För sju år sen
Blev jag tvungen att ta bort min älskade Tea, den sötaste mysigaste vovven på jorden, hon hade så ont i ryggen, och till slut bet inte medicinen längre, utan jag fick beställa en tid hos veterinären för det oundvikliga, när hon inte längre tyckte livet va kul och hon bara blev deprimerad utan bar låg och vilade och led av smärta fanns det ingen annan utväg. Det var en sorgens dag, hon förstod vad som var på gång när jag lyfte upp henne på båren för att få sin sista injektioner som skulle förpassa henne till dödsriket, hon kämpade inte emot utan bara väntade på det oundvikliga, hon visste, och det var oerhört sorgligt att se, jag kramade henne o grät men hon var helt lugn o verkade se fram mot att slippa smärtorna och att att få somna in.
Förstora!
Hälsningar Lena
Närheten, den oändliga och förbehållslösa kärleken och känslan att man själv alltid duger oavsett hur man mår eller är som våra hundar ger oss är något mycket, mycket speciellt som man nog själv måste uppleva för att riktigt förstå.
Fin bild på din hund.
-affe
Det är det jobbigaste man har som djurägare, vi har haft hundar i snart 30 år så man har tyvärr varit med om det och vänjer sig aldrig, som tur är. Det är lite som Gert skriver, om man är lyhörd märker man hur de säger till att det är dags hur sorgligt det än är.
Mycket fin bild som går att tolka in mycket i!
Ha en bra helg
Mats
Ha en go helg!
Bjarne
Känt mig så ledsen.
Din bild här är så vacker med så mycket känslor i.
Jag kan känna hur du måste ha tårfyllda ögon när du ser den
och tänker på allt ni har gjort tillsammans.
Enda trösten är att lilla vovven slapp att lida mer
Ha det gott på dig.
och lev väl.
Gun-Inger