Om Fotosidans grupp Cityscapes och mycket annat.
Eget rum på boendet
I går var min frus rum fyllt av ljus då jag kom.
Det blev en bra dag. Fint väder. Vi kom ut på en med våra mått mätt lång promenad. Backe upp och backe ner och en del trappor också. Sen tillbaka till rummet och varm choklad och så delade vi på en jättegod kardemummabulle från Tinas Café och Sånt.
Pentax K-1 med en Sigma zoom 10-20mm @ 16mm avsedd för APS-C, därav vinjetteringen.
Inlagt 2023-02-27 21:52 |
Läst 644 ggr. |
Permalink
Skriver om
Innehållskategorier
- Intresse - Arkitektur
- Intresse - Digital efterbehandling
- Intresse - Gatufoto
- Intresse - Landskap
- Intresse - Reportage / Situation
- Intresse - Utrustning
Arkiv
- Maj 2024
- April 2024
- Mars 2024
- Februari 2024
- Januari 2024
- December 2023
- November 2023
- Oktober 2023
- September 2023
- Augusti 2023
- Juli 2023
- Juni 2023
- Maj 2023
- April 2023
- Mars 2023
- Februari 2023
- Januari 2023
- December 2022
- November 2022
- Oktober 2022
- September 2022
- Augusti 2022
- Juli 2022
- Juni 2022
- Maj 2022
- April 2022
- Mars 2022
- Februari 2022
- Januari 2022
- December 2021
- November 2021
- Oktober 2021
- September 2021
- Augusti 2021
- Juli 2021
- Juni 2021
- Maj 2021
- April 2021
- Mars 2021
- Februari 2021
/B
Ps. Såg inte vinjetteringen om du inte skrivit det!
(Bilden är omanipulerad, men ett antal parametrar valda i post för att vinjetteringen inte skulle störa.)
I början kom min fru inte ut alls, personalen förskräckt bara av tanken. Jag fick stöd av Demensförbundets telefonrådgivare och gick ändå ut med min fru. Efter ett tag började vi fika på stan. Serveringarna är direkt positiva, inget självklart tycker jag, men känns jättebra. På boendet har dom vant sig. Numera tycker personalen att det är bra om anhöriga tar ut de som bor där.
Varför skulle man inte kunna gå ut i sällskap med någon?
Det kan jag inte förstå, tror att alla mår bra av att komma ut på promenader och se något annat.
Stimulerar både kropp och själ.
Min far vägrade nästan gå ut med hemtjänsten, men med anhöriga gick det bra. Han var inte dement men hade drabbats av en stroke som påverkade vänster sida och taleförmågan.
Mvh Bengt
-----
Personalen var rädda. Tänk om det händer nåt!
Jag också. Ingenting hade ju fungerat normalt på länge, ens hemma i vår egen bostad..
Ett samtal med Demensförbundets rådgivare ändrade det. Klart din fru ska ut! sa hon. Jamen alla är rädda sa jag, och jag med!
Klart hon ska ut sa Stina-Kajsa, att bara sitta inne är värre än nåt annat. Ut bara, och blir det nåt problem fixa det då!
Så jag tog mod till mig och såg till att ta med en telefon med 112 redo. Det gick bra! Och jag tror att detta att komma ut har hjälpt både min fru och mig jättemycket, precis som du skriver.
(Nu fem år senare går det fortfarande bra, för det mesta. Det var besvärligt att komma igen sen min fru bröt lårbenshalsen. Hon fick den lagad och överlevde med nöd och näppe. Men det gick!)