F A S C I N A T I ON

Fascineras verkligen av de köttätande växterna, och framför allt då av släktet Drosera, dvs. Sileshår.
Har en planta på min altan, och även om det gör så ont i hjärtat att se de stackars flugorna kämpa för sitt liv när dom fastnat i de klibbiga bladen, så kan man inte annat än att fascineras ändå...
Så fort en fluga fastnat så böjer sig tentaklerna om flugan, och efter någon dag har hela änden vikt sig över flugan! Efter ett par dagar finns knappt ett spår kvar...

Dom är så känsliga att dom reagerar på ett tryck av endast 0,0008 mg! Dom känner också skillnad på vad det är som fastnat, för om det är något "ätbart" så fäller tentaklerna ihop sig mycket mycket fortare..

I Sverige har vi tre arter av Drosera och det är Rundsileshår, Småsileshår och Storsileshår.
Ja, det är en hemsk växt, men den är underbart vacker, så här kommer några bilder på både Sileshår och den lika "hungriga"Venus flugfällan...

Ha en fin kväll allesammans och sköt om er!

S A K N A D

När dina steg har tystnat
finns ändå ekot kvar.

När dina ögon slocknat
vi alla minnen har.

Vi spar dem i vårt hjärta
tar fram dem då och då.

Så kommer du för alltid
att vara här ändå....

Måndagstankar...

Varje människa vet att all världens vackra tankar väger lättare än  en enda kärleksfull handling...

Ha en underbar kväll allesammans!

Harlekinnyckelpigan - en ekologisk katastrof?

I går stötte jag på nåt litet i skogen som jag aldrig hade sett förut. Det var en helsvart nyckelpiga med två stora röda prickar. Kollade på nätet när jag kom hem och trodde att det var en Harlekinnyckepiga.

(vilket Tammy Bergström informerade mig om att det inte var! Tack för det! =)

Det är en njurfläckad nyckelpiga, och inte alls någon skadeinsekt som det så flitigt skrivs om på Nätet. Ja, man lär så länge man lever! =)

Bilden jag tog är inte den bästa, men det var den enda jag tog, och ljusmätningen var inte inställd på helsvarta nyckelpigor i ljust gräs! =)  så den är inte så upphetsande, men i alla fall....

Ha en skön dag alla!

Släpp in mig i ditt hjärta....

Släpp in mig i ditt hjärta
och låt mig aldrig gå.
Där ute finns så mycket
jag inte litar på.

Jag ville vara älskad
men orkar inte mer.
För det finns ingen ände
på eländet jag ser.

Jag försökte allt och lite till.
Nu sitter jag här ensam
i tystnaden så still.

Skriker ut min smärta
från hjärtat så ömt.
Inte kunde jag tro
att ni redan hade glömt.

Var jag verkligen inte
värd mer än så?
Nu får ni hitta någon annan
att trampa på...

Ja, dikterna från det förflutna är många, och ibland väldigt sorgliga,  och bearbetning av känslorna från den tiden pågår hela tiden... Jag mår så himla bra, och är så himla lycklig  att jag nästan skäms........men från djupet någonstans knackar det förflutna på ibland, som för att påminna mig.......så att jag inte glömt......... och tro mig.............det har jag inte.............men det gör inte ont längre...  =)

Ha en underbar kväll alla goa människor!