Nästa april

April är nästa månad i almanackan, det är absolut en favoritmånad för mig och jag ser verkligen fram emot den. Ikväll blir det ett första besök i fotoklubben som jag valt att gå med i, ska bli intressant att höra planerna där och kanske kan det ge mig mera gnista i mitt fotograferande. 

Min sämsta mars på länge

Det här årets mars är nog min sämsta månad på många år, jag har inte haft vare sig ork eller lust att ta mig för något som handlat om fotografering även att jag såklart tagit några bilder men det är bara ett fåtal. I naturen har jag inte varit speciellt mycket heller, jag hoppas verkligen att det kommer ändra på sig och att jag får lite energi och lust igen. Sakta men säkert har jag börjat klättra upp igen, men energin jag haft har inte räckt till för min fotografering. Bilden i detta inlägg tog jag igår på en liten runda in i skogen.

Det där med linjer

Ibland varma, kalla, hårda och mjuka eller varför inte böljande. Det finns nog linjer i allt bara man ser och det är bara sättet att se som avgör formen.

In i dimman

Ibland är det bara så enkelt, kanske är det också som vackrast när dimman bäddar in landskapet.

Det var en gång

Jag sitter och tittar igenom mitt bildarkiv, tittar på bilder som jag tagit med min första digitala systemkamera Canon 350D. Den blev för mig en trogen följeslagare, jag tog många bilder med den faktiskt ända till den helt enkelt gav upp. När jag köpte den så var jag helt novis med att hantera en systemkamera och jag måste säga att jag lärde mig mycket med den om hur en kamera fungerar. Jag har inte gått några som helst kurser i kamerateknik utan min nyfikenhet och mitt brinnande intresse har hela tiden hjälpt mig att utvecklas. En annan viktig sak som hela tiden gjort att jag vill fortsätta att fotografera är alla andras bilder Jag tittar på enormt mycket bilder varje dag, jag har en hel del fotoböcker som jag ofta återkommer till av olika fotografer, bloggar och vloggar som hela tiden ger mig inspiration.

När jag inte har någon kamera med mig så kommer jag ofta på mig själv att jag ändå tänker i bild, jag ser motiv överallt och det mest konstiga kan resultera i bild. Motiven som jag oftast fotograferar nu hittar jag i naturen. På något sätt har naturen blivit ett med mig, jag åker sällan några längre sträckor för att skapa bilder och det känns behagligt att inte behöva stressa för att hitta motiven. Jag hoppas att även mina bilder kan ge inspiration till någon annan och fortsätt att fotografera hela tiden det skapar utveckling.