Spretigt om foto
Det som göms i snö...
Den här kameran använde jag senast på riktigt för fem år sen på en resa till Kalifornien. För ett drygt år sen började jag med analogt foto och då letade jag fram den för att användas som ljusmätare. Det kompakta formatet i kombination med att man kan ställa in fasta ekvivalenta brännvidder (24, 28, 35, 50, etc.), emulera svartvitt och 1:1 crop gör den till ett mångsidigt hjälpmedel. Om jag bara kunde komma på var jag la laddaren...
Jag har letat genom alla vrår där den kan tänkas ligga två gånger men utan att hitta ett enda spår efter den. Det underlättar inte heller att vi flyttat till hus sedan sist. Efter en månad trodde jag att jag äntligen kommit på det när jag hittade extrabatteriet, men laddaren lyste fortfarande med sin frånvaro.
I dagarna packade jag för en ny resa och när jag letade upp en passande resväska kände jag något hårt i en innerficka. I den låg mycket riktigt batteriladdaren och det var ju inte så konstigt eftersom jag inte använt den väskan på fem år. Det som göms i snö...
Rolleiflex Instax
Det går fint att köra direktfilm i en Rolleiflex-kamera, om man nu kan kalla det direkt. Visst går det fortare än att skjuta färdigt en rulle, framkalla, scanna och printa, men det kräver lite mer pill per exponering.
Först måste man pilla ut en filmruta ut kassetten och placera den rätt i Rolleiflex-kameran, naturligtvis i totalt mörker. Sen är det bara att springa ut och fota men man kommer inte så långt för efter en exponering är det dags att vända hemåt. Tillbaka in i garderoben, flytta tillbaka bilden till kassetten och stoppa in den i Instax-kameran. Sen är det bara att ta en bild med förtäckt objektiv så att bilden pressas ut genom valsarna som trycker ut framkallningsvätskan över filmens yta.
De säger att Instax är ASA 800 men det skadar inte att överexponera ett steg som i högra bilden. Bildkvaliteten lämnar en del att önska men man kommer knappast snabbare från klick till print. Speciellt då jag inte orkar framkalla färgfilm hemma.
