Tillbaka till analogt?
Varför skulle jag vilja fota analogt igen? Nån sa att yngre fotografer som inte växt upp med det analoga gärna vill prova på analogt och köper en gammal kamera för några hundra, eller så. Vi lite äldre har liksom lämnat det bakom oss. Digitalt är så mycket bättre helt enkelt. Bilderna blir bättre och man kan snabbt få feedback och lära sig bli bättre.
Eller?
Jag vet inte om det var min gode vän Daniel som smittade mig, eller min sons kompis, Axel, eller båda. Eller inte alls. Det har nog legat och pyrt ett tag. Saknaden att ställa in skärpan manuellt med snittbild. Enkelheten. Färre funktioner. Inga menyer, inga moder. Framkalla svartvit film. Spänningen. Väntan.
Men vänta. Bilderna då? Kornigheten. Hmm. En god vän undrade om det inte går att simulera den analog känslan i Lightroom. Nja. Inte riktigt. Här är ett exempel.
Bilden visar förstås kameran jag köpte. Jag fotade ju länge med en OM-4 Ti, tills den gick sönder. Så det var klar jag köpte en sån här, kameran alla OM-fans drömmer om. Jag testade först att fota en rulle min frus gamla Pentax MZ-S, men den trivdes jag inte med. Jag försökte t.o.m. laga min gamla OM-4 Ti, men den höll inte. Så det fick bli "drömkameran". Och några få objektiv. Jag hade ju sålt alla objektiv för 11 år sedan. Så jag införskaffade en vidvinkel 28/2, ett normal 50/1.2 och ett kort tele 100/2. Alla superduper-gluggar som hade varit total omöjliga att köpa för en vanlig dödlig förr i tiden. Gissar att det är bra andrahandsvärde om jag vill sälja dem igen.
