Som för 40 år sedan? Njae, inte riktigt. Bara nästan.

"Måste dra fram filmen med tummen efter varje bild. Det finns ingen display på kameran så att man kan se bilden.
Filmen ska framkallas. Hela filmen har samma känslighet (ASA/ISO) och är antingen svartvit eller färg.
Slösa inte på filmen med diverse onödiga exponeringar, den är dyr"


Ja, det är mycket som är sig likt när man fotograferar analogt idag som för flera decennier sedan.
Men ändå blir det väldigt annorlunda. I alla fall om man går över till digitalt efter framkallning av filmen.
Då ersätts mörkrummet av digitalisering av film och bearbetning i datorn. Kanske med utskrifter från den egna skrivaren till slut.

 


Rohny i trappan. (objektiv Yashica ML 28mm/2.8)

Min gode vän och fotokompis Rohny i trappan.
Denna trappa har jag velat fotografera analogt i svartvitt tidigare med funderingar hur det skulle bli.
Så nu, i ett återfall till kamera med film blir det av. Med nyinförskaffad Yashica (likadan som för 40 år sedan) ber jag Rohny att ställa sig vid fönstret.
Handhållen kamera och relativt långsam film på 200 ASA är inte det optimala. Och att ösa på med alternativa exponeringar skulle göra slut på filmen direkt.
Jag får nöja mig med två skott. Ett blev väldigt suddigt, denna bilden blev bara lite oskarp.

 

 


Vid Kattrumpan. Yashica ML 28mm/2.8

Januarivädret är grått, lätt duggregn. Nästan spegelblank vattenyta och fjärran som tonar bort i dis.
Hur kommer det att se ut efter digitalisering av den svartvita filmen (Fomapan 200)?
Att inte få resultatet direkt och få suga lite på karamellen utan att veta hur det kommer att bli är en del av tjusningen med analogt.
En första test med det precis hemkomna vidvinkelobjektivet ML 28mm/2.8 bådar gott. Objektivet håller hög 80-tals klass och jag behöver inte fundera på att ersätta det med ett mycket dyrare Zeiss Distagon.   Contax (Zeiss)  och Yashica samarbetade med kameror och optik vilket gynnade bägge fabrikaten och oss konsumenter.

 


Boningshuset vid ödegården kommer ursprungligen från bränneriet i Kyrkeby. Yashica ML 28mm/2.8.

Fattiggården är obebodd sedan 60-talet. Här är det skönt att strosa med hunden och att även ibland ta med sig kameran.
Att ta bilden med digitalkamera och sedan konvertera den till svartvitt ger ett annat resultat än filmkamera.
Tekniskt sätt så är den digitala kameran helt överlägsen att jobba med för leverans av perfekt bildkvalitet.
Men bra bilder handlar väldigt lite om skärpa, färgåtergivning och andra tekniska parametrar.

Nästa rulle blir nog med Rolleiflex 6x6 från 50-talet, den har hungrat efter att få film i sig alldeles för länge nu.

Inlagt 2023-01-28 21:25 | Läst 1008 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Ungefär nåt sånt här tänkte jag skriva om men nu behöver jag inte det. Redan klart, formulerat och publicerat. Tackar!
/Gunnar S
Svar från Jan Olof Härnström 2023-01-29 13:33
Kul!
Två själar samma tanke.

MVH Janne
Intressant läsning. Ser extra på ödehuset, sån skillnad nu och för 100 år sedan, snart minns ingen.
Svar från Jan Olof Härnström 2023-01-29 15:49
Ödegården har stått emot naturens krafter länge.
Men nu börjar taken ge med sig och då går förfallet mycket snabbare.
Boningshuset är dock seglivat. Antennen skvallrar om att folk bodde här åtminstone på 60-talet.

Jag gjorde en rulle om stället för fyra år sedan.
Sedan dess har en hel del raserats ytterligare:
https://youtu.be/kPjurYtMfI0

Ha det gott
J
Nackdelen med att slutföra jobbet digitalt, är att man får jobba ordentligt med att få upp mellandagerkontrasten. Det som är och har varit typiskt för det traditionella. En kurva med tå och skuldra och brant däremellan. Den digitala/digitaliserade blir jämn rak hela vägen. Silvergelatinpapper ger rätt kurva direkt. Men säkert finns fina program/plugins som också fixar detta direkt. Upplever samma problem när jag ska digitalisera färgnegativ. Men har man lite koll på detta så fixar man det manuellt med redskapen i bildprogrammen ändå.
Svar från Jan Olof Härnström 2023-01-29 19:00
Det stämmer bra med min erfarenhet.
Med 16 bits bildfiler så använder jag de olika verktygen beroende på filens egenskaper efter tycke och smak.
Ibland räcker det ganska bra att dra en brant S-kurva med mjuk böj i bägge ändar. En dos klarhet är standard på alla filer.
Exponering, kontrast och nivåer är komplement eller alernativ.
En del av tjusningen är att jag vet mycket sällan vid fototillfället hur den färdiga bilden blir.

Utskrifterna med pigmentbläck på olika kvalitetspapper tycker jag blir fina.

/J