Bebis har börjat bli stora killen

Bebis börjar bli stora karln nu :) Han är nu ca sju veckor stor och springer & hoppar runt i buren för fulla muggar. Han är relativt orädd och vi tränar på att det skall hålla i sig. Numer kommer han fram om man lockar med en äppelbit eller ett russin, men om man försöker plocka upp honom, då blir han lite sur och sticker med en väldans fart :)

Ikväll försökte jag mig på att ta en bild på honom, det var minsann inte så lätt. Men efter att ha mutat med en äppelbit, då hann jag med att ta EN bild:

Även den mest inbitne "gnagarmotståndare" måste väl ändå falla pladask för en sådan här sötnos? :) 

Det skall börjas i tid, det som skjutas skall

Mina äldre son (15) har pysslat med luftgevärsskytte i några år. Han är duktig och har vunnit en del priser i olika tävlingar. Men så kom det andra intressen in i hans liv och skyttet fick stå åt sidan. Jag hoppas att han skall återuppta intresset en dag framöver.

Häromdagen gick min man & jag ut i skogen vår för att kolla upp vad som behöver göras, rotvältor, toppbrott och allmän gallring. Lilleman följde med ut och vi packade en väska med fika. I sista sekunden så får Mattias för sig att låna med tonåringens gevär och visa lillen lite hur man gör när man skjuter med det, gissa om en liten kille blev glad :)

Geväret var dock lite för tugnt för att honom, så pappa ryckte in och "hjälphöll"  lite :)

Ikväll framkallade jag filmen från tillfället och kopierade bilden & skannade in kopian, lilleman är såååå mallig och säger att han skall ta med bilden på dagis å visa att han "pangat" :) 

Ivigning idag!

Mitt nybyggda mörkrum, helt anpassat efer MINA behov och önskemål har härmed blivit officiellt invigt :)

Min nya Kaiser kom hem i förrgår och efter två dagars slit med att lära mig apparatens alla finesser samt att kalibrera autofokusenenheten (ja-ja, jag erkänner att jag i panik ringde förra ägaren..men det skulle NI gjort också, jag lovar) så fick jag ikväll slutligen inviga.

Ett snabbt test...en bild framkallades under omständigheter som skulle fått min gamla lärare i mörkrumsteknik att kräkas (för kall kemi, lätt oxiderad framkallare, ett dammigt negativ  & en exponeringstid som inte var helt korrekt), men jag ville snabbt får fram en kopia för att bedöma skärpan och dessutom se hur min "nya" plastpapperstork fungerade. Jag lovar att jag i vanliga fall inte är så slarvig :)

Iaf så var det så otroligt roligt att äntligen få inviga efter en vår fylld av planeringar, snickrande och inköp av utrustning. Nu ser jag fram emot en lång härlig "mörkrumssommar", jag kommer att ha en hy vit som porslin till hösten...trots mitt tattarblod...åh så underbart det kommer bli!!

Å så bilden då (snabbt korrigerad i skannern):

Jaha...så har det hänt till slut då :(

....programvredet på min älskade Eos 5 har tappat lägena. Länge har jag gått runt och varit mallig för att just MITT exemplar av denna fantastiska kamera inte drabbats av detta bekymmer. Men idag var det alltså slut på gottandet :(

 Kameran fungerar förstås lika fint som innan, men det är retsamt och besvärligt med ett programvred som liksom lever sitt eget liv.  Men....prisa gudarna för internet, för jag har hittat en "know how" som detaljerat till och med med bilder, beskriver hur jag skall bära mig åt när jag lägger min älskade "under kniven"...nu skall hon bli som ny, gamla Bettan :)

Imorgon sätter "operation programvred" igång, håll tummarna för oss! 

Länk till sidan som beskriver "operationsförfarandet" :

http://eosdoc.com/manuals/?q=5DialFix

Solsken, mockning & macrofallos

Idag påbörjades årets stora vårmockning. Inte en aktivitet som drar mängder med deltagare tyvärr, utan ngt som det slutar med att maken och jag blir sysslandes med själva. Konstigt det...alla i familjen vill ha hundar, men intresset för att ansvara för att ta hand om det de efterlämnar är lika med noll..samma visa varje vår.

Iaf så sken solen idag och trots att resten av familjen på ett magiskt vis upphörde att existera när krattor och skovlar kom fram så var det ändå riktigt trevligt. Det var varmt och skönt (men inte så varmt att man riskerade att känna dofterna av skördandet) och faktiskt riktigt trevligt att vara utomhus och göra lite "vårbruk".

Under tiden som jag gick där med min kratta & skovel så upptäckte jag små vårtecken lite här och där. Macrotarmen gjorde sig påmind och jag längtade efter att få krypa omkring på alla fyra och jaga yttepytte-världen med min kamera. Jag skyndade mig att göra klar dagens utstakade område och rusade in efter min kamera. Men som om det bara inte var meningen att jag skulle få lite belöning för att jag varit så duktig med mina sysslor, så drog det igång och blåste som aldrig förr. Det var ta mig tusan helt omöjligt att få en skarp bild...och dessutom började jag frysa :(           

Sur och grinig förflyttade jag mig in till köksbordet och en varm kopp grönt (rena hälsofreaken, jag vet..men det är faktiskt gott) thé.

Så sitter jag där vid köksbordet och morrar över blåsten ute, vad får jag se då? Jo...en av mina blommor i köksfönstret har fått vårkänslor. En pytteliten minifallos har växt ut mellan två bladveck och liksom skriker efter mig och mitt macroobjektiv :)

Så blev det ändå lite macrofoto idag då :)

(en färggladare variant för dem som likt min man tycker sepiabrunt är "rökrumsgult" finns här:  http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=964287&target=_blank )