stefohl
Aktiv medlem
Jag håller med dig att den är intressant på ett sätt, eftersom den avslöjar så mycket om de idéer och tankar vi har om fotografi och teknik. Vad jag har försökt att uttrycka på detta trubbiga sätt som en kort liten text innebår, det är att jag strävar alltid att få ett så bra råmaterial som möjligt vid fotograferingen. När jag sedan har bilden framför mig på skärmen eller på en utskrift tar jag ställning till hur den ska bearbetas för att nå fram till den idé om bilden som jag hade vid fotograferingen.
Vad jag reser ragg över är idéen om att det finns någon form av objektivitet i att inte bearbeta bilden i efterhand. Att det skulle vara bättre om man inte meckade med bilderna. Det som trådskaparen säger är att om man bearbetar bilden i efterhand förfalskar man den verklighet man såg. Åtminstone är det så jag uppfattar honom. Och då tycker jag att han är naiv och inte förstår den teknik som han arbetar med. Hur vi än gör våra bilder är det inte en objektiv registrering av verkligheten.
Jag arbetar då och då med en oerhört objektiv fotografi. Jag gör reproduktioner av konstverk. De ska vara exakt likadana som originalet. Det resultat som kommer ur kameran är långt från det. Det kräver mycket bearbetning innan jag nått fram till en exakt reproduktion.
När han säger att det var exakt så som det såg ut när han fotograferade sin bild vet jag att han har fel. Vårt seende har en betydligt bättre förmåga att hantera stora kontrastomfång än vad alla fotografiska system har. Vi måste ständigt kompromissa om vilka valörer som vi ska komprimera och vilka valörer som ska expanderas för att få en bra bild av det som vi såg.
När han säger att det inte är fel att det blir svart i skuggorna kan jag bara hålla med. I en del bilder måste det bli svart i skuggorna för att bilden ska vara bra. Men det finns inget objektivt i detta. Jag föredrar att avgöra detta i efterhand när jag sitter med en utskrift i handen och kan titta på den.
Stefan
