Annons

Sanningar inom fotografering

Produkter
(logga in för att koppla)

Comanche

Aktiv medlem
Förväntade mig verkligen inte att så många skulle bidra till förra tråden. Har varit väldigt intressant att läsa vad alla har att säga om myterna inom fotografivärlden.

Jag tänkte vi kan väl köra en tråd om sanningar. Grejer som kanske visat sig vara sanna som man inte trodde på, grejer som är kanske roliga sanningar.

Satt för några dagar sen och tittade på en dokumentärfilm om gatufotografiering där man följde med en fotograf vid namnet Joel Meyerovitz i NY medans han fotade.

Den är riktigt fascinerande, finns att titta på youtube.

En grej som fick mig att skratta till för hur sant det var men att jag aldrig tänkt på det, det var när han vid ett tillfälle säger:

"They think that they're the audience and you're the show"

Och det känner jag igen mig på, när jag är ute och fota, när människor får syn på mig så är det genast den reaktionen man får. Att jag är showen och dem är publiken medans från mitt perspektiv är det helt tvärtom.
 
Runt 2005 gick jag runt i en mindre stad för att testa min ganska nya kamera, det var ingen storlek på den liknanden en 1DX, men jag hade ett rätt så stort motljusskydd, det ovanliga för mig var att jag blev sedd som en reporter, såg en tobaks affär där man tydligen höll på med någon städning, en affär som jag besökt i bland därför att dom hade ett bra urval av tidningar, jag gick in och killen började att prata villigt och brett om svårigheter att driva affären, han uppfattade mig som reporter tydligen, jag smet därifrån med några ord som jag inte kommer i håg vad jag sa. unga damer visade sina finaste leende när dom klev ur en bil, vad händer här tänkte jag, jag skyndade vidare och fick väl iväg några bilder på torg och hus, motljusskyddet gjorde nog skillnaden mot dom klassiska kompakt kamerorna som var och varannan annars bar på, enda slutsatsen jag kunde komma på.
 
Några av mina personliga sanningar inom fotografi:
  1. Jag bestämmer själv vilka bilder jag gillar. Jag lyssnar gärna på på andras åsikter, men i slutänden bestämmer jag själv.
  2. Jag fotograferar för min egen skull.
  3. Det är vägen som är mödan värd. Det är roligare att fotografera än att titta på bilderna man tagit. Njutningen är faktiskt störst i fotograferingsögonblicket, inte efteråt.
  4. Men när jag tittar på andra fotografers bilder så är det precis tvärtom! Då struntar jag i hur bilden blev till. Då är det bara bilden som räknas.
 
Senast ändrad:
Några av mina personliga sanningar inom fotografi:
  1. Jag bestämmer själv vilka bilder jag gillar. Jag lyssnar gärna på på andras åsikter, men i slutänden bestämmer jag själv.
  2. Jag fotograferar för min egen skull.
  3. Det är vägen som är mödan värd. Det är roligare att fotografera än att titta på bilderna man tagit. Njutningen är faktiskt störst i fotograferingsögonblicket, inte efteråt.
  4. Men när jag tittar på andra fotografers bilder så är det precis tvärtom! Då struntar jag i hur bilden blev till. Då är det bara bilden som räknas.
Fast "då struntar jag i hur bilden blev till" beror ändå på omständigheterna.
T.ex beundrar jag autentiska bilder på vilda sällsynta djur mer än djurparksbilder eller fejkade fototursistbilder där djuren inte längre är vilda utan matade och har blivit vana med att ha människor i sin närhet, kanske i gömslen o.dyl.
(BBCs naturserier brukar innehålla inslag där man visar hur de skickliga fotograferna och övrig personal har burit sig åt. Oftast utan att störa de vilda skygga djuren)
Men generellt håller jag med dig och ingen regel utan undantag.
 
Fast "då struntar jag i hur bilden blev till" beror ändå på omständigheterna.
T.ex beundrar jag autentiska bilder på vilda sällsynta djur mer än djurparksbilder eller fejkade fototursistbilder där djuren inte längre är vilda utan matade och har blivit vana med att ha människor i sin närhet, kanske i gömslen o.dyl.
(BBCs naturserier brukar innehålla inslag där man visar hur de skickliga fotograferna och övrig personal har burit sig åt. Oftast utan att störa de vilda skygga djuren)
Men generellt håller jag med dig och ingen regel utan undantag.
Ja, strunta kanske var fel ordval. Visst är det viktigt med etiska och moraliska aspekter. Det jag menade var fotografens egna strapatser för att ta en bild. En bild på Mount Everest blir inte bättre bara för att fotografen har cyklat dit från Sverige. Berättelsen kanske blir bättre, men bilden är densamma.
 
