Lofoten...Från båthus till Guds hus.....

Gimsöya

Eggum Vestvågöya

Vestvågöya

Henningsvär

Kabelvåg

Vågan kirke, også kjent som Lofotkatedralen, ble innviet i oktober 1898, og befinner seg omtrent 2 km øst for Kabelvåg, ved Kjerkvågen. Kirken erstattet en eldre kirke fra 1799 som var blitt for liten. Lofotkatedralen er den største trebygningen i Norge nord for Trondheim.

Med 1200 platser

Här kommer lite extra från min bror Vidar Lysvold som är fotograf i Lofoten:o)

"Som en kuriositet så kan det nevnes en gammel Kabelvågkirke, ikke den som ble erstattet med Lofotkatedralen, men den som ble erstattet i 1799 ble flyttet til Værøy og står ennå, selv om de også der har fått en ny kirke som brukes til vanlig."

https://www.facebook.com/photo.php?fbid=463717537005971&set=a.461205337257191.110903.261901667187560&type=3&theater

Alla upplysningar är hämtat från sidan "Kirken i Vågan"

Tømmeret til kirken ble levert av trelastfirmaet Jacob Digre i Trondheim. Delene ble prefabrikkert på fabrikken i Trøndelag og satt sammen i Kabelvåg.  Kirken er en korskirke i tømmer i nygotisk stil. Den ble innviet i 1898, og har 1200 plasser. Arkitekt for kirken var Carl Julius Bergstrøm. Kirken er den 5. eller 6. kirken i Kabelvåg. Den første ble bygget allerede på 1100-tallet.

Navnet Lofotkatedralen
Kirkens offisielle navn er Vågan kirke, men den har et ”kallenavn”; Lofotkatedralen. Det var biskop Berggrav som første gang refererte til kirken som Lofotkatedralen i 1929, det henger sammen på denne måten:

9. mai 1929  var det presteordinasjon i en fullsatt Vågan kirke, biskop Eivind Berggrav ledet gudstjenesten. Han sa selv i ettertid at det varnærmere 2000 mennesker til stede i kirken. I tillegg til de 1200 sitteplassene stod folk i midtgangen og langs veggene. Berggrav var så imponert og beveget at han uttalte fra prekestolen at han følte det som han var til stede i en katedral. Dermed var begrepet Lofotkatedralen et faktum.

Kabelvåg har vært kirkested i omtrent 900 år. Lofotens første kirke ble bygd der under kong Øystein Magnussons styre. Fem eller seks kirker har ligget innenfor området til dagens kirke. En tidligere kirke ble flyttet til Værøy i 1799. Lofotkatedralen ble bygget for å romme alle fiskere som kom til Kabelvåg under sesongene. Da Lofotkatedralen sto ferdig, sto fremdeles "gammelkjerka" på den andre siden av hovedveien. Den 13. januar 1899 ble det besluttet at "gammelkjerka" skulle rives. Kirken ble revet sommeren 1900. Materialene ble benyttet i ulike bygg rundt i kommunen, både hus, uthus og fjøs.

Innventar og utstyr
Hvert år besøker tusenvis av turister Lofotkatedralen, som er den største trebygningen og den største kirken i Nord-Norge. Kirken  er gul og brun utvendig, en noe uvanlig fargekombinasjon på en kirke. Innvendig var den fram til 2009 engelsk rød, oker, gråblå og mørkegrønt som er hovedfargene. Likevel fikk ikke kirken et dystert preg, noe man kanskje kunne tro.

Kirken er under oppussing, og fargene blir satt tilbake til  de originale. Kirkerommet kommer dermed mer til sin rett som nygotisk kirke. Det brune og jordiske nederst, det lyse som strekker seg mot himmelen. Korpartiet som den mest forseggjorte delen av kirken, symboliserer himmelen.

 Kirken har kirketekstiler i alle kirkeårests farger, med prekestolantependium, lesestolantependium og alterklede, samt messehakeler.

 På østveggen i koret, over altertavlen, er et glassmaleri med motivet, Kristus pantokrator. Kunstneren heter Borgar Hauglid. Glassmaleriet var en gave til kirken fra Kabelvåg kirkering til kirkens 80 års jubileum i 1978.

Lofotkatedralen har idag utstyr fra mange av de tidligere kirkene i Kabelvåg. Både lyskroner og alterlysestaker er fra 1600-tallet. Det finnes også en messehakel fra 1600-tallet i kirken. Kirkeskipet er fra ca. 1850.Vågan kirke har et eksemplar av Fredrik II's bibel trykket i København i 1589. Bibelen ble bundet om på 1700-tallet. Tidligere lå denne bibelen på alteret i kirken, men i dag ligger den i kirkens safe, i påvente av glassmonter til utstilling i kirken.

Kirken har to døpefonter. Den ene, som brukes i dag, står gramme i kirkens kor, den andre, som er døpefonten fra den forrige kirken, og med dåpskanne fra 1700 tallet, står bak i kirken.

Kirkens orgel har 11 gjennomgående stemmer. Orgelet ble bygget i Christiania i 1898, og er et "romantisk" orgel.

Kirken har to klokker, en stor med elektrisk ringing, og en liten med manuell ringing. På den minste klokken fra 1857 var det en innskrift i gotiske bokstaver som følger: "Støbt af lars unstad", bare små bokstaver. På den største klokka fra 1856 står det følgende: "GUD ALENE ÆREN" og "LAXEVAAGS VÆRK VED BERGEN 1856". I byggeregnskapet til Lofotkatedralen er ikke kirkeklokker nevnt, noe som tyder på at de brukte de gamle kirkeklokkene fra Gammelkjerka. Tidlig på 1800-tallet var det to gamle kirkeklokker i kirketårnet, i hvert fall den ene var gammel. Den var støpt i Deventer i Nederland i 1568, og den hadde innskriften "Got geve mich Geluke und e gode Klank". 

Altertavla Vågan kirke er malt av Fredrik Nikolai (Fritz) Jensen (1818-1870). Han var prest, teaterinstruktør og kunstner. Altertavla sto ferdig i 1869-1870. Tavlen er et tryptikon, med motiver fra Jesu kamp i Getsemane. Modell for engelen i midtpartiet var Sara Susanne Bing Lind, født i Kjøpsvik i 1842. Over de tre bildene i tavlen er det et fjerde bilde, som forestiller engler som venter med seierskransen. Tavlen var laget til den forrige kirken i Kabelvåg og ble tatt vekk da gammelkirken ble revet i år 1900. Den ble satt opp igjen i 1948 etter menighetens ønske. Altertavlen inspirerte Herbjørg Wassmo til å skrive sin roman100 år. Den originale altertavlen fra 1898, den lidende Kristus, henger i dag på sørveggen fremme i hovedskipet.

I kirken finner vi også maleriet Guds hånd med Balthasar. Kunstneren er ukjent. Oppe til høyre på bildet skimtes ordene MENE MANETEKEL PHARCS. Motivet er hentet fra Daniels bok 5:25, der teksten Mene, mene, tekel ufarsin viste seg på veggen under kong Belsasars gjestebud. Ordene tydes som en profeti om Babylons undergang, og er opprinnelsen til uttrykket "veiet og funnet for lett". Uttrykket et mene tekel brukes om et varsel om ulykke. 

I både hovedskip og tverrskip, henger en unik portrettsamling. Det er portretter av tidligere prester i Vågan, og av andre. Det eldste portrettet er fra 1544.

Dagens överraskning.....

Tänk vilken överraskning i dag då jag läste tidningen Värmlands Folkblad och kom till sidan där fototävlingen var och såg att min bild från Ämtbjörk blev nr.3.

Kan inte komma ihåg att ha sett den på tryck i tidningen under tiden tävlingen har pågått, ingen andre av dom jag har frågat har sett den heller......konstig...

Men mycket glad blir man:o)

Farväl gamla hus....

..............................................................................................................

Nu går jag en sista runda i gamla huset....

Tar min koffert....

Och går ner trappan ....

Går ut dörren och kollar in för sista gången....

Farväl........

Bilder från min tur till Riga...

Andra reser väl på dessa helgturer med båten bara för att festa, jag drog dit för att jag fick resan nästan gratis och för att fotografera.

Det blev inte så många timmar i Riga men några bilder blev det....

En liten vy mot Riga från hamnen...

Gammal fabrik...

Hittade en plats med jätte mycket graffiti...

Gatuvandring i Riga.

En gammal dam som dansar sig till pengar...

Cykel upptåg...

Han fick inte såld sin teckning....

Så till min favorit bland mina foto, denna gamla damen som sitter på gatan...

Fönstertvätt, undrar hur många dom var:o)

Hotell med vacker vy...

Hamnen..

Så till den bästa souvenir jag hittade;o)

Några bilder från Motjärnshyttan...

Från Wikipedia:

Motjärnshyttan är en av Värmlands största och bäst bevarade hyttor.

Den äldsta hyttan blev anlagd av finska nybyggare 1643 men flyttades till sin nuvarande plats år 1700. Fram till 1743 blåstes tackjärn vid hyttan av enskilda bergsmän. Efter omfattande processer övergick den då i Uddeholmsbolagets ägo. Den nuvarande anläggningen består av masugn och rostugn. Den blev klar 1853 och var i drift fram till 1916, då Uddeholmsbolagets hela järntillverkning flyttades till Hagfors. Under 1800-talet var Motjärnshyttan en av Värmlands största hyttor. Verksamheten var helt baserad på malmen från Nordmarks och Tabergs gruvfält. Vid hyttan finns en välbevarad bergsmansgård från 1800-talet och ett antal skogsarbetarbostäder i enhetligt utförande. I hyttan finns även bevarade samlingar av redskap, modeller och gjutformar.

För den som vill veta mera om olika hyttor i Filipstad området kan  följa denna länken, här finns också flera bilder, men de är inte mina:

http://www.filipstadsbergslag.com/hyttorbruk/hyttor/motjarnshyttan.html