Allt är inte svart och vitt

En del bilder har varit färgade tidigare

För en del år sedan så väcktes mitt intresse av att kunna omvandla färgbilder till svartvita bilder och det som stod tillbuds var en möjlighet i Photoshop, men det innebar mycket dragande i "spakarna" tills man var nöjd. Men så en dag så såg jag en blogg där Bernt Carlzon hade en bild som han konverterat i ett program det hette Topaz tror jag, och det fångade förstås mitt intresse och det gick att ladda ned en testversion av. Det var ett program som jag under en tid använde ganska flitigt och var relativt nöjd med.

Efter en tid så dök det upp ett annat program som blev mycket populärt och det var förstås Silver Efex Pro 2, även kallat "Silvern". Det kostade ju en del slantar så det fick vara tills vidare och jag var ganska nöjd med Topaz så länge. Men för några år sedan så köptes företaget Nic Collection, som ägde Silver Efex Pro 2, upp av Google och släpptes fritt för alla som ville ladda ned det gratis, och det följde med ytterligare ett antal andra program, jag var naturligtvis inte sen att passa på när det kostade gratis. Nu har företaget DxO köpt Silver Efex Pro 2 av Google, det svänger i program-branschen också tydligen.

 Hästar från Valla Gård 2008 

Med hjälp av Silver Efex Pro 2 så kan det bli hyfsat svartvitt

Det var ju ganska spännande att testa ett program som gjorde processen lite enklare för oss amatörer

Min vän Britt i köket på sitt Lantställe i Västerbyn i Hedemora 2011

Bilden av Britt omvandlat till svartvitt med Silver Efex Pro 2

Även om jag gått kurser i mörkrumsteknik och fått lära mig grunderna, så har jag ännu aldrig vare sig framkallat eller kopierat på hemmaplan, så både PS och  Silver Efex Pro 2 har på många sätt underlättat för mig när jag jobbat med mina bilder.

 Vy över Slussen från Munkbroleden 2009 Den här bilden hr jag visat tidigare men i obeskuret skick, nu tog jag bort nederdelen som inte tillförde bilden så mycket samtidigt så blir bilden något större om man förstorar den.

Vyn över Slussen från Munkbroleden 2009 omvandlad med Silver Efex Pro 2 till svartvitt

Vy över Kebnekaise och Tolpagorni från båtfärden på Ladjojaure 1991. Bilden är ju nästan monokrom som den är men med Silver Efex Pro 2 så går det att göra den ännu mer svartvit.

Vyn över Kebnekaise och Tolpagorni från båtfärden på Ladjojaure 1991 är omvandlad i Silver Efex Pro 2 men det är som synes en hårfin skillnad mellan färgbilden och den svartvita kopian.

Avslutningsvis en bild på  Dennis när han har lite gympa på Margarets solsäng

Här har jag dragit lite extra i spakarna på bilden av Dennis.

OK. Husse tycker du att den här bilden blev bättre än originalet? Det är väl tveksamt.

Nja jag vet inte du är kanske mer till din fördel i färg.

Det var väl allt jag hade att berätta om mina försök att konvertera färgbilder till svartvitt.

Ha det gott

Stig

Vad göra med alla bilder?

Lena med blommor i håret på Madeira(1986) kunde kanske vara värd att hänga på en vägg

En berättigad fråga kanske, för det tas ju mängder av bilder med dagens digitalkameror, och de flesta stannar på datorns hårddisk. Någon gång på 80.talet gick jag en fotokurs och där kom samma fråga upp trots att antalet bilder som togs då bara var en bråkdel av vad som produceras i dag.

Då fick vi ett tips att kopiera lite större bilder, rama in och hänga upp dem, och till vår hjälp rekommenderade kursläraren ett antal böcker i ämnet bland annat "Hjälpreda i Bildhantering" av Hans Alenius.

Några inramade bilder på tillfällig vernissage i min soffa

Som jag skrev i min förra blogg,  så har jag hållit på några år med utskrift av egna bilder ända sedan den dagen vi skaffade vår första dator och skrivare och det har blivit ganska många bilder med åren och en del har jag ramat in bland annat blommor som under en tid var ett stort intresse att dels fotografera och sedan kopiera, och det har varit kul. Men nu börjar väggutrymmet att tryta så vad göra.

Det finns förstås en möjlighet att kanske få hänga upp några bilder på biblioteket. Varje vinter så ordnar Lindesbergs kommun en konstutställning som heter Vinterspår och där brukar Lindesbergs Fotoklubb medverka, så där finns det också en möjlighet. 

Ett annat sätt var att ha bildvisning med projektor och duk, men det var ganska omständligt att plocka fram och rigga upp så det föll mer eller mindre i glömska, och det fungerade dessutom bara med diabilder. I dag finns det modernare digitala bildvisningsprojektorer men det blir en marginell uppfräschning, och de är inte anpassade för diabilder vad jag vet. 

Under 80 och 90-talet gjorde vi många resor både inom och utomlands och allt dokumenterades på dia som laddades på rundmagasin, som rymde 100 diabilder, och det blev nog 15 st. plus en del vanliga raka magasin. Min fru Lena var inte så förtjust i diabilderna, hon ville ha pappersbilder att sätta in i fotoalbum att kunna se på när hon önskade.

Ett urval av mina fotoböcker

När jag flyttade till Lindesberg så började jag göra fotoböcker efter att jag sett en medlem på Fotosidan göra en fotobok, så jag testade med förlaget Blurb, som hade ett lättanvänt program som jag laddade ned, och det har blivit 12 fotoböcker hittills. 

Fotosidan har nog kanske betytt en del för att jag kunnat visa upp mina alster där, men det har väl i bästa fall setts av kanske 200-300 andra medlemmar sedan försvinner de in i glömskan.

Det var lite om mina funderingar om bilder som papperskopior 

Nu har Lupinerna blommat färdigt och jag har klippt bort dem så de inte fröar av sig

Vad tycks om min nya sommarlook

Det var allt för i dag

Ha det gott

Stig

Återblick första delen

När fan blir gammal så blir han religiös brukar man säga. Eller så är det bara ren nostalgi, för hur som helst så kan man kanske säga att min fotografiska historia börjar här i 50-talets början. För jag hade förmånen att få jobb  på Studio Granzell  efter skolan,  en fotoaffär i Hammarbyhöjden, och jobbet bestod i att torka kopior i en torkpress, och  stoppa ner bilderna i kuvert och leverera till butiken.

Men 1951 slutade jag skolan, efter 8 år i Hammarbyhöjdens folkskola, och på hösten började jag jobba på ASEA som låg på Rosenlundsgatan nästan uppe vid Ringvägen. Efter något år så blev jag erbjuden att köpa en kamera av en arbetskamrat en Zeiss Ikon Ikonta 521/16, optik Tessar 7,5 cm, f= 1:3,5, och eftersom jag hade aldrig ägt någon kamera tidigare, så jag tog tog jag kontakt med en god vän till mina föräldrar för att få lite goda råd. Det var Harry Dittmer (medlem i Tio Fotografer), och han tyckte att det var ett bra köp, så jag slog till och kameran blev min för ett par hundra kronor.  

Från början av 50-talet till mitten av 60-talet så blev det Zeiss Ikon som jag använde, och filmer som användes var blandat svartvit och färg, både neg. och dia.

17 år tror jag visst att jag var när jag åkte till Karlskrona för att hälsa på mina föräldrar.  Det var kaske inte premiär med kameran, men det var nog första gången jag fotade i stadsmiljö.  Nedanstående bilder är scannade från neg. dia och en påsiktsbild  i Epson 4990 Photo scanner.

 Trefaldighetskyrkan vid Stora Torget i Karlskrona 1953  Zeiss 521/16 och Plus-X  120 film

Här står Rosenbom  utanför Amiralitetskyrkan i Karlskrona 1953 Zeiss 521/16 och Plus-X 120 film

1960 åkte jag och min dåvarande fästmö på en bil och campingsemester till  Tyskland och Frankrike.

Pråmar på Rehn vid S.t Goar 1960 Zeiss 521/16  och Kodak Verichrome 120 film

 Utsikt från Triumfbågen och Champ Ellysè i Paris 1960  Zeiss 521/16 och Kodak Verichrome 120 film 

1961 så gifte vi oss och i augusti samma år föddes vårt första barn Peter, så det blev mycket familjebilder tagna under många år framåt.

 Peter på en filt på Berga Örlogsbas 1962  Taget med Zeiss 521/16  och Kodak Verichrome 120 film

1964 föddes vårt andra barn Susanne och "Zeissen" hängde med ett tag till, men vi upptäckte att den var ganska föråldrad så beslutet  blev att skaffa en modernare kamera. En nackdel med Zeiss-kameran var paralaxfelet som märktes speciellt vid närbilder och så saknade den blixtkontakt.

 Susanne och Moster Gunilla på Björkliden 1964  Taget med Zeiss 521/16 och Gevacolor 120 film

Valet blev en småbildskamera  Minolta- ER, som var en enögd spegelreflex men med fast optik Rokkor TD 1:2,8 f=45 mm. Slutartider 1/500 till 1/30 och B.  Nu blev det betydligt enklare  att fota, för Minoltan var också försedd med  exponeringsmätare, snittbildmätare och autoläge som förenklade instälningarna. Den kunde även ställas in mannuellt med tid och bländare. Den höll tyvär inte längre än till omkring 1970, då en bländarlamell lossnade och den gick inte att reparera. 

 Kodachrome var filmen som jag mest använde då men även Agfa och Perutz var diafilmer som användes.

Nu blev det ett annat sätt att fotografera, från 12 till 24 och till och med 36 bilder på en rulle.  Då tyckte man att det  verkligen gick att slösa med film. men jämfört med idag så är det ändå ingenting.  Här är det åter igen scannade diabilder, men med en äldre Epsonscanner.  Min första scanner var en liten HP-scanner, som tog både dia. och neg. och även påsiktsbilder, men den var tyvärr väldigt långsam.

Nedan lite sommarbilder från  gården Lillåkern i Stocksbo by i  Färila Hälsingland. 

 Peter(i mitten) åker på hölasset på Lillåkern 1965  Minolta ER och Kodachrome 135 film

Susanne hjälper till med stortvätt på Lillåkern 1965  Minolta ER och Kodachrome 135 film

Infarten till Lillåkern 1965  Minolta ER och Kodachrome 135 film

 Kaffepaus med min bror Lasse,  Peter, Farbror Erik, Sven och Lars på Lillåkern 1965  Minolta ER och Kodachrome 135 film

 Kvällsol på vedboden och hemlighuset på Lillåkern 1965  Minolta ER och Kodachrome 135 film

 Min bror Lasse och Lillåkern 1966  Minolta ER och Kodachrome 135 film

 Peter och Susanne har kanonkul på Skansen 1968 Minolta ER och Kodachrome 135 film

 Snögubbar och snögummor på Ranvall 1969 Minolta och Kodachrome 135 film

 Nu har vi kommit fram till 1970 och och som jag berättat tidigare så gick Minoltan sönder. På Molanders, där jag köpt kameran lämnade jag in den för reparation, och efter ett par veckor fick jag beskedet att den inte gick att laga. Så det blev att fundera på en ny kamera och jag föll för en Canon FT, en ny spegelreflex med utbytbar optik, inbyggd exponerinsmätare, TTL-mätning  semispotmätning och en del andra finesser. Slutartider från 1/1000 - 1 sek. B och X. Objektivet Canon FL50 mm.f=1:1,8 . Filmladdning s.k. quick loading.

 I december 1970 föddes vårt tredje barn Helén, och det blev mycket bilder även på henne. 

 Heléne och Mamma 1970 Canon FT och Kodachrome 135 film

 Som jag nämnde tidigare så präglades 60-talet och även 70-talet av mycket familjebilder, men det blev även en del resebilder 1975. På våren 1977 beslöt jag och min dåvarande fru att gå skilda vägar, och i början av 1978 var skilsmässan ett faktum. Under den här tiden så tappade jag intresset för foto.

Men det skulle dröja ytterligare några år innan jag började fotografera igen, och nu blev jag intresserad av andra motiv, t.ex landskap och naturbilder. Men om detta får jag  återkomma till en annan gång.

Det var väl allt för denna veckan.

Stig