Trosa "Punschverandornas" stad...

...välkommen till Trosa

Vi var på båtsemester i juli och hamnade i Trosa mest på grund av att tvättkorgen svämmade över - kö till tvättstugan i gästhamnen på två dagar, det fina med det var att vi kunde upptäcka Trosa i lugn och ro.

Trosa besöktes av Ångfartyget Diana. 
Fartyget som byggdes i Sunderland 1908 ägdes först av Furnesskoncernen under namnet Grantley och senare Kennington. 1924 köptes ångaren till Bergen och hette under norsk flagg Blenda. 1934 såldes fartyget till skeppsredare Sigurd Nybonda i Brändö och omdöptes under finsk flagg till Diana. 1941 köptes fartyget till Stockholm av skeppsredare Tore Ulff. När Diana i en tysk konvoj var på resa från Göteborg till Delfzilj med silkesmassa, exploderade den 5 augusti 1942 en mina under akterskeppet. Ingen människa omkom medan tre skadades.

Tog en del bilder under tiden i Trosa som jag lägger in här.

Så välkommen till Trosa – sommarstaden som är en idyll med vackra trädgårdar och hus med snickarglädje och "Punschverandor"...

...och med många små pittoreska hus på trånga gator.

Turistbyrån kallas för "Rådstugan" och är en kopia av det gamla rådhuset som låg på samma plats. Idag inhyser det, turistbyrå och på övervåningen är det ett vigselrum där det genomförs borgerliga vigslar. Huset stod klart 1985, även tornet är en kopia. Oroginaltornet som faktiskt sparades då Rådhuset revs på 1800-talet sitter på Antons Krog som då var stadens brandstation, polisstation och fängelse. Meningen var att tornet skulle flyttas tillbaka när det nya byggdes men det blev ramaskri i Trosa och en kopia fick alltså byggas. (Den här informationen fick jag av Malin Karlsson på Turistbyrån i Trosa).

Sen är det inte lång till Stadshotellet, se nedan, information om hotellet hittar du på:
http://www.trosastadshotell.se/index.cfm/page_id/232/

Det fanns också dom som långtidsparkerar nära centrum - men jag tycker att det ser ut som att det sitter en P-bot på framrutan ;)

Och så till "Punschverandorna"...
...på en promenad som vi gjorde råkade vi höra från en äldre "Trosbo" som talade med några bekanta att de vackra "Punschverandorna" som finns så många i Trosa kommer från att det fanns 7 st Punschfabriker en gång i tiden i Trosa.

Vid "Världens ände" bryggdes Trosa Punsch redan vid mitten av 1800-talet.
Hit kom Hufvudstadens societet, kända författare och konstnärer för uppfriskande kallbad. I stadshotellets trädgårdspaviljonger avnjöt man därefter Trosa Punsch under trivsamma spirituella samtal. Paviljongerna var prydda med olikfärgade vimplar, likaså bar punschflaskornas etiketter gul, blå och grön färg. Smakupplevelsen av Trosa Punsch var en stor del av samtalet. Vilken var bäst - den gula, gröna eller blå? Att det var samma punsch i alla flaskor var bryggeriets egen hemlighet...

Det var fina och sköna dagar att minnas från idyllen Trosa!

Kan vara bra att ha...

...undrar varför man spar och tror att man ska reparera och återanvända.

Vattenpumpen i sommarstugan lägger av vart tredje år och i år är det det tredje.
Så i går var det dags igen – inget vatten i kran och pumpen stånkade och lät konstigt.

Ny pump 1000:- på Jula - men varför spar man de gamla utslagna pumparna - jo för att plocka delar ifrån och göra en egen reparation, tror man - när en ny kostar "bara" 1000:-.

Jag har aldrig plockat en del från en utslagen pump och inte i år heller.

Så idag är frågan: Är det återvinningen som gäller eller ska det bli ännu trängre nere i källaren.

Ny pump med ny färg vart tredje år, först en ljusblågrön, sen en blå och nu en grå!

...nu åker jag till återvinningen.

Jaha - då har man en blogg då...

...då kommer nästa fundering hur gör man, vad skriver man om!?

Köpte på ebay i april en Leica IIf från 1952, som skulle vara i brukbart skick. Efter lång väntan anlände kameran i maj - kameran såg snygg och välskött ut och när jag provfotograferade utan film tycktes allt funka med slutare och bländare.
Dags att sätta i en 24x36 film för att testa med film...där blev det STOPP, filmen gick inte att sätta dit. Efter mycket "mickel" och undersökning så visade det sig att ridån var lagad med något tjockt lim/massa så nu fick inte filmen plats bakom ridån utan låste frammatningen.
In med kameran på service till Leica. Enligt inlämningsstället skulle det ta ca 3 veckor, det tog över 3 månader men den 24 augusti kom kameran tillbaks.

Dags igen att testa med film - det blev en Fujifilm Supra X-tra 400

Enligt min bedömning är resultat helt OK - då jag inte har någon tidigare erfarenhet av "retro"-fotografering.

Testade samtidigt med en Kodak TRI-X 400

Ja även svartvit tycks fungera.

Mvh Sören