Senast ändrad:
Själva sanningen förändras och vi med den.
Innan den digitala revolutionen så var bilden i stort sett färdig redan i kameran. Tänk på diabild. Efter photoshops entré så tar efterbehandlingen över successivt mer och mer.
Diabilden var ungefär som jpg-bilden direkt ur kameran med alla parametrar i kameran och datorn satta på "standard" eller "normal".
I den digitala eran så ändras vad som menas med manipulation och hur det påverkar bildens status. Det diskutera allt från hur mycket man får dra i spakarna till att klippa, flytta och/eller klistra in pixlarna. Det råder delade meningar om vad som är äkta fotografi.
Manipulation har blivit rumsrent från att ha varit lurendrejeri.
Man kan se det bl.a. i fototävlingar där montage och annan manipulation har blivit tillåtet från att tidigare har varit tabu.
Ett försök i begynnelsen var att tillåta analog teknik som kan utföras i mörkrummet och översätta det till digital verktyg. Typ skugga, efterbelysa, maska etc. Sådan teknik var rumsren till skillnad mot kloning som i stort sett var fusk.
Kanske kunde man tillåta en liiiten oskyldig kloning för att städa bort något blygsamt skräp som gömde sig på något olämpligt ställe i bilden.

Jag kan förstå de som arrangerar fototävlingar. Det är enklare att släppa manipulering fri än att hålla på gamla traditionella värderingar om man skulle vilja göra det. Det kan bli uppenbara problem om någon vinnarbild i efterhand viskar sig vara manipulerad så att arrangören får ovett och dålig publicitet i bagaget vilket inte var meningen.

Och nej, jag tar egentligen inte ställning för eller emot digital manipulering. Men tankegångarna har förändrats drastiskt på 15-20 år. Sen har ju själva begreppet manipulering en negativ klang men det är ju något annat.
 
Ja, strunta kanske var fel ordval. Visst är det viktigt med etiska och moraliska aspekter. Det jag menade var fotografens egna strapatser för att ta en bild. En bild på Mount Everest blir inte bättre bara för att fotografen har cyklat dit från Sverige. Berättelsen kanske blir bättre, men bilden är densamma.
Bilden kan ju faktiskt också bli ännu ännu bättre (som bild betraktat) om den är helt och hållet skapad direkt i datorn. Men är det inte så att berättelsen bakom bilden är en del av upplevelsen när vi betraktar den?

Skulle jag vilja ha min egen bild från toppen av Kebnekaise på väggen snarare än Kropps bild från toppen av Mpont Everest?

En grynig bild från andra världskriget, eller en digitalt konstruerad bild från filmen the Martian?
 
Bilden kan ju faktiskt också bli ännu ännu bättre (som bild betraktat) om den är helt och hållet skapad direkt i datorn. Men är det inte så att berättelsen bakom bilden är en del av upplevelsen när vi betraktar den?

Skulle jag vilja ha min egen bild från toppen av Kebnekaise på väggen snarare än Kropps bild från toppen av Mpont Everest?

En grynig bild från andra världskriget, eller en digitalt konstruerad bild från filmen the Martian?
Ackes funderingar tror jag underförstått handlar om två olika bilder med samma motiv och som ser relativt likadana ut.

Den gode Claes Grundsten (tror jag det var om inte minnet sviker) har tagit en bild på Mt Everest från baksidan som är väldigt otillgänglig. Det är säkert en bedrift att ta en sådan bild. För den oinvigde eller ointresserade så kanske den bilden ser ungefär lika dan ut som 20 av hans andra fjällbilder.
Det är väl självklart att historien bakom en bild har betydelse. Det estetiska intrycket spelar också stor roll men på ett helt annat plan.
 
Vad gäller svenska foto-ord så finns det många sanningar som tål att upprepas till youtube-generationen.

Stativ heter inte tripådd eller månåpådd. Stativ heter stativ.
Beskära heter inte kråppa. Beskära heter beskära.
Blixt heter inte flash. Blixt heter blixt.
Osv. Osv. Osv.
 
Vad gäller svenska foto-ord så finns det många sanningar som tål att upprepas till youtube-generationen.

Stativ heter inte tripådd eller månåpådd. Stativ heter stativ.
Beskära heter inte kråppa. Beskära heter beskära.
Blixt heter inte flash. Blixt heter blixt.
Osv. Osv. Osv.
Subjektet i en fotosession är enligt svensk grammatik fotografen själv.
Det är sant.

Om det är ett självporträtt är han både subjekt och objekt.
”Fotografen (subjekt) to en bild (objekt) av sig själv (objekt)”.
 
Från glasplåtar till negativ, dia och ända tills idag med digitala bilder som egentligen inte finns föränn de skrivs ut. Det behövs en dator för att tolka och visa.

Från en tid då "en bild ljuger inte" till idag "hur gjorde han/hon för att få det så där snyggt med himlen". I vilket program avsnitt visar man den finessen?

Från hantverk och tekniskt kunnade till idag då det i alla fall delvis är en kreativ process där bilden lyfts och påverkas hemma till något som i vissa fall skulle kunna benämnas konstnärligt. Till och med i vissa fall ett skapande av en bild

Sanningen har ju inte varit helt konsekvent genom fotograferandets historia. Skulle vara intressant att få visa någon som fotade i börjande av 1900-talet vad man kan (alla kan) göra 100 år senare med kameran eller kanske rättare sagt bilden
 
Senast ändrad:
ANNONS