Matteus kyrka återinvigd 2022

Helgo Zettervall var en av det senare 1800-talets mest produktiva och framgångsrika arkitekter. Med tiden blev han omstridd för sina kyrkorenoveringar. Han försökte inte bevara det som fanns, utan byggde om till det som det enligt honom borde ha sett ut från början. Han blev också omstridd för en del nybyggen. Använde t ex cement och äkta sten om vartannat. Men oj vad fint det kunde bli, som Matteus kyrka i Norrköping.

Församlingen hade vuxit och behövde delas, det kom order uppifrån om det. Då behövdes en ny kyrka. Det tog decennier innan projektet tog form. Till slut valde intressenterna en plats utanför det nyligen rivna tullplanket. Andra tyckte att det var väldigt långt bort. Som en kompromiss förlades entrén och tornet i riktning mot staden, d v s österut. Därmed kom koret västerut. Praktiskt men svårsmält. Kyrkan blev Östergötlands största, större än Domkyrkan i Linköping, och rymmer 1400 platser.

Då jag såg den kring 1990 var interiören svartbrun av 100 års vaxljuseldning. Allt var så mörkt. För några år sen beslutade församlingen och pastoratet och stiftet och Svenska Kyrkan att renovera den. 1400 platser behövs för det mesta inte, så en möjlighet var att minska ner kyrkorummet för att få plats med en ordentlig sakristia, församlingslokaler mm. Men efter noggranna överväganden valde man att bygga till kyrkan för att inrymma de funktionerna och bevara och återställa själva kyrkorummet

Det blev väldigt fint. Otroligt nog fanns helt intakt oljefärgsmålning kvar innanför allt sot, så taket har kunnat återställas till originalskick. Efter en del diskussioner har man också isolerat ovanpå, det ska nog fördröja framtida nedsmutsning.

Från början fanns gasljus. De är sen länge ur drift. Nu finns energisnål LED-belysning där uppe vid valven. Den tänds vid högtidliga tillfällen. Snyggt, på gränsen till pråligt men enligt min uppfattning inte över den gränsen.

Jag tog den här bilden mars 2022. Kören där framme övar inför återinvigningen. Nu har jag gjort i ordning bilden och lagt in den på Wikipedia, dels artikeln om Matteus kyrka, dels till Wikimedias tävling Wiki Loves Monuments.

Pentax K-1 med Pentax FA 35 mm f 2. Stativ. DNG-filen framkallad och försiktigt justerad i Affinity Photo.

Reflexioner och speglingar

Omvandlingen av Holmenområdet i Norrköping från avspärrat och nedslitet industriområde till vital del av kunskapssamhället är ett av de mest spännande projekt jag jobbat med!

Förhandlingar hela tiden och samtidigt kamp mot klockan. Huset mitt fram i bild var på Holmentiden ett packhus för pappersbalar. Det skulle byggas om och bli huvudkontor för Telia AB i Norrköping med omnejd. Avtalet mellan Holmenbyggarna och Telia undertecknades bara veckor innan stora 1990-talsdepressionen satte in. Då skulle Telia troligen ha dragit i nödbromsen. Ingen vet hur det skulle gått.

Jag jobbade då på kommunen. Vi såg till att det blev bygglov inom lagens råmärken. Det var inte alldeles enkelt. Den gällande stadsplanen föreskrev industriändamål. Vi upphävde den och satte in moderna planformen "områdesbestämmelser". I det här fallet medgav de allt utom bostäder. Sen organiserade kommunen om, jag slutade, men jobbade vidare som konsult. Som konsult var jag med om den fortsatta omgestaltningen och att ta fram en detaljplan. Byggarna var obekväma med områdesbestämmelser. De ville ha det som mest liknade en stadsplan.

Fram till 1920-talet fanns strömmande vatten här. Då fylldes vattnet ut samband med att packhuset byggdes. Nu rinner vatten från Strömmen genom den här dammen. Den är underbyggd med ett parkeringsgarage.

Nu är området öppet för alla. Gångstråk förbinder stadsdelarna. Bebyggelsen har fått  nutida ändamål, kontor, universitet och Louis De Geer Konsert & Kongress som syns t h i bilden.

Här nedan några speglingar i glaset till Louis De Geer Konsert & Kongress:

Alla bilder: Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm f2,8 @f8.

Fönsterhantverk

Sverige hade slutat underhålla fönster. Världens modernaste land tog bort dom som fanns och satte in nya. De nya var oftast fulare och träet ofta av sämre kvalité.

På 1980-talet tog makarna Allbäck tag i problemet. De uppfann ett nytt hantverksyrke, fönsterhantverkare. En fönsterhantverkare kan både bygga ställning, snickra, fixa beslag, göra glasmästarjobbet och måla.  Allbäckmetoden är ett helt system. Det går att jobba inifrån och hänga ut en arbetsställning. Sen demonterar fönsterhantverkaren bågarna och låter dom torka inomhus, i verkstaden. Där tar hon eller han ur glasen, lagar det trä som behöver lagas, grundar, monterar dit glasen, kittar och målar. Under tiden skyddas fönsterkarm och fönsteröppning av ett hopfällbart paraply. Då karmen torkat repareras och målas den på plats. Allbäcks tog också fram riktig linoljefärg och linoljebaserat fönsterkitt.

Så sakteliga började byggbranschen acceptera att underhålla fönster så som länder med byggnadskultur alltid gjort. Allbäcksmetoden är bra, men ibland funkar det också att jobba på plats med skylift, som här i kvarteret Knäppingsborg i centrala Norrköping. Fönsterbågarna är på verkstad, vädret varmt och för det mesta torrt. Karmarna gjordes i ordning för ett par decennier sen och är fortfarande i bra skick. Det är "bara" att skrapa och måla. Fönsterunderhåll är arbetsintensivt.

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm 2,8 @ f/8.

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm 2,8 @ f/8. Crop 100 %.

Sommarsolståndet 2022

Drömmen: Hitta rätta stället där rätta solstrålen träffar rätt motiv en enda gång om året! Utfallet blev det här, en vända i min närmiljö kring klockan 11.14 21 juni då sommarsolståndet inträffade. Här Gamla Rådstugugatan. En f d Televerksbyggnad görs i ordning.

Objektivet, Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm f 2,8 skickade med några speglingar av bländaren (f 8) till bildsensorn.

Inne i Knäppingsborgskvarteren fick det en ännu hårdare utmaning: Solen med i bild uppe i hörnet. Objektivet protesterade bestämt men levererade i övriga delar av bilden. Det tecknar ganska så rakt! Sen använder jag en korrigeringsprofil för Canon som nästan rätar ut det sista. 

Vid De Geer Kongress och Konsert, en f d pappersfabrik, nådde ljuset längre ner än annars.

Louis De Geer själv står staty på Gamla Torget. Här ger han skugga.

Andra gillade att sitta i solen.

Eller sträcka ut på trottoaren

Att skapa ramar med Affinity Photo

Migrationen från Photoshop till Affinity Photo traskar på. Programmet har troligen allt, men är annorlunda än  Photoshop.

För att fixa en tunn svart ram (2-4 pixlar) i Photoshop brukade jag öka "Canvas size" med de valda pixlarna, välja svart bakgrund och gissa hur ökningen skulle genomföras. Det brukade funka senast i tredje försöket.

Samma metod i Affinity funkade inte alls. På nätet finns ett antal videos, men ingen tog upp det grundläggande problemet: Affinity är oförstörande in absurbdum. Om man försöker göra en ram kring sin färdigbeskurna bild väljer Affinity att göra ramen kring bilden så som den importerades från DNG-filen. Ingen video visade heller hur man väljer just "svart", iallafall inte så att jag begrep.

Sen hittade jag den här länken:

https://www.idps.org.uk/index_htm_files/How%20to%20Add%20a%20Border%20to%20an%20Image%20using%20Affinity%20Photo%20V1%203Feb2021.pdf

Kanonbra instruktioner! Man kan antingen jobba steg för steg och sen klicka "Rasterize and trim" för att rensa bort allt gammalt. Eller exportera bilden som jpg-fil och sen lyfta tillbaka den till Affínity. En omväg, men en snabb och effektiv sådan.

Sen är det bara att följa instruktionerna och få den ram man vill ha. Man ska välja "inside", så en bred ram kräver förtänksamhet. Jag valde svart, 2 pixlar och så blev ramen  så här:

Pentax K-1 med Pentax 77mm objektiv. Affinity Photo + Nik Viveza 3. Bilden nedminskad till 1920 pixlar innan ramen lades in.

Innanför ramen visar bilden musikstipendiaten Nicole i Norrköping (se även förra bloggen) och hennes stolta pappa Kryspin.

Länkens beskrivning är alltså föredömligt klar! Vartenda litet steg (och steg att undvika) förklaras och detta utan ett onödigt ord. Proceduren är tämligen enkel och snabb sen man lärt sig.

Författaren heter Andy Mills och är medlem i Ipswich & District Photographic Society, en ärevördig och synnerligen livaktig fotoklubb med anor från 1888. På hemsidans historik sitter styrelsen från år 2000 framför samma staket framför samma hus som styrelsen år 1900!