t4400

tycker om alla typer av foto men föredrar sv/vitt. Har på den senaste tiden börjat fota lite digitalt och fått lite mer inspiration. Sedan länge har jag funderat på att slänga bort alla regler och använda kameran till bildskapande. Det känns som att vara beredd att ta ytterligare ett steg. Men det är svårt att förändra sig när man har så oerhört roligt i det analoga mörkrummet. Just nu står jag med fötterna i båda världarna.
Tänk på: Vi är alla änglar med bara en vinge, för att kunna lyfta och flyga måste vi hålla om varandra. (Författaren Luciano de Crescanzo) Ha det bra alla besökare på min sida och lev ett bra liv. Tänk på era närmaste och glöm inte att leva miljövänligt

Vem är jag?

Mina intressen:
Landskap, Gatufoto, Nattbild, Bröllop, Reportage / Situation, Studio, Svart-vitt, Mörkrum, Action / Äventyr, Arkitektur, Porträtt

Jag fotograferar helst med analogkamera och då helst i svartvitt. Jag hittar mina motiv mestadels ute, och motiven är oftast rörliga. Motiven hittar jag med tele, och när jag exponerar så tar jag hjälp av erfarenhet. När jag surfar på Fotosidan.se så gör jag det med Windows och jag tycker bilder är roligast.

Mitt bästa fotominne:
När jag helt nyligen hittade en gammal bild på min pappa som jag tog i början av 80talet.Ett fint minne.

Mitt sämsta fotominne:
när jag kom hem efter en lång fjällvandring och upptäckte att min mest värdefulla film hade en lång repa på de finaste bilderna. det var svårt att komma igen efter detta.

Min största inspiration:
jag gillar väldigt mycket, men tycker om att se svåra teckniska och fantasifulla bildlösningar. då blir jag nyfiken.

Jag fikar helst:
inte. (Lite grand någon gång kanske.)

I kameraväskan har jag alltid:
en massa analoga canon med allt från 28mm till 135mmm.I bland tar jag nån bild med en Nikon d80

Drömbilden är:
Alla pratar om den men jag fattar nog inte vad de menar. Drömbild för vem eller drömbild av vad? Är det prestationen att kunna fota just drömbilden som räknas eller är det att upptäcka den att den finns att kunna se den i vardagen? Eller är det helt enkelt så att man kan driva teckniken så långt att man med värsta kameran kan ta skarpaste bilderna? Ni får gärna förklara i min gästbok er åsikt för jag känner att jag efter 30 års fotande ännu inte förstått. Kanske man helt enkelt inte skall förstå utan bara ha roligt.