Fantasi
Min mormor som var född på 1890-talet berättade att när hon var liten och lekte med sina vänner, så fanns det inga färdiggjorda leksaker - åtminstone inte för henne. Att leka var något man gjorde själv med sin egen fantasi och det gällde även lekens attribut, dem fick man tillverka själv. En stor grankotte och fyra pinnar blev till en ko, och en tallkotte med likaledes fyra pinnar blev en gris.
100 år senare, på 1990-talet hade hennes barnbarns barn tillgång till många fina färdigtillverkade leksaker - men fantasin, denna obändiga kraft, den fanns där i alla fall. Här har fyra toalettpappersrullar blivit till en häftig riddarborg. En sådan borg, frambringad ur det egna medvetandet, motstår alla stormningsförsök.
Den moderna leksaksindustrins mardröm.
/B
Jo - det är den omtalade sekunden. Den som kommer som en snigel, och försvinner som en blixt.
Hälsningar Lena
Tack Lena.
Dom här alltför färdiga plastleksakerna kan nog vara kul för den som designar dom, men nog var kottar med ben och senare mekanot roligare för den som gjorde nåt själv!
Tack Måns!
En gång tillverkade jag ett flygplan av en trälist med vinge av masonite. Det flög som en Stuka rätt ner i backen =)
När man tittar på andra områden så verkar fantasin inte vara satt på undantag precis... :-)
Jag gissar att det grejar sig med lekandet.
Jag minns nu i efterhand att en hel del av de leksaker jag fick när jag var liten nog speglade min pappas önskningar. Det var han som var ivrigast att sätta upp Märklin- och Scalextricbanorna när jag fick dem i julklapp, det var han som köpte en byggsats till ett plan i balsaträ och en O.S motor som vi skulle bygga och köra tillsammans. Missförstå mig nu inte, jag är tacksam och tyckte det var jättekul, men min pappa hade minst lika kul han också.
//Anders
Det är nog vanligt det där, att det är pappas leksinne som styr inköpen. Jag minns att jag försökte stålsätta mig för att inte trilla dit på den saken - men säkert gjorde jag det i alla fall någon gång, utan att fatta det.
Jag kom med kameran i hand från hallen in mot vardagsrummet - och såg motivet och det fantastiska ljuset. Slängde mig ner på magen och lyckades hinna med det avgörande ögonblicket.
Det var ju någon känd fotograf som menade att när man går igenom sina bilder, så är det bara ett par stycken per år som riktigt håller måttet. Detta var nog en av mina bästa bilder det året.
Förskolor idag är också generellt bra dessutom, vågar jag påstå, på att inte köpa så mycket färdiga leksaker. Forskning visar att ofärdigt material stimulerar kreativitet och styr dessutom inte in barnen i könsbundna lekroller. (Och dessutom vill man minimera plast - och jaa…spara pengar förstås.)
Men egentligen ville jag säga; vilken väldigt fin bild! Så snyggt ljus, och vilket fint minne!
Lite motstånd triggar alltid.
Plastleksakernas mängd bekymrar mig inte - fantasin vinner! Däremot är skärmen farlig.