En ROS gick ur tiden...

Mitt första inlägg i min "nystartade" blogg är inte så muntert.

Jag satt med den här bilden och tänkte på denna lilla människa så starkt och kände att jag får nog dra igång min blogg. Eftersom jag som person oftast ser saker och ting i "bild" så använder jag detta forum för att utrycka mitt sätt att se "nyanserna" i det som kallas livet.

Vi har träffats "från och till" under olika tider och skeenden i livet....
lärt känna varandra med glimten i ögat....
många skratt...många tårar....många  telefonsamtal....
saker och händelser utvecklades och jag flyttar och kontakten var inte mer 100...
men det är ju så i livet ibland utan att man riktigt vet varför tyvärr...
så helt plötsligt har hon lämnat "jordelivet" och jag visste inte hur illa det var med henne.
Chocken blev ganska stor när jag slog upp morrontidningen häromdagen och mina tankar har varit hos henne nästan hela tiden sedan dess och en bild växte fram i min dator...
en gråtande rosknopp någonstans mitt i livet....
så doftrik och så nyansfull...mitt i livet....så genuin...så ärlig...så rak....presic som Anita var.
Så detta är min "tankehälsning" till henne och jag kommer att titta lite extra på alla rosenknoppar efter detta och minnas hennes härliga skratt och "svärande" över livets bravader.
Och vilken otroligt underbar och generös människa hon var.
Vi ses Anita....och en dikt till dig kommer här också...jag vet att du gillade den:-)

Eternal vision

De känner mig inte
de som tror att jag består
av endast kött och blod-
en förgänglig invånare
på det bräckliga rymdskeppet Jorden
som gav mig livet.
Jag är nämligen en ande
evig, oförgänglig, inte bunden vid tid eller rymd
och när min vistelse här är över
mina roller fullbordats, mina uppdrag avslutats
skall jag lägga åt sidan denna rymddräkt som kallas min kropp
och gå vidare mot andra boningar, roller och uppdrag
i vår faders hus av evigt liv.
Så torka dina tårar
gråt inte för mycket över mig
- inte heller över dig själv.
Släpp mig fri
Kärleken som upptar oss alla
och gör oss till ett i all evighet!
Våra vägar kommer att korsas igen
Våra sinnen och hjärtan kommer att mötas
Våra själar kommer att skrika av glädje och skratt
Då vi återkallar
de liv vi har levat
de världar vi sett
de vägar vi har trampat
för att äntligen finna oss själva
i Gud.

J. Sig Paulsson, Eternal Vision

2009-06-13 13:18   Johan Svensson

Tack för att du delar med dig av dina känslor så öppet!!

Svar från Satto 2009-06-13 13:42

Tack själv Johan för att du tog dig tid att se min bild....och skriva några ord...
/// Monika