The sound of wings.

I try to listen to the sound of the Seagulls wings when they are flying, but I am always distracted by the actually shooting and the joy I feel, looking at them in the viewfinder.  Do they really sounds at all? I promise I will try to listen better next time I'll be with them.

På Vernisage.

Tog med en måstavla ut till några måsar en gång så att de oxo skulle få njuta av en måsbild. De var ju lite oroliga i början eftersom detta var nått nytt för dom...tror jag i alla fall. De har säkert sett sin egen spegelbild i vattnet nån gång men ändå?  Den första måsen i bildserien såg för mig ut att ropa til de andra: -Kom igen nu och kolla in, det är mig ni ser på bilden!

De studerade bilden och sen tyckte några måsar kanske, att nu var det dax att arbeta med bobyggandet. 

Importance of strong feet on a Seagull.

Eftersom den Enbente Måsen bara har ett helt ben så har jag tittat lite extra på Måsarnas fötter och ben. Det är otroligt hur starka och stadiga de verkar. Men oxo sköra. Kanske jag tittar lite extra på fötter överhuvudtaget för min mor fick polio i ena benet när hon fyllde ett år. Sen släppte det men hon blev förstås halt. Men som hon kämpade och gick och jag växte upp med att för henne var det inget handikapp. Men det gav mig en insikt i att fötter är viktiga. 

The big Sun Enjoyer. Mr Seagull.

Precis så uppfattade jag denna sol lapande mås som jag hade äran att få träffa en gång. Den satt så fint för sig själv på en stor sten medan alla de andra måsarna, ungefär 15 stycken, virvlade runt vid stranden. Några cirklade ovanför måsens huvud men den satt så lugnt kvar.

För mig så visar måsar en sån otrolig personlighet. Rena glädjen att fotografera dom.

Ni som läser min blogg, vad skulle ni tycka  om att eventuellt läsa den på engelska? Kommer så småningom att skriva den på engelska men skulle bli jätteglad för en kommentar om det. Kanske det är något jag inte tänkt på.

A Seagulls faith in a human.

Var i helgen ute vid havet och träffade en annan av mina måsvänner. Vi har flyttat ca 2 timmars bilfärd längre bort från dem så det är inte lika ofta som jag ser dem nu. Väl vid havet var alla måsar ute och flög vid vattnet men bara efter några minuter kom den Enbente Måsen, som jag kallar den, flygandes emot mig. Åh, om ni visste vad utvald jag känner mig. Han känner igen mig och det är en fin känsla. Han vet nog oxo att det vankas något gott förstås. Det jag så starkt förundras över är detta att när det saknas en fot och halva benet så är det vingarna som kompenserar detta och han är den allra bästa flygaren jag hittils sett, bland Måsarna.

Bilderna är från detta tillfälle och jag säger det igen. Jag älskar dessa Måsar!