Rödspov

Rödspov (Limosa limosa) är en fågelart i familjen snäppor inom gruppen vadare 

Sedan tidigt 1800-tal är rödspoven känd som häckfågel i Sverige. De första kända häckningarna skedde på Gotland 1835 och på Öland 1856. Idag förekommer den, i mindre antal, i främst Skåne, på Öland och Gotland.

En adult rödspov är 37 till 42 centimeter lång, har ett vingspann på 63–74 centimeter och väger 280–500 gram. Dess långa, raka näbbär svart framtill och gulaktig eller orange baktill. Den adulta hanen är i sommardräkt rostbrun på hals, bröst och huvud. Ovansidan är brungrå och undersidan vit med mörka inslag. Honan har något blekare färger.

Den häckar främst på fuktiga ängar och hedar. Häckningstiden sträcker sig från april till juli. Många par som förblir tillsammans under hela livet flyger varje år tillbaka till samma häckningsplats. Boet, som göms väl i tät vegetation, är en grop i marken som inreds med strån och andra växtdelar. Honan lägger oftast fyra ägg, som är gröna med svarta fläckar. Båda föräldrar ruvar på äggen i tre veckor tills de kläcks. Under fyra veckor försörjs ungfåglarna fortfarande av föräldrarna, tills de blir flygfärdiga.

Rödspoven kan bli upp till 15 år gammal.

Rödspoven är fotograferad på Trönninge ängar  Halland 

Fler bildet  på min hemsida  vigg5.se  

Blåsippa

BLÅSIPPAN BLOMMAR JUST NU

Var som vanligt på min fotorunda. Nu när det har varit så milt så har många vårblommor börjat att blomma. Den blomma jag tänker på är blåsippan och den blommade i måndags i solen.

Lite mer om blåsippan.
Blåsippa blommar april- maj, före de flesta andra vårblommor. Redan under snösmältningen kan den börja öppna sina varmt mörkblå kalkar.Blåsippan är fridlyst i hela Sverige och får inte plockas kommersiellt för försäljning, den får inte heller grävas upp.

Man får inte plocka blåsippor alls i Hallands, Skåne, Stockholms, Västerbottens och delar av Västra Götalands län.

Man får inte heller på något annat sätt skada växten.Blåsippa växer på torr skogsmark, mest i lövskogar, igenvuxna lövängar och i granblandskogar. Rötterna kan fortleva i flera hundra år.Inom folkmedicinen har blåsippan haft utvärtes användning för att påskynda sårläkning. Detta användningsområde är numera dock huvudsakligen av kulturhistoriskt intresse.

Inom skolmedicinen anges blåsippa som något giftig. Intag kan ge sveda i mun och svalg och "ont i magen.
Den gynnas av kalkhaltig mark.

Blåsippan är fotograferad i Vittsjö.

Se fler bilder på min hemsida vigg5.se

STEGLETS

Steglits (Carduelis carduelis) är en liten färggrann fågel som tillhör familjen finkar.

Steglitsen lever mest av diverse frön, främst från tistlar och kardborrar. Historiskt har den varit en uppskattad burfågel på grund av sin vackra fjäderdräkt och sin sång, och dess närhet till människan har gett den både symboliska kvaliteter och gjort den till ett populärt motiv i måleri och litteratur.

Steglits förekommer i Sverige framför allt i de södra och mellersta delarna. Den överger de nordliga delarna av detta häckningsområde och flyttar i oktober–november. Delar flyttar till Väst- och Sydeuropa och återkommer i mars–april, medan andra övervintrar.

Steglitsen är över stora delar av sitt utbredningsområde en vanlig häckfågel i öppna, trädrika landskap, trädgårdar och fruktodlingar. Den häckar två gånger om året – första gången i maj. Boet är skålformat och har tjocka väggar av fina stjälkar, strån, rötter, mossa och kvistar. Det brukar placeras högt i trädkronan, oftast i lövträd men ibland i barrträd. Honan bygger boet, men hanen kan bistå med att samla byggmaterial. Honan lägger fem till sex vitaktiga ägg med fina röda fläckar, som hon ruvar i 12 till 13 dagar. Ungfåglarna utfodras sedan av båda föräldrarna med frön och insekter under 13 till 15 dagar. Steglitsen blir könsmogen efter ett år och kan leva upp till tio år, även om tre år är mer normalt.

Över stora delar av dess utbredningsområde, exempelvis inom EU, är det i dag förbjudet att fånga eller inneha vilda fåglar, varför den i dessa områden inte längre förekommer som burfågel förutom i undantagsfall.

Steglitsen är fotograferad i Vittsjö 

Fler bilder på min hemsida vigg5.se 

DUVHÖK

Duvhök (Accipiter gentilis) är en medelstor kraftfull hökartad rovfågel som placeras i släktet Accipiter.

Duvhöken häckar i hela landet upp till trädgränsen men inte i fjällen. Två underarter av duvhök förekommer regelbundet i Sverige

Arten föredrar skogsmiljö, helst med inslag av gamla barrträd. Boet byggs av ris och fylls med gräs, lav och mossa. Boet byggs på varje år, främst på höjden. Dock använder sig paret ofta av samma bo i högst tre år i sträck, förmodligen på grund av parasiter. Paret har i sitt revir ofta ett antal bon som de väljer mellan varje vår. Honan lägger i snitt tre till fyra ägg, främst i maj och ruvar mellan 36 och 38 dygn. Ungarna blir flygga efter 40 till 43 dygn.

Duvhökar lever av fåglar och mindre däggdjur som hare, ekorre, större fåglar upp till tjäderns storlek, emellanåt även andra rovfåglar. Den lever även av as, främst vintertid. På grund av att honan är så pass mycket större än hanen kan hon också slå betydligt större byten.

Duvhöken hör till de rovfåglar som bäst uthärdat förföljelse från människan och verkar inte ha drabbats så hårt av miljögifter.

Duvhöken fotograferad på Trönninge Ängar 

Se fler bilder på min hemsida vigg5.se Rovfåglar

HÅRIS

Håris är fina isnålar som bildas på döda trädgrenar under speciella förhållanden.

Håris kallas även vättesskägg, bomullsis och isull. 

Fenomenet uppstår på våta, ruttna trägrenar från lövträd, speciellt på bok eller ek, när temperaturen är något under 0 °C och när marken är snöfri.

De exakta förutsättningarna för att håris ska bildas är inte helt klarlagda, men en nödvändig förutsättning är att träet är angripet av svamp. Koldioxiden som bildas när svampen bryter ner träet trycker ut vattnet i träet genom vedstrålarna. I vattnet finns organiska ämnen lösta som katalyserar isbildningen, så att vattnet kan frysa omedelbart när det tränger ut ur träet, trots att temperaturen bara är något under 0 °C.

När hårisen så småningom smälter sammansmälter de flesta ishåren, men på fristående ishår kan man ibland se hur den smälta isen bildar små vattendroppar längs med den återstående tunna strängen av de ovannämnda organiska ämnena.

Den svampen återfanns på alla vedbitar som hade håris, och genom att hindra svampens tillväxt med värme eller fungicider, så uppkom inte heller längre håris. Svampen bildar dessa hårlika iskristaller genom en ännu okänd process, förmodligen genom en cirkulerande återfrysningsprocess som liknar den som antifrysproteiner från vissa bakterier åstadkommer.

Håris är fotograferade i Vittsjö 

Fler bilder på min hemsida vigg5.se