13 januari 2020: Elisa Fougt

På Nya Varvets kyrkogård finns några gravar från tidigt 1800-tal. När regnet fallit och stenarna blänker av solljuset, som idag, framträder de vittrade texterna. Denna sten är har inskriptionen: S. S. Suel (1778-1818) och Elisa Fougt (1778-1813).

"Här hvila twänne makars ben. Dem wästans flägt och solens sken, ej kunna mer upplifwa. Men deras redlighet och dygd, skall ständigt uti denna bygd, ett mål för minnet blifwa."

12 januari 2020: Galterökråka

En stilla vandring ut till Galterö denna söndag i ett från början ganska soligt väder, men efterhand mulnade återigen himlen. Fler ornitologer än fåglar kändes det som idag. Mycket få trutar. Några småskrakar och ejdrar som verkade tro att det var vår. En häger. Knölsvanar. Och så kråkor förstås. Det är deras ö så här års.

11 januari 2020: Spårvagn

6 °C, 12 m/s, (18 m/s i byarna), duggregn. Kallt, blött och mörkt sålunda. Människor slåss med sina paraplyer och hukar i blåsten. Gatstenarna blänker och spårvagnarna skramlar förbi.

10 januari 2020: Trastar i ett träd

Märkligt. De gånger jag tar en runda med kameran utan att känna den minsta inspiration kommer jag hem med fler bilder än annars. En sådan gång var det idag. Klockan tolv på dagen verkade det som om solen försovit sig. Blött och kallt. Men det är väl som med det mesta, att det handlar ganska lite om inspiration och mer om arbete. Att arbeta sig fram till perspektiv och seende. De första bilderna på minneskortet, (jag saknar tiden då det var de första bilderna på "rullen"), blir skisser. Ett sätt att värma upp. Öppna upp. Börja se.

Att sortera, välja, välja bort, försiktigt ändra kontrast är också det ett arbete. Ett spännande sådant. Men helst skulle bilderna behöva ligga någon vecka innan den processen. Men nu har jag bestämt mig för att bilderna ska ut på bloggen samma dag. Så idag får det bli ett träd med trastar.

9 januari 2020: Frölunda torg

Duggregn i luften. Cykeltur till Frölunda torg. Den gamla delen av torget invigdes av Olof Palme 1966. 54 år sedan. Det är ett av de få köpcentra jag tycker är drägliga. Till och med en aning vackert. Och en fantastisk miljö att betrakta människor och mänskliga relationer i.