Dimmor....

Ja , ibland blir det lite dimmigt.... både i naturen och i skallen... den i skallen är oftast självförvållad...som tur är händer det sällan...har inte hänt på länge faktiskt....åren man levt har väl gett viss lärdom kanske...

Men dimman ute i naturen är mera som en gåva...kanske inte om man kör bil i mörkret och dimman är tät... då ser man det som ett straff nästan...och bor man på landet och vägen är utan markeringar, ja då kan det vara svårt....

Men dimman i naturen som lägger sig som slöjor....som om älvorna springer förbi och ler och virvlar i väg igen....dessa dimmor vill man fånga och föreviga...lägga ner dem i sin skattkista och bara vara lycklig....

Ha en fin lördag....// Maud

.