kan mötas.
Ha det väl
Bob
Jag hade den äldre femlinsiga varianten.
(Sjuttiotalet förmörkades för min del av testuggarvänstern i KPML(r) med omnejd. Om dom varit som tjejen på dina bilder hade decenniet varit ljusare.)
Det är, som jag ser det, en av M-Leicans stora fördelar i den reportageinriktade fotografin, att man med de korta teleobjektiven kan se vad som händer strax utanför bildfältet, och med bildfältet tydligt markerat med en lysram.
En annan fördel är ju att med mätsökaren går det att ställa skärpan snabbt som blixten, och den sitter sedan nitad på rätt punkt på ett annat sätt än med en spegelreflex - om ens ögon passar för att jobba med en mätsökare.
Säkert stod den här tjejen för andra grejer än stollarna inom KPML(r) - du har nog helt rätt i ditt antagande!
Jag tycker mycket om din fina bildsvit. De förmedlar dels så fint att de båda har ett intresse av att lyssna på varandra, dels – och kanske främst – en otrolig närvaro. Dvs en närvaro till varandra, trots att de är främlingar.
Det är, för mig, något ”Buberskt” över bilderna och situationen och jag kom omgående och osökt att tänka på Martin Bubers bok ”Jag och Du” och det autentiska mötet han beskriver i denna sin bok: där den (okända eller kända) person jag möter inte är ett objekt för min erfarenhet, utan personen är ett subjekt som deltar i att skapa mitt ”jag” samtidigt som jag deltar i att skapa ett ”du”.
Just detta tycker jag de båda på bilderna förmedlar och du har lyckats fånga det så vackert på bild.
Vänlig hälsning
Christina
Med hälften av eget kunnande, och hälften tur, lyckades jag fånga en del av det du talar om.
Det grämde mig i efterhand att jag inte på något vis tog kontakt med denna fantastiska kvinna!
Hälsningar Lena
Jag få säga som min gamla mormor brukade säga: "Man får lämna allt åt aningen"... :-)
Ett leende med stängd mun, det läste jag om i den bok jag läser nu, det är inget leende, bara en behärskning.
Men tack vare att jag får följa, via bilderna, fram till slutet på berättelsen, blir det ett förlösande skratt.
De skiljs åt som vänner.
Vem vet, han kanske berättade en rolig historia.
Jag gillar i alla fall bildserien.
Det var något kul, det var en träffsäker reflexion som omedelbart knöt dem samman.
Tack i alla fall för alla fina omdömen.
/ Bengt H.
Jodå - som jag skrev i min presentationsblogg:
https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/ilford-kodachrome-5.htm
så har jag digitaliserat ett stort arkiv. Jag har tänkt att åtminstone det kommande året visa bilder här på FS. Sådär en gång i veckan.