Bilder från förra århundradet

Historia å´ sånt

På Folk och Försvar uttalade sig Totalförsvarets forskningsanstalt via sin forskningsledare Gudrun Persson att en fredlig samexistens med Ryssland inte är möjlig - som om det skulle vara någon nyhet?

Vi här runt Östersjön har varit hotade av Ryssland sedan Gustav Wasas dagar. Ryssland har hos oss mestadels ansetts vara själva arvfienden - men minnet är ju så kort. Nu tittar svensken förvånat upp från kaffekoppen och wienerbrödet, när Ryssland anfaller Ukraina och hotar att stycka landet och gör slut på dess självständighet. Det är ju precis vad som hände här i Sverige för ett par tre hundra år sedan! Det verkar vara bortglömt - men sedan har det ju inte heller varit någon historieundervisning att tala om i skolan under de senaste generationerna.

Man kanske skulle tala lite om Karl XII? Den kungen var omhuldad fram till början av 1900-talet - vår store och modige krigarkung. Sedan vände det tvärt, och han blev rena parian - inte vatten värd. Den som sade något positivt om Karl XII, riskerade blodig näsa på en gång. Nu skall jag ändå säga lite positiva saker om Karl XII - så håll i hatten!

Karl XII var i tonåren när han axlade den svenska kronan. Nu tyckte Tsar Peter den store av Ryssland och August den starke av Sachsen att man skulle passa på att stycka Sverige - nu när en helt oerfaren tonåring hade stigit upp på landets tron. Med sig fick man Fredrik IV av Danmark, ett land som alltid var villigt att vara med på företag riktade mot Sverige. Peter I av Ryssland var ledaren för koalitionen, men August av Sachsen var den mest frispråkiga. Han kallade företaget för en “anfallskoalition”. Det råder alltså inte den minsta tvekan om vilka det var som överföll med krig och elände - och vem det var som hamnade i försvarsposition, och som måste värja sig med vapen i hand för att behålla självständigheten och slippa få landet styckat. Känns det igen i dagens värld? Jämför gärna med Ukraina.

Karl XII gick ut i krig för att han måste. Det var hans självklara plikt som landets statschef  att försvara landets gränser och dess självständighet. Känns det igen i dagens värld? Unge Karl gick ut med Europas effektivaste armé. En välorganiserad krigsmaskin som hade skapats av hans far Karl XI. Han var ivrigt påhejad av större delen av Europa. Samtidens största författare och filosof, Voltaire i Frankrike, skrev en hyllningsbok om Karl XII.

De inledande framgångarna var uppseendeväckande, men det begicks misstag . Karl XII var en mycket moralisk person, och han lät sina höga principer gå före sunda strategiska och taktiska beslut. Han hade alls inte läst sin Machiavelli, Karl XII:s inställning var precis den motsatta.

Någon som däremot hade läst sin Machiavelli var August den starke av Sachsen - han blåste Karl XII i en uppgörelse. Karl tog mycket illa vid sig. Han menade att om det var något en härskare inte skulle göra, så var det att bryta sitt kungsord! Han började nu att jaga August kors och tvärs - istället för att söka ett avgörande med Ryssland, som var försvagat med en demoraliserad armé efter det enorma nederlaget vid Narva.

Karl XII lät alltså sin personliga moralkodex gå före sunda militära principer, vilket fick långtgående konsekvenser - men det hade ändå inte gått att föra det här kriget till ett framgångsrikt slut. Det fanns aldrig en chans att fattiga Sverige på den tiden skulle ha hållit som ekonomisk bas för ett sådant företag, men Karl XII försökte göra sin plikt - och han fyllde förvisso kostymen.

**********************

Här en bild i repris, då den så bra visar varifrån faran hotar:

Inlagt 2023-01-19 14:12 | Läst 640 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Precis som du skriver, förr eller senare hade Sveriges stormakt/landyta gått förlorad....
Karl XII var ju en krigarkung, gift med armén. Och det finns mycket intressanta historieböcker poddar om honom och karolinerna.
Slaget vid Fraustad 1706 med Rehnskiöld är ett intressant stycke historia.
Likaså slaget vid Poltava. Om jag inte minns fel från "min historia läsning" så hade det mesta av kavalleriet kört fast i träsket när slaget väl började. Dvs infanteriet var till största del utan sitt kavalleri?

Spännande läsning och fina bilder!
Svar från syntax 2023-01-19 16:53
Tack Joakim.
Man kan väl säga att Karl XII blev en krigarkung. Kriget åt upp honom så småningom. Precis som en spelare som förlorar och försöker få till en vinst som skall neutralisera de tidigare förlusterna, försöker den som krigar för länge, och mot förnuftet, åstadkomma en avgörande seger som skall rätta till det tidigare.
Utmärkt skrivet och som vanligt mkt intressant. Två välfunna och intressanta bilder därtill. Bra säger jag, hälsar/ Björn
Svar från syntax 2023-01-19 17:13
Tack för uppskattningen Björn.
Det där med moralen kanske kan intressera dig.

Karl XII gav sig ganska strax på August av Sachsen och besegrade honom. Då lovade August vad som helst - som han sedan struntade i.
Karl blev mycket upprörd över att August hade svikit sitt kungsord - så gör bara inte en konung (en åsikt helt på tvärs mot Machiavelli alltså). Han började jaga August, som var bra på att smita undan hela tiden. Det tog tid och stora resurser. Det hade varit bättre att söka ett omedelbart avgörande mot ryssen, som tillfälligt var försvagad och demoraliserad.
Det är inte så många som har uppmärksammat den här aspekten, men jag menar att den blev avgörande för hela det fortsatta kriget.

Bilden på Karl XII är från Finströms kyrka på Åland. Den kyrkan var kunglig vårdkyrka, en tradition från medeltiden. Vid någon begivenhet har det varit kungens skyldighet att skänka ett porträtt.