Trädgårdsborre

Trädgårdsborre (Phyllopertha horticola) är en skalbaggsart i familjen bladhorningar. Kroppslängden är 8,5 till 11 millimeter. Täckvingarna är rödbruna och mellankroppen och huvudet är glänsande mörkgröna. Längst ut på antennerna finns tre små spröt, med vilka skalbaggen uppfattar doftämnen. Trädgårdsborren svärmar soliga sommardagar och vissa år kan de förekomma i stort antal. Trädgårdsborrens larver lever under jorden och är blekt gula. Förekommer de i gräsmattor kan de göra skada på gräsrötterna. Vuxna skalbaggar kan även äta på andra prydnadsväxter i trädgården, så som sötkörsbär och rosor. Andra träd de kan äta blad från är ek, hassel och björk.

Fler bilder  på min sida  vigg5.se

I dag den 31 mars våren är på gång

Idag tittade den lilla söta Blåsippan fram  på en skyddad  plats  Krokus börja  titta fram  Vintergäck  tittar fram i snön Is  i forsen  och Knipparet simmar   EN TREVLIG PÅSK AFTON TILL ALLA PÅ  FS 

Fler bilder finns på min sida vigg5.se

Hökuggla

Hökuggla (Surnia ulula) är en fågel som tillhör fågelfamiljen ugglor.

Hökuggla är 35-43 cm lång och har ett vingspann på 69-82 cm. Hannar väger i genomsnitt ungefär 270 gram och honor 320 gram. I flykten har den med sin långa stjärt och vingform en höklik silhuett vilket gett den dess trivialnamn. Dock har den ett proportionellt större huvud än hökarna men i jämförelse med många ugglor ett ganska litet och runt huvud. Den har gul iris och ljusgul näbb. Ögonkransarna är vita, med svarta borst. Huvudet och halsen är svartaktiga på ovansidan, med vita fläckar. För övrigt är den brun på ovansidan, med vita fläckar och vit på undersidan, med mörka tvärlinjer. Vingpennorna är bruna, med vita fläckar. Stjärten är brun med vita tvärband. Juvenilen är något mer gråbrun och har inga tydliga linjer på undersidan.

Liksom andra ugglor har hökugglan en rad ganska olika läten. Fågeln sjunger under parningsleken med öppen näbb och reser fjäderdräkten under näbben. Den vippar upp och ned med stjärten och rör sig ryckigt i träden. Sången som hannen utstöter för att markera revir är distinkt och liknar ett rullande ”ho ho hoho y y yyyyyy”. Detta rop börjar jämförelsevis lågmält och stiger i ljudstyrka. Om ett par träffas är sången kortare och utförs ibland i duett. Under parningsleken har honan ett tiggläte vilket påminner om ett hest ”chät”. Ungarnas rop när de tigger om mat är däremot ett ”tschschui-epp”. Läten för att skrämma bort fiender och vid strider mellan artfränder är fräsanden eller klappranden med näbben.

Hökugglan är Jämtlands landskapsfågel.

Fler bilder  på min sida vigg5.se 

En solig eftermiddag i Vittsjö

I dag  så snöar det mycket  det är inte  så trevligt  för det blir  så halt  Så det blir några andra bilder 

Vintern hitintills  har inte bjudet på mycket snö eller sol bara regn  lite översvämning här och var regn var dag  och halka när det fryser och vinter  ett par dagar  En solig eftermiddag  den 7 januari då drar  solen ut oss  till  Vittsjö sjö och Blåbärsstigen  Solen lyste  på sjön och ön o fisken gjorde sitt hopp   Några båtar var fyllda av vatten  lite is i strandkanten  vittnar att vattnet har sjunket och på vägen tillbaka  så så går solen ned  och det blev en vacker solnedgång.Vi borde ta tillvara på solen när den lyser  och glädjas över dessa stunder. 

Fler bilder  på min hemsida  vigg5.se

Älgsafari

 Älgsafari på Smålandet 

Vi har varit på Smålandet i Markaryd på Älgsafari  det är brunsttider så älgtjurarna   var oroliga  och hade  koll på var enda  ko Det var  svårt  att räkna dem för de sprang  här och där  

Älgar (Alces) är ett släkte partåiga hovdjur och de största nu levande hjortdjuren. Populationerna listades fram till mitten av 2000-talet som en art med varierande antal underarter.

Utöver sin storlek känns älgar igen på den hos hanarna stora flertaggade kronan. De förekommer vanligtvis i löv- och blandskog i tempererat till subarktiskt klimat. Älgar har haft ett mycket större globalt utbredningsområde men jakt och annan mänsklig aktivitet har reducerat populationen genom historien. Arterna lever av växtdelar, som blad och vattenväxter. Till skillnad från de flesta hjortdjuren så lever älgar till största delen ensamma. De är dagaktiva och förflyttar sig stora sträckor per dygn. Älgar är oftast sävliga och rör sig långsamt men kan vid fara förflytta sig mycket snabbt och också uppvisa aggressivitet. De parar sig om hösten då hanar kämpar om specifika honor. Älgar ses som viktiga jaktvilt på många platser runt om i världen.

Älgarnas storlek varierar beroende på könet, arten, underarten och miljön som älgen lever i. Till exempel blir älgarna i Norrland generellt större än älgarna i södra Sverige. I Sverige har en älgko vanligen en mankhöjd mellan 150 och 170 cm, en älgtjur mellan 180 och 210 cm.Som mest kan en älgtjur uppnå en mankhöjd på 230 cm. Vikten på hösten ligger för en älgko på cirka 270 till 360 kg och för en tjur på omkring 380 till 540 kg. Stora älgtjurar kan väga 600–700 kg och de tyngsta kända älgtjurarna vägde nära 800 kg. En nyfödd kalv väger cirka 15 kg, men redan samma höst vanligen mellan 120 och 150 kg. Underarten A.a. gigas från Alaska är den största underarten och tjurarna av denna underart kan väga över 700 kg

Vid födseln är älgkalvens fäll rödbrun. På vuxna djur varierar fällens färg från rödbrun via gråbrun till svartbrun. Under vintern bleker den ut lite. Benen är ljusare och har kortare hår än den övriga fällen.

Sällsynt förekommer det vita älgar. Absoluta merparten av dessa är leucistiska, vilket innebär att den har partiell eller fullständig brist på eumelanin eller feomelanin och detta resulterar i individer som antingen är ljusare, delvis vita eller helvita. Det genetiska anlaget för leucism är sannolikt recessivt, vilket innebär att anlaget måste finnas hos både tjuren och kon för att kalven ska bli vit

Älgens horn finns i två typer, stång- eller grenhorn (cervina horn) och skovelhorn (palmata horn). De senare kan spänna över nästan två meter. Älgtjurar med cervina horn är vanligast i södra Sverige, medan skovelhorn är vanligare i norra Sverige.

Som alla hjortdjur förutom renen byter älgarna horn varje år. Hornen växer ut från rosenstocken bakom ögonhålan, och deras växtcykel styrs av könshormon och tillväxthormon. Hornen börjar växa tidigt på våren, och medan de växer skyddas de av basthud som är fylld med blodkärl och förser dem med näring medan de växer. Tillväxten går mycket fort, och uppmätningar har visat att hornen kan växa upp till 1,9 cm/dygn I skiftet augusti/september är hornen färdigutvecklade, och basthuden torkar. Tjuren skrapar hornen mot buskar och träd (fejar) för att få bort basthuden, som under några dygn kan hänga i stripor runt huvudet. Man tror att tjuren brukar äta upp basthuden för att tillgodogöra sig näringen. Hornen som fejas mot trädstammar och buskar får sedan en brun färgton av kåda och smuts. Under brunsten i september-oktober används hornen för uppvisning och även strider mellan tjurarna. När brunsten slutar brukar hornen sitta kvar fram till under vintern. De fälls vanligen i januari eller februari, men tidpunkten kan variera från november för äldre tjurar ända fram till april för ungtjurar.

Källa Wikipedia

Fler bilder på min sida  vigg5.se  

Förstora