Allt är inte lätt
Jag tänkte ut det så bra. Sätter min externa blixt på ett stativ med en liten bouncer på. Utlöser den från kamerans inbyggda blixt. Och sedan utlöser den i sin tur de stora studioblixtarna. Och visst, det blixtrade ordentligt. Mätte upp till bländare 11. Och fotobjekten, tre unga musiker, gjorde sig i ordning.
Det måste bli bra, så jag öste på med bilder, men så slog det mig att jag skrivit i min bok att man bör kolla redan den första bilden. Van vid analogt foto kom jag inte på det förrän efter 30 bilder. OK. Kollade och bilderna var nästan svarta. Killarna var svartklädda och bakgrunden svart, men det här var inte bra. Ökade bländaren till 5,6. Lika svarta. Fula ord.
Min listiga synkning funkade alltså inte! Jag kopplade bort den externa blixten, satte en kabel mellan kameran och den ena studioblixten.
Första bilden blev vit. Urfrätt. Visst, ja. Bländare 11 var det. Blev perfekt.
Men varför funkade inte min synkning? Troligen blev det ett litet uppehåll, tillräckligt för att blixten inte skulle hinna med på den 1/160 som den hade på sig.
Man lär sig.
Dessutom har mitt gamla trofasta Manfrotto-stativ bara försvunnit. Det finns bara ingenstans. Vet inte vad jag ska lära mig av det. Men inte är det lätt.
