När turisterna lämnat.

När turisterna lämnat ska stranden och havet återhämta sig inför nästa sommar. Frid råder, jag och min kompis Milla får äga sanden och vattnet alldeles själva.

När den lilla älven möter den stora och blir tillsammans

Vattnet i älven bara rinner förbi, det tar aldrig slut, det kommer tillbaka. Höstlövet klamrar sig fast vid livet, vill inte hamna i vattnet för att spolas bort i strömmen. Du behöver inte vara rädd, allt kommer tillbaka, nästa vår bildas nya löv på björken, en björk som lever av sol, vatten och på de löv som gett sitt liv för nya löv.

Gammelskogen

I Lavskrikans gammelskog finns också Talltitan.

Rogivande, fridfullt glider Lavskrikan tyst fram och gör mig sällskap, särskilt skrikig är den inte. Tvärtom ger den mig frid och vila, jag känner mig ett med vildmarken, omgiven av en skog värd att bevara och skydda. Granens vackert krokiga grenar som långsamt skapats utan större påverkan av människan, den avbrutna björken som nu kan tjäna som boträd och sakta, sakta åter berikar den mark den vuxit upp på. Allt återuppstår, återskapas.

Min dag i gammelskogen säger mig något om meningen med livet.

Ensamhet

Det blev gråskal idag i den bitande men friska kylan.

Hoppades på ett möte med strömstaren i den strida forsen.

Så blev det inte, fick nöja mig med ensamheten.

Att lära känna sig själv är inte det enklaste, vem är jag? fick inget svar idag.

Behöver nog mer tid i ensamhet,

För att få svar på den frågan.

Vintern tvekar

Vintern tvekar,

kan inte bestämma sig.

Därför hänger jag kvar,

tänker höstlövet och 

fortsätter att smycka julbjörken.

/God Jul på er alla!