När cirkusen skulle komma

Mijares Schreiber..

Ett av mina starkare barndomsminnen un der tidiga sommarperioder var när cirkus Mijares Schreiber förvarnade sin ankomst till orten.Inte för att jag minns ,kanske på grund av begränsad familjeplånbok,att jag upplevde  den fascinerande föreställningen mer än en gång,men oj  så spännande det var.Det  mest bestående  intrycket var livs levande stora tigrar och den Tarzan liknande domptören men också den häftiga cirkusorkestern  som redan då gav mej musikaliska vibbar.

men nästan lika spännande  för oss ungar var  faktiskt affischeringsbilen som ett par veckor innan passerade som förtrupp genom byn och såg till att de  fantasifulla färgglada affischerna med clowner ,tigrar och lejon kom upp på laduväggar och stolpar intill vägen.Dom hundratals spikklamrarna omöjliggjorde alla försök att plocka ned en affisch vilket säkert hägrade för många av oss.

Sen  så småningom som grädde på moset,om man hade tur att få se det,kom den bilburna cirkustruppen genom byn med sina lastbilar och husbilar med fantasieggande målningar ovanpå.Vilken upplevelse! Längst fram minns jag körde en maffig amerikanare med troligtvis direktörskan, den legendariska  artisten Baptista Schreiber med sin mexikanska man Chuy Mijares. 

Paret turnerade i hela Europa med sin stora cirkus men hade faktiskt sitt säte i Karlskoga om vilket man på  nätet kan läsa  om ,och i övrigt deras intressanta liv.Men vi ungar såg i karavanen inga elefanter eller hästar, dom kom säkerligen per järnväg till det aktuella samhället Övertorneå, där järnvägen för övrigt upphörde.Däremot var det visst folkfest när djuren skulle ledsagas från järnvägen upp till platsen för cirkusen.

Cirkus Mijares Schreiber var för en fantasifull liten kille som jag en jättegrej och jag ville inte vara sämre utan målade egenhändigt  reklam nästan utan stavfel på min trampbil och trampade högljutt genom byn för att visa upp mitt verk..

Ja herregud,

 för många år senare åkte den lätt sargade trampbilen fram igen från härbret,då var det dags för bl.a. min systerdotter att använda den, fortfarande med  påmålad reklam,och den bifogade bilden  ovan i svartvitt från 1950 talets mitt, får därmed sätta punkt för den här lilla berättelsen.