Bildbehandling med Capture One 12

Att prova ett nytt bildredigeringsprogram

Lightroom

Jag har använt mig av Lightroom ganska många år och har tyckt att det bara har blivit bättre med tiden, fler reglage som gör redigeringen ganska enkel. Utöver redigeringsverktygen så finns ett ypperligt verktyg för att ha ordning på bilder med nyckelord, klassificering och färgkodning. 

När Lightroom och photoshop blev en prenumerationstjänst tillkom Photoshop till min dator. Photoshop var för mig ett nytt verktyg som jag har provat lite grand efter att jag fick med det i prenumerationen. Oftast har Lightoom räckt till i min redigering men ibland har jag önskat att min kunskap varit bättre i Photoshop.

Capture One 12

Hösten 2018 såg jag att Capture One 12 skulle komma ut med stöd för Fujis råfiler. Detta kändes lite intressant, jag började med att titta på några filmer och i början på December hämtade jag hem en 30 dagars version. Min första erfarenhet om programmet var rörigt, långsamt och svårt. jag tittade på mer filmer, rådfrågade supporten och efter ett par veckor med lite träning kändes programmet mer bekvämt. Men det var fortfarande lite långsammare än Lightroom, bla då jag bläddrar i mina bibliotek eller skall börja lägga nytt lager med pensel. Ytterligare efter en vecka med lite funderingar köpte jag en 12 månaders licens.

Varför ?

Varför tycka om ett program som buggar, är långsammare än Lightroom ?

I CO12  har jag en lagerjustering som är riktigt bra, i varje lager kan du sedan justera färger var för sig. Jag kan skapa lager utifrån en färg som jag har valt ut. Jag jobbar mer med nivåverktyget och kurvor och den automatiska vitbalansen tycker jag är bättre än LR.

Jag har format min framkallningsflik utifrån mina behov, den kan jag skräddarsy helt fritt. Efter några veckor nu med det nya programmet har jag börjat vänja mig vid nya reglage och redigeringen går bättre. Slutresultatet av mina redigerade bilder blir bättre, hade jag varit duktigare i Photoshop så skulle jag kunna fixa till det lilla extra som jag nu fixar i CO12. CO12 är som flera skriver ett mellanting mellan LR och PS fast tydligare (närman väl har vant sig vid layouten mm)

När jag hämtade hem programmet så funderade jag på hur mina bilder skulle visas i CO12, min kunskap var (och är) begränsad så jag valde att ladda ner mina nya bilder i LR. I CO12 kan man välja att importera kataloger, jag importerade min katalog från LR. Nyckelord och klassificering följde med in i CO12. Varje gång jag har importerat bilder i LR så har jag fått synkronisera mappen i CO12 och det har fungerat mycket bra. CO12 läser bara av katalogen så det blir inga dubbletter.

Jag har behövt supporter några gånger och de har hjälp mig effektivt och fort. Det finns fortfarande önskemål, buggfix, snabbhet men till viss del beror det på utrustningen. Jag använder en Mac mini med ssd och 16 mb ram och alla bilder ligger på en extern disk. All text är utifrån min erfarenhet och kunskap.

Återblick

Nu har jag varit hemma några veckor efter min resa i USA, det stora landet med så mycket att se.

Våren 2018 bokade jag en resa via ett rese bolag, jag hade tagit ledigt långt i förväg så jag visste hur många dagar jag kunde vara borta. Jag satte upp två mål, Yosemite och Grand Canyon. 10 dagar skulle jag bli borta inkl flygrsean tor. Det skulle bli en intensiv resa...

Förberedelserna innan var måttliga, större resväska som skulle rymma mitt stativ och några reseböcker om nationalparkerna lästes igenom. Fotoutrustningen tänkte jag hålla på en måttlig nivå, vill helst resa med så lite prylar som möjligt under mina resor. 

 Eftersom jag skulle besöka två nationalparker körde jag bil mellan nationalparkerna. Ett land som är mycket lätt att köra i, ibland slingrande, branta vägar och vissa stunder gick vägen bara rakt fram. Fantastisk natur utmed vägarna, bergen och stäppmarker milsvidda.

  Första anblicken hur stort Yosemite är var hissnande, dessa berg, dalar och skogar så långt ögat når. Vägen som jag åkte i Yosemite är slingrande med fantastisk utsikt på många ställen. Utmed vägen finns parkeringar som vi turister kan stanna på för att se ut över en fin utsikt eller gå en led.

Jag valde under mina dagar (som jag planerat hemifrån) att en dag fotografera utvalda platser och nästa dag vandra med fotoutrustning. Eftersom Nationalparken är stor så gäller det att planera. Köpa  mat, vatten och fixa parkavgift samt ta reda på vart det går att ev äta lunch /middag. Jag tog för vana att alltid bära med mig vatten och frukt i min ryggsäck. Man kände sig så liten i parken och det finns så mycket att se, jag vet inte hur många månader som skulle behövas för att kunna se hela parken. En sak är säker, jag längtar tillbaka.....

Resan gick vidare mot Grand Canyon men först skulle jag övernatta i Death Valley en natt eftersom avståndet mellan nationalparkerna är ganska stort. Death Valley är också en nationalpark där temperaturen kan vara riktigt hög. Jag hade inga större tankar om parken (öknen) men där misstog jag mig, helt magiskt vackert på många ställen och stort. Nu var det riktigt varmt då jag åkte igenom så några längre stop blev det inte. En övernattning och dagen därefter körde jag mot mitt andra huvudmål, Grand Canyon.

Besöket i Grand Canyon bestod också av två dagar, en dag fotografering av utsedda platser och en dag vandring ner mot Coloradofloden dock ej ända ner. Första synen av parken och dess storlek/djup var häpnadsveckande, jag har förklarat för mina vänner att det är svårt att beskriva hur stort allt är, man måste se det själv. 

  Jag valde att ta en av de bussar som går runt i området, man hoppar på/av vi de ställen som man vill besöka. Bussarna är gratis och går tätt, fungerar utmärkt.

Yosemite och Grand Canyon är väldigt välbesökta, jag var där i skiftet Sept/okt och då var det nästan inga köer in till parkerna. Jag upplevde parkerna som välskötta och välorganiserat, snyggt och rent samt fina vägar. Utmed leder och vägarna saknas det ofta räcken el liknande vid stup. Väl ute i naturen kunde jag ibland gå ganska länge utan att träffa någon, så någon trängsel var det knappast. Det blev att man stannade och småpratade med folk utmed lederna och det är alltid kul.. 

När jag nu ändå var så "nära" Horseshoe bend tog jag mig dit lagom till kvällen. Man parkerar bilen och går en kort tur, sedan är man framme vid denna kända "böj" i floden. Resan dit gav verkligen utdelning, vilken utsikt över floden....

Resan blev som jag planerat, jag fick se det jag ville och naturen var mer storslagen än jag kunna tro. Vill jag åka tillbaka ? självklart, det finns så mycket att se runt omkring. Jag tycker att det kan vara lite svårt att hitta information hemma vid datorn, det dök upp platser utmed vägen som jag så gärna velat se. 

Detta är min upplevelse av parkerna och jag kan rekommendera en resa dit. 

Resa med kamera på egen hand?

Nu har jag provat att resa på egen hand och fotograferat i storstäder, det har varit givande och spännande att åka helt på egen hand (för mig som inte är resvan) Gå gata upp och gata ner, inga direkta mål utan fotografera det som kommer bakom knuten. Jag har kommit hem med massor av bilder som jag sedan bedöms, sorterat och även kastat ganska många. 

Lissabon

Jag vill fortfarande besöka storstäder och utforska flera gator och se hur människor lever. Jag har sällan läst på så mycket utan det får bli lite som det kommer  Små pocketböcker om resetips till staden har jag självklart tagit med mig ifall jag får lite "idétorka". Måste bli bättre på att skaffa mig mer information om platserna sak besöker eller?

Kommande år ska jag resa till ?? Jag vet inte. jag skulle vilja fotografera natur och landskap, ta en paus från storstäder även om det är jättespännande. Det låter som om jag bor i en jättestor stad eller är ofta i större städer men så är det inte.

Nu har jag börjat fundera på vart jag ska åka kommande år. Man kan fara jorden runt och se massor av fantastiska platser men måste man åka så långt ? Nej, självklart inte. Den svenska naturen är jättefin (underskattad ?) och en dröm som jag har är att komma upp till Norrland och fotografera alla vackra vyer, Norge och Island har ju också fantastisk natur som jag bara längtar till. 

Jag har tittat på några hemsidor där man säljer fotoresor, man reser runt i grupp och fotograferar med andra foto/naturintresserade människor. Researrangören guidar dig till de vackra platserna och du behöver inte leta runt eller köra fel. Jag har aldrig köpt en fotoresa tidigare och jag vet inte om det skulle passa mig som vill gå lugnt tempo, glömma tiden och insupa atmosfären. Samtidigt tror jag det skulle vara trevligt att slippa resa ensam. 

Jag ska leta runt och läsa på lite, kanske blir det en resa med natur/landskapsfotografering 2018

Korta dagar

November går över till December, dagarna blir bara kortare (mörkare). Det känns som om jag blir både rastlös och lite bekväm med årstiden, jag vill ge mig ut men på något sätt så känns det svårare, varför vet jag egentligen  inte.

För att ta tillvara på tillfällen att fotografera har jag testat lite kvällsfotografering tidigare år och  nu känns det som om det är dags igen. Rygga med utrustning och fika, naturligtvis bra pannlampa och ett bra stativ är självklarhet. Jag har förut fotograferat vid Granvik (vättern) och där är det gott om branta klippor med djupt vatten. Ramlar man i  så vill man inte var själv där ute på klipporna.

Efter fotograferingen är det mörkt alltså kolmörkt om inte månen är framme. Men med en bra pannlampan som gör att du kan ha händerna fria är ett måste, för du vill inte ramla och göra dig illa.

När jag har fotograferat har jag börjat med auto iso och justerat slutare och bländare för att få rätt exponering. När jag är nöjd så drar jag ner iso inställningen till 100 och räknar om slutartider i motsvarande steg. På så sätt spar man mycket tid/väntan jämfört att börja med iso 100 direkt. Jag har gjort bilderna ljusare än vad det egentligen är pga det är lättare att mörka ner en bild än tvärtom.

Nästa gång jag sitter och är rastlös och det är mörkt ute så är det bara ta tag i sig själv o ge sig ut....