Ett blåbär i svampskogen

Följde hustrun till svampskogen för första gången för att plocka trattkantareller, förlåt för att det blev så många för. Kammade noll men fotade några blåbärskvistar.

Stilla dyning

Hittade tillbaka till en plats jag besökt för många år sedan, vindstilla i luften men havet visade sin styrka genom kraftfulla vågor som slog mot hällorna. Havets kraft visade sig också i det ljud som vattnet skänker oss, det muller som stenarna ger av sig när dom rullar runt på havets botten och byter plats.

Tack havet, hällorna, solen och vinden för en underbar kväll ända tills ljuset endast speglar sig en aning i det stilla vattnet där havet en gång var.

Vattenfärger

Besökte Röhällan igår kväll, en plats jag ofta besöker för att vila själen. Hällornas runda former och vattnet som sköljer över dem och sakta sakta påverkar dess form. När kvällshimlen speglar sig i vattnet och på dom blöta stenarna skapar naturen själv sina konstvärk, det gäller bara rikta kameran rätt, öppna slutaren och låta vattenfärgerna forma sig själv.

Vintern håller sitt grepp

Den lilla älven kämpar med och mot naturens element, vinter eller vår, kampen är fortfarande jämn uppe i norr. Det luktar vår och 2 svanar gästar en tidig vak alldeles i närheten. Men den lilla älven kämpar mot vinterns grepp och ingen vet om vintern går till anfall ännu en gång.

Tack aprilvädret som lurar oss som ett skämt men skänker oss snabba växlingar i väder och ljus.

.

I Lavskrikans rike

I begynnelse av min lilla karriär som fotograf fick jag en bok på min födelsedag med namn som rubriken ovan. Fotografens namn är Hanno Hautala och han blev en stor förebild för mig, hans förmåga att fånga ljuset i mörkaste skogar fastnade jag för. När jag åter tittar igenom boken grips jag av hans förmåga att fånga bla Lavskrikan i dess miljö, omgivningen är minst lika viktig som arten. Sedan den dagen jag fick hans bok i min hand har jag haft en längtan att stifta bekantskap med Lavskrikan och den senaste veckan förärade ett par skrikor mig med sitt sällskap.

Tack Hannu Hautala och den vackra, orädda Lavskrikan.