Ett år har gått

Tiden går och i dag den 21 mars har det gått ett år sedan livet tog slut för Lena, men hon lever vidare på något underligt vis, trots flytten till Lindesberg. Kanske är det inte så underlig ändå för hon finns ju med i mycket av vårt gemensamma bohag. Det går nog inte en dag utan att hon gör sig påmind på något vis. Men det är nog mindre smärtsamt nu än tidigare.

Här ett porträtt på en glad Lena i vårt kök, så som  jag vil minnas henne, för hon var oftast en glad person som hade nära till skratt. 

I ett och ett halvt år kämpade hon mot en övermäktig fiende, men trots alla försök med operation och cellgiftbehandling så kom sjukdomen ändå tillbaka.

Trots att det gått ett år så känns det fortfarande som det hände helt nyligen, men tiden har ju inte stått stilla, utan mycket har faktiskt hänt under året som gått.

Del av ån som flyter genom  Lindesberg

Våren har gjort några tappra försök, men vintern gjorde ett nytt besök i fredags igen med ett par decimeter snö. Nu kanske våren ändå är på väg , för i lördags  såg jag Sångsvanar, och det är väl kanske ett vårtecken.

Vägarna är för tillfället väldigt slaskiga och det är något som Doglas ogillar, han avskyr att bli blöt om fötterna, så promenaderna blir därför inte så långa. Men värmen tar ordentligt på snön nu så snart blir det säkert bättre promenadförhållanden. 

Kungsgatan i Lindesberg

För övrigt så forsätter jag med en del inredningsarbeten som att ställa iordning  sovrummen på övervåningen. I fredags så levererades två sängar, så nu kan jag snart ta emot gäster.

I källaren så har jag monterat hyllor och packat upp kartonger så att man kan röra sig där nere. Men ännu så återstår det en mängd kartonger att bestämma om jag skall låta vara tillsvidare.

Doglas och Stig poserar i soffan

Nu börjar den här dagen närma sig sitt slut, och i morgon kommer livet  att gå vidare ytterligare några år, och jag kommer säkert att ha mina tankar hos Lena som tidigare.

Ha det gott

Stig