Till minne av..
Farsan skulle i dagarna fyllt 90 år så en liten minnesblogg får det bli.
Han var en stark och energisk man med en fysik som inte gick av för hackor.
Året innan han gick bort var vi på Kullaberg och jag fick försöka få ner tempot
bland klipporna, han älgade på som värsta bergsklättraren trots sina då 82 år.
Att han varit aktiv orienterare stor del av livet märktes väl. För att inte tala om
när det hade tröskats och gubbarna tog säckarna med korn eller vete på ryggen
och bar dom upp för trappan till magasinet.
Min far i mitten som liten grabb med farmor och farfar, tagen någon gång runt 1935.
Ganska kul att tänka på att både jag och farsan har vuxit upp och lekt i samma trädgård
och suttit på samma stentrappa i solnedgången en varma sommarkväll kanske med
mjölk och bulle .Farsan hade även en bror som p.g.a tbc bara blev 14 år.
Farfar gick bort när jag var 8 månader så där finns inget minne kvar men farmor
var min klippa fram till 10-årsåldern.
Gårdens stolta hästar som också fick vara med på bild. Ladugården i bakgrunden
är från 1841 och ser i stort sett likadan ut idag. En flygelbyggnad byggdes antagligen
samtidigt och tjänade som bostad under en tid. Själva bostadshuset byggdes sedan 1852.
Det vaknar en massa minnen efterhand märker jag...bl.a staketet som skymtar till vänster.
Det fanns en spillra kvar av det när jag var i 4-5 årsåldern. Jag minns även att jag hade
ett par f.d ljusblå hängselkortbyxor. Hade fått en id'e om att måla det som fanns kvar av
staketet så jag botaniserade bland farsans färgburkar och målade och kladdade som bara
en 5- åring kan. Av någon anledning blev han inte så glad när han kom hem från jobbet?
Ha D/Gunte..
Folk ur denna generation var de sista evighetsmaskinerna, sedan har kvalitén försämrats.
Mv/G
//GöranR
Mv/G
Mv/G