Vem arbetar med digital retroteknik?

[MattiasL]

Jag arbetar på en artikel om att använda äldre digitalteknik som i första hand ett estetiskt val, och vill komma i kontakt med en fotograf som hittat sitt uttryck och jobbar någorlunda konsekvent på det sättet. Tänk tidiga Canon G-serie, Olympus Camedia, Nikon Coolpix, kanske rentav Sony Mavica med diskett. Kanske man föredrar CCD framför CMOS, det långa skärpedjupet en 1/1,7" sensor ger, bruset från de gamla kretsarna, eller något annat. Tidiga systemkameror går också bra, men tänk seklets första kanske fem-åtta år.

Om du känner igen dig, skriv gärna en rad till mattiaslundblad@gmail.com, så pratar vi vidare!

 

[Betacam_SP]

Jag har precis fått tag i en gammal Eos 10d, jag har för avsikt att använda den för seriös användning, det ska bli spännande, jag ska prova den imorgon.
Det är inte omöjligt att jag skaffar andra Retro kamerahus i framtiden.
Jag har tidigare haft en Nikon d1 och en Canon 1d, men dom levererar för dåliga bilder för att det ska vara användbart.

 

[froderberg]

Jag har tidigare haft en Nikon d1 och en Canon 1d, men dom levererar för dåliga bilder för att det ska vara användbart.

När de kom var det stor skillnad i dynamiskt omfång till förmån för Eos-1D.

Själv har jag en Eos 5D som jag nyligen köpt. Minns att den var oanvändbar på ISO 3200 pga supertydlig bandning, men samtidigt har jag sett andra som tagit bra bilder på samma känslighet. Min teori är att canon justerade detta under produktionen. Mitt ex var bland de första som kom till Sverige.

 

[Betacam_SP]

När de kom var det stor skillnad i dynamiskt omfång till förmån för Eos-1D.

Själv har jag en Eos 5D som jag nyligen köpt. Minns att den var oanvändbar på ISO 3200 pga supertydlig bandning, men samtidigt har jag sett andra som tagit bra bilder på samma känslighet. Min teori är att canon justerade detta under produktionen. Mitt ex var bland de första som kom till Sverige.

Okej, det var intressant, så var det säkert. 5d mk1 har jag fotat endel med, min far hade en sådan.
Jag fotar ofta med min 5d mk2, den ger fantastiska bilder.

Jag har haft en d60 för 15 år sedan, man märker att 10d är snabbare och klarar iso bruset bättre. Båda kamerorna är otroligt sega på att lagra på minnekortet, men det går att stå ut med. På 10d kan man skjuta 9 bilder innan det tar stopp och den behöver lagra, detta oavsett om man fotar med jpeg eller raw.

Jag har funderat på 5d mk1 ibland, dom är ju otroligt prisvärda

 

[Betacam_SP]

Min erfarenhet av 1D är att den har så väldigt brusiga bilder vid höga iso, men sen tycker jag inte att bilderna riktigt håller måttet. Skillnaden mellan 4 och 6mp är endå det som faller över i mitt fall.

 

[Betacam_SP]

På tal om bandning urgamla Nikon D1 har otroligt mycket bandning när man ökar iso

 

[ztenlund]

När de kom var det stor skillnad i dynamiskt omfång till förmån för Eos-1D.

Själv har jag en Eos 5D som jag nyligen köpt. Minns att den var oanvändbar på ISO 3200 pga supertydlig bandning, men samtidigt har jag sett andra som tagit bra bilder på samma känslighet. Min teori är att canon justerade detta under produktionen. Mitt ex var bland de första som kom till Sverige.

Om vi pratar om ursprungsversionen av D1 så kom den dock två år före 1D och sedan har ju 1D APS-H och inte APS-C, så det borde vara skillnad.

 

[Betacam_SP]

Om vi pratar om ursprungsversionen av D1 så kom den dock två år före 1D och sedan har ju 1D APS-H och inte APS-C, så det borde vara skillnad.

Ja så är det absolut.
Det har sin charm att fota med dom där gamla kamerorna. Men jag tycker ärligt att båda ursprungliga 1d modellerna håller inte måttet i bildkvalitet.
Då ger d60 och 10d, 20d osv snyggare bilder, men absolut, dom har inte samma dynamiska omfång som en modern kamera.

 

[froderberg]

Om vi pratar om ursprungsversionen av D1 så kom den dock två år före 1D och sedan har ju 1D APS-H och inte APS-C, så det borde vara skillnad.

På många svenska dagstidningar ville många ekonomiavdelningar att fotograferna så snabbt som möjligt skulle köpa Nikon D1r. De kostade ju bara 50 tusen och sparade inte extrema summor film och framkallning. Att man dessutom behövde byta objektiv var också underordnat i sammanhanget.

På vissa tidningar blev det därför en stid mellan foto- och ekonomiavdelning. Fotograferna ville hålla ut med analogt i väntan på Eos-1D för att få något bättre.

