Av ålder blir man vis?

Ja, är det så? Blir man verkligen visare med åldern? Vi får väl hoppas det..  =)

Lite tänkvärt så här på morgonkvisten, och det kommer från en författare som heter Ida Scott Taylor.

"En dag i taget, det räcker.
Vänd dig inte om och sörj det förflutna,
för det är borta.
Och bekymra dig inte om framtiden,
för den har ännu inte kommit.
Utan lev i nuet,
och gör det så underbart
att det blir värt att minnas."

Det är något man ska tänka på varenda dag tycker jag! Albert Einstein sa också något som jag tycker att man kan bära med sig varje dag och det är följande citat:

Det finns bara två sätt att leva livet på.
Det ena är som om ingenting är ett mirakel, eller som om allting är ett mirakel...

Så sant, så sant....

Trygghet....

I din famn finner jag trygghet
och i dina ögon ser jag livet.

Men ändå är det inte så lätt
och jag tar ingenting för givet.

Om mitt ansikte skrattar
men ögonen gråter,
så låt mig bara få vara.

För inte ens när du frågar varför
så kan jag dig svara.

Men du får aldrig tvivla
på min kärlek till dig,
för du är det allra viktigaste för mig....

// Heléne

Eftertanke...

.

.

Du är inte här men jag kysser Din kind.
En kyss jag sänder med smekande vind.
Öppna ett fönster, ställ det på glänt,
den vind dom Du känner är kyssen jag sänt...

.
En annan dikt som man nästan inte kan läsa utan att få
tårar i ögonen är gammalt skillingtryck
som heter " I en sal på lasarettet" och den går så här:

I en sal på lasarettet
där de vita sängar står
låg en liten bröstsjuk flicka
blek och tärd med lockigt hår.

Allas hjärtan vann den lilla
där hon låg så mild och god.
Bar sin smärta utan klagan
med ett barnsligt tålamod.

Så en dag hon frågar läkarn,
som vid hennes sida stod:
Får jag komma hem till påsken
till min egen lilla mor?

Läkarn svarar då den lilla:
Nej mitt barn, det får du ej,
men till pingsten kan det hända
du får komma hem till mor.

Pingsten kom med gröna björkar
blomsterklädd står mark och äng,
men den lilla sjuka flickan
låg där ständigt i sin säng.

Så på nytt hon frågar läkarn
som vid hennes sida står:
Får jag komma hem till hösten
till min egen lilla mor?

Läkarn svarar ej den lilla,
men strök sakta hennes hår,
och med tårar i sitt öga
vänder han sig om och går.

Nu hon slumrar uti mullen
slumrar sött i snövit skrud.
Från sin tåligt burna längtan
har hon farit upp till Gud.

.

Ja, så var denna dag till ända, och jag hoppas att alla har haft en fin helg!

Dagens kloka ord...

Stark är den som kan le åt sin egen svaghet....

Ha en underbar Torsdag alla!

S A D N E S S

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och någonting alldeles oväntat sker.

Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer...

Vila i frid....