Tuppen

Tuppen som var vid Bäckabro I Vittsjö

En tupp är en hane bland hönsfåglar, främst hos de större hönsfåglarna, som tamhöns

Tuppens tendens att gala i gryningen har gjort den till symbol för ljuset och elden, eftersom galandet ansågs jaga bort de mörka och onda makterna, och för uppståndelse eftersom dagen gryr och solen åter går upp. Dess vilja att försvara och beskydda sin flock hönor har gjort den till vaksamhetens och stridens företrädare. Som de flesta andra domesticerade handjuren är den en symbol för manlighet.

I delar av Europa användes tuppen i sökandet efter drunknade. Man rodde ut på vattnet med en tupp i båten och om båten befann sig över den döda kroppen sägs det att tuppen började gala. Tuppblod har även nyttjats som folklig medicin mot epilepsi. Basilisker, ett väsen med orm eller ödlekropp och tupphuvud, sades härstamma ifrån ägg lagda av tuppen.

********************************

******************************************

************************************

*************************************

*********************************

Förstora **********************************

Postat 2016-02-03 18:28 | Läst 3497 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

2016-01-28 Första vårtecken Blåsippa

Det är nog den första blåsippan Är våren på gång ?

Blåsippa (Anemone hepatica syn. Hepatica nobilis), eller "blåviringen", finns i södra och mellersta Skandinavien och i södra Finland. Den växer på torr skogsmark, mest i lövskogar och i granblandskogar. På dessa växtplatser visar sig inga blommor så tidigt på våren som blåsippan. Redan under snösmältningen börjar den öppna sina varmt mörkblå (någon gång violettröda, sällan vita) kalkar

Den underjordiska, något snett ställda pelarstammen bär i sin spets vid eller strax ovanför jordytan en stor, övervintrande knopp, som i sin nedre del består av breda, tunt hinnaktiga, gråvita eller rödlätta fjäll (lågblad) och högre upp några späda anlag till vanliga örtblad. I bladvinklarna av såväl lågbladen som örtbladen sitter blomknoppar. I blomknopparna ligger alla blomdelarna färdiga redan på hösten och blomman kan slå ut genom att bara sträcka ut dem och ge dem den slutliga färgen. Bladanlagen utvecklas långsammare. Tidigt på våren finns vanligen också fjolårets blad ännu kvar, men de dör under försommaren, när de nya bladen blivit fullvuxna.

Efter blomningen är stängeln böjd mot jorden, och småfrukterna (nötterna) blir därför liggande i moderväxtens närhet. De sprids ibland genom myror (en myrmekofil växt).

Blåsippan är fridlyst i vissa delar av Sverige. Man får inte plocka blåsippor i Hallands, Skåne, Stockholms, Västerbottens och delar av Västra Götalands län

Förstora Blåsippa **********************************

Postat 2016-01-28 18:21 | Läst 4258 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

800 Blogginlägg Blandbilder

Lite extra med 800 blogginlägg Blandbilder från Januari 2016 2016-01-27 Vintern har försvunnet det 8 grader värmt och fåglarna kvittrar med lite vår i luften

Spår med solglitter *****************************************

Domherre *************************************

Fors och is *****************************************

Gustavs Adolfs bron **********************************

Strömstare *****************************************

Flygande strömstare *****************************************

Snö *********************************

Rödhake *****************************

Svartmes ****************************************

Solen och vatten *****************************************

Större hackspett *******************************

Pilfinkar på en gren ******************************

Förstora

Postat 2016-01-27 15:17 | Läst 4087 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Björktrast

Björktrast (Turdus pilaris) är en trastfågel som är vanligt förekommande i sitt häckningsområde

Björktrasten är en långstjärtad och kraftigt byggd trast. Dess nacke, övergump, nedre delen av ryggen, huvudets ovansida och kroppssidorna är askgrå. Skuldrorna och övre delen av ryggen är kastanjebruna och de undre vingtäckarna är vita. Buk och undergump är vit och den är kraftigt vattrad med pilspetsformade fläckar på kroppssidorna under vingarna. Bröstet är orangebeige och också vattrad med längsgående mörka streck. Den har ett ljust ögonbrynsstreck, är mörkfärgad mellan ögat och näbben som är gulorange med en grå näbbspets och den har mörkgrå ben. Längden är 22–27 cm och vingspannet 39–42 cm. Fågeln väger cirka 100 gram. Merparten av björktrastens läten är tjattrande. Dess vanligaste läte är ett skränigt upprepat ”schäckande”. Locklätet i flykten är också ett liknande upprepat ”tjackande” som pågår i några sekunder, men även ett tunt, högt ”giih”. I allmänhet är den inte sen att använda sitt tjatter för att varna för kattugglor, katter eller andra faror

Björktrasten är den vanligaste trasten i Sverige och häckar i stort antal över hela landet. Endast en del lämnar Sverige under vintern. Grovt taget kan man säga att de björktrastar som häckar norr om Mora flyttar söderut om vintern.

Den häckar i olika slags skogsmark och busksly som till exempel fjällbjörkskog, löv- och blandskog, parker och trädgårdar. Den lever mest i större flockar och den föder ofta upp mer än en kull om året. Boet som byggs i en trädkrona är öppet. Honan lägger vanligtvis 5–6 ägg som är ljusgröna med bruna fläckar. Dessa ruvas av honan i 10 till 13 dygn. När ungarna är kläckta tar föräldrarna hand om dem och efter 11 till 15 dygn är de flygfärdiga.

Björktrasten föredrar daggmask men livnär sig även på många andra sorters smådjur, till exempel insekter och spindlar. På hösten och vintern livnär de sig företrädesvis av rönnbär, enbär, lingon, fallfrukt och dylikt.

Dess äldre namn snöskata och björkskata används av många än idag. I vissa områden i Norrland kallas den för skvakatrast, och på flera finlandssvenska orter är den känd som skitutrast. Andra äldre namn är Björkdrossel, i Skåne Berkedrösla, i Norrland Grantrost ellerFjeldtrost.