 

[froderberg]

Jag har haft en d60 för 15 år sedan, man märker att 10d är snabbare och klarar iso bruset bättre. Båda kamerorna är otroligt sega på att lagra på minnekortet, men det går att stå ut med. På 10d kan man skjuta 9 bilder innan det tar stopp och den behöver lagra, detta oavsett om man fotar med jpeg eller raw.

När jag jobbade som pressfotograf skaffade tidningen en Eos D60 som de ville att jag skulle använda istället för mina två Eos-1V HS som tog 10 bilder per sekund ...

Upplösningen var makalöst bra, hela 6 megapixel, och driftskostnaden var låg. Behövde bara bygga ut servern. Men det tog 45 sekunder att skriva de 9 råfilerna i bufferten till minneskortet ... eller rättare sagt till microdriven från IBM.

 

[J O Härnström]

När jag kikar på mina bilder från EOS 300D 2004 så slås jag av vilken kvalitet bilderna oftast har. De får nytt liv i en bättre dator, skärm och programvara än förut. Så retro gäller inte bara kamerahus utan även kringutrustning och optik.
Nu kan man enkelt skriva ut högkvalitativa förstoringar som också gör skillnad mot tidigare.
Jag tycker att EOS 300D kan stå som symbol för den digitala revolutionen då den var en av de absolut första riktiga digitalkamerorna som nådde ut till väldigt många amatörfotografer så att vågen slog över från film till ettor och nollor.

 

[Sten-Åke Sändh]

En liten kul grej kring CCD kontra CMOS. Mina första digitala DSLR:er såsom Konica Minolta D7D och Sony A350 hade CCD-sensorer. På Dyxum som länge varit navet för KM och Sony skrevs det en del sura och besvikna kommentarer när A550 som hade CMOS kom. De tyckte nämligen att bilderna från A350 var så mycket bättre - och de var det - men bara upp till ISO 200 för redan på ISO 400 kom bruset i A350 - jag har haft båda modellerna. A350 hade en sensor på vid tiden hela 14 MP dessutom och en lite egen lösning för att åstadkomma s.k. "Fast Live View".

Sony Alpha DSLR-A350 Review: Digital Photography Review (dpreview.com)

"The advantage of this layout is that, unlike any other current Live View system, the camera can offer live view with the reflex mirror down. This means it behaves just like a conventional DSLR when in Live view mode, only flipping the mirror out of the way when you press the shutter button to take the photograph. The result is to give the most responsive Live View mode on any contemporary camera meaning that essentially you get the convenience of a compact camera with the speed of focus of a conventional DSLR. "

 

[MattiasL]

När jag jobbade som pressfotograf skaffade tidningen en Eos D60 som de ville att jag skulle använda istället för mina två Eos-1V HS som tog 10 bilder per sekund ...

Upplösningen var makalöst bra, hela 6 megapixel, och driftskostnaden var låg. Behövde bara bygga ut servern. Men det tog 45 sekunder att skriva de 9 råfilerna i bufferten till minneskortet ... eller rättare sagt till microdriven från IBM.

Jag minns den D60n, som jag fick använda när jag gjorde praktik hos dig. Med 28-135 om jag inte minns fel. Jag tyckte det var otroligt att kunna gå ut på stan och plåta, och sedan kunna göra klart och arkivera bilderna samma dag. Jämfört med min Nikon FA var den ändå inte så långsam, och kvaliteten var ju bättre än Fuji Press 400.

En av de större revolutionerna kring den tiden måste annars ha varit Canon Eos 1Ds MKII, som fick många studiofotografer att gå över till digitalt eftersom den kunde ersätta mellanformat till snygga magasinsjobb.

 

[jag&bilden]

Nikons första 1-serie J1 & V1 hade bara 10MP men ett otroligt vackert ”korn” i jpeg-filerna från NEF:en via nikons egna programvara.

Jag älskar deras sätt att reducera färgbruset men behålla det i luminansen.
Det producerade en känsla som gav en underbar karaktär och bedårande ”korn”.

 

[froderberg]

Jag minns den D60n, som jag fick använda när jag gjorde praktik hos dig. Med 28-135 om jag inte minns fel. Jag tyckte det var otroligt att kunna gå ut på stan och plåta, och sedan kunna göra klart och arkivera bilderna samma dag. Jämfört med min Nikon FA var den ändå inte så långsam, och kvaliteten var ju bättre än Fuji Press 400.

Ja vid ISO 100-400 var inte kameran dum alls. ISO 800 var max för mig även om kameran gick till ISO 1000.

En av de större revolutionerna kring den tiden måste annars ha varit Canon Eos 1Ds MKII, som fick många studiofotografer att gå över till digitalt eftersom den kunde ersätta mellanformat till snygga magasinsjobb.

Det snackades mer om Eos-1Ds med 11 mp eftersom det var en av de första fullformatarna och upplösningen kunde jämföras med dia. Kodak hade en 14 megapixels småbildskamera.

Men Eos-1Ds Mark II var kameran som nästan dödade mellanformatsmarknaden. Det var väldigt många fotografer som insåg att de inte kommer att behöva mellanformat mer.

 

[Betacam_SP]

På många svenska dagstidningar ville många ekonomiavdelningar att fotograferna så snabbt som möjligt skulle köpa Nikon D1r. De kostade ju bara 50 tusen och sparade inte extrema summor film och framkallning. Att man dessutom behövde byta objektiv var också underordnat i sammanhanget.

På vissa tidningar blev det därför en stid mellan foto- och ekonomiavdelning. Fotograferna ville hålla ut med analogt i väntan på Eos-1D för att få något bättre.

Jo, jag vet av pressfotografer som körde med gamla Nikon d1

 

[Betacam_SP]

När jag jobbade som pressfotograf skaffade tidningen en Eos D60 som de ville att jag skulle använda istället för mina två Eos-1V HS som tog 10 bilder per sekund ...

Upplösningen var makalöst bra, hela 6 megapixel, och driftskostnaden var låg. Behövde bara bygga ut servern. Men det tog 45 sekunder att skriva de 9 råfilerna i bufferten till minneskortet ... eller rättare sagt till microdriven från IBM.

Haha ja det kan jag tänka mig. Jag har fotat både med 1v hs och D60. 1v är betydligt roligare att fota med, snabb härlig kamera och stor tydlig sökare osv. D60 är plågsamt trött, men absolut, det digitala har en annan prisklass när man fotar mycket.

 

[MattiasL]

Ja vid ISO 100-400 var inte kameran dum alls. ISO 800 var max för mig även om kameran gick till ISO 1000.



Det snackades mer om Eos-1Ds med 11 mp eftersom det var en av de första fullformatarna och upplösningen kunde jämföras med dia. Kodak hade en 14 megapixels småbildskamera.

Men Eos-1Ds Mark II var kameran som nästan dödade mellanformatsmarknaden. Det var väldigt många fotografer som insåg att de inte kommer att behöva mellanformat mer.

Det var en rolig tid för mig som hade framkallning inkluderad i labbhyran. Jag fick kassar av överbliven Portra och Ektachrom. En gång fick vi ett helt kylskåp fullt av utgången diafilm från en känd naturfotograf. Man kunde få en fin Mamiya RZ eller Nikon F100 för ett par tusen.

Men nu glider jag ifrån ämnet på min nostalgitripp.

En fin tid var när de tidiga råformatskompakterna kom. Jag köpte en Panasonic LX3 när min Ricoh GR1s strejkade och det är fortfarande en av de kameror jag haft allra roligast med. Jag har den kvar och använder ibland. Min labbkompis gjorde reportageböcker med Canon G9 och liknande, och det var väldigt inspirerande.

 

[Betacam_SP]

Jag minns den D60n, som jag fick använda när jag gjorde praktik hos dig. Med 28-135 om jag inte minns fel. Jag tyckte det var otroligt att kunna gå ut på stan och plåta, och sedan kunna göra klart och arkivera bilderna samma dag. Jämfört med min Nikon FA var den ändå inte så långsam, och kvaliteten var ju bättre än Fuji Press 400.

En av de större revolutionerna kring den tiden måste annars ha varit Canon Eos 1Ds MKII, som fick många studiofotografer att gå över till digitalt eftersom den kunde ersätta mellanformat till snygga magasinsjobb.

Jag håller med om att 1ds mk2 gav otroliga bilder. Den var verkligen ett flaggskepp. Stor skillnad mot 1d mk2.
1d mk2 med sin aps h ger betydligt brusigare bilder.
Annars tycker jag att 1d mk2 N är ett väldigt trevligt kamerahus. Men det stora problemet är bara att det är så många kamerahus i den serien som har AF problem

 

[froderberg]

Jag håller med om att 1ds mk2 gav otroliga bilder. Den var verkligen ett flaggskepp. Stor skillnad mot 1d mk2.
1d mk2 med sin aps h ger betydligt brusigare bilder.
Annars tycker jag att 1d mk2 N är ett väldigt trevligt kamerahus. Men det stora problemet är bara att det är så många kamerahus i den serien som har AF problem

Man får se kameror med den tidens glasögon. Eos-1D Mark II (och N-versionen) är en av Canons största proffssucceér. Med dubbelt så många pixlar jämfört med föregångaren och 8,5 bilder per sekund var kameran som klippt och skuren för nyhets- och sportfotografer. Jag var själv otroligt nöjd med min.

Anledningen till att Canon satsade på APS-H-formatet var att det då var den största sensorstolek som de kunde göra i ett stycke. 1Ds-kamerorna hade sensorer ihopsatta av två eller tre delar. För kunden var detta inget annat problem än att kameran kostade 89.000 kr, men Hasselblad-fotografer kunde drabbas av att de olika sensorpartierna gav olika färg.