Det gäller att smida medan järnet är varmt
Det här med motivation är konstigt. Jag har ett par år gått och tyckt att jag inte har haft tid att ta foton. Skulle gärna vilja men det är så mycket annat som pockar på min uppmärksamhet - brukade det låta. Nu har jag sedan årsskiftet tagit tag i mitt intresse igen och lagt upp en strategi för hur jag ska få mer tid till min hobby. Helt plötsligt så är det så jäkla lätt (kaxig så här i början). Lite som ketchupeffekten. Efter att ha konstaterat att det alltid finns tid bara man vill det (jag vet, visst är det revolutionerande….) så har jag på kort tid kommit in i en vardag där jag faktiskt har 100% mer tid till detta intresse.
Trots att jag är förbannat morgontrött så har jag nu för andra söndagen på lika många veckor varit uppe och fotat soluppgången (!) Aldrig hänt tidigare. Och det känns riktigt gött! Den här morgonen hade jag planerat att åka till Lund för att ta lite panorama med blommande magnoliaträd, samt försöka mig på en idé som jag har haft för ett bidrag till mitt uppdrag den här månaden (tilt-shift foton). Men när klockan ringde kl 05:15 i morse så låg dimman tjock. Det var som en mjölkig sörja och inte alls vad jag hade tänkt mig, så istället fick jag ta med mig hunden och åka till ett favorit location - Råådalen.
Ha